[StefanBergfeldt]

Jag är inte den bästa på att skriva heller, men jag försöker iallafall (även om jag just gjorde en felaktig ihopskrivning). Det är skrämmande hur (mest) undomar använder det svenska språket. Har barn i min omgivning som skriver riktigt dåligt, och som pratar lika illa. Jag skriver ihop iallafall medvetet felaktigt. Ett av barnen i min omgivning skriver som hon säger: jallafall. Dessutom är det ingen som säger till när dom gör fel. När ett barn säger "Jag läggde den där", så väljer vuxna att förstå, och inte rätta till. Det gör ju att barnet inte vet att han/hon sa fel, och lär sig inte. Det ger en skrämmande utveckling. Jag försöker säga till de här barnen när de gör fel, och även om de ibland tycker att jag är dryg, så märker jag att språket förbättras.

Sen ser jag tendenser, hos både vuxna och barn, att inte avsluta meningar, både i tal och i skrift. Skiljetecken är också något som helt, eller delvis, utelämnas. Långa meningar utan punkt eller komma blir inte bara jobbiga att läsa, de blir svåra att tyda också.

När det gäller elektronisk information verkar det som det finns en uppfattning om att det inte är viktigt hur man uttrycker sig. Detta framgår framför allt på forum, chatter, bloggar osv. Det är gott om människor som ber om hjälp med olika saker på forum, men inte lägger ner möda på att uttrycka problemet. Om man inte orkar beskriva problemet när man ber om hjälp, så kan man ju gissa att personen inte har orkat försöka lösa problemet själv heller.

Lite av mina åsikter om misshandeln av vårt språk.

Kan förresten påpeka också att språkbruket i utländska kundtjänst-mail är lika illa, iallafall på de språk jag förstår något av.