[Gustav]

En stor del av alla ord i svenskan är lånord. Fram till 1700talet så tog vi allt från tyskan. Under 1700talet skrev Sveriges överklass alltid på franska. Vid hovet talade man även franska. Idag är det engelska som gäller.

Om man motsätter sig att webb stavas med två b så måste man även motsätta sig att jobb stavas med två b. Om man menar att man bör använda det ursprungliga ordet och sluta med töntiga försvenskningar så bör man säga arbeit istället för arbete eller jobb.

Motsätter vi oss omskrivningar av utländska ord så är det inte de engelska lånorden som vi bör ifrågasätta, utan de tyska. Lite krasst kan man säga att vi alla borde sluta fjanta oss och börja skriva tyska istället.

Anledningen till att det blir problem idag är att en stor del av vår vardag är engelskspråkig (sätt på tv´n bara). Surfar vi runt på nätet så besöker vi minst lika många engelskspråkiga webbsidor som svenska. Det är enda anledningen till att vi stör oss på försvenskningen av just engelska ord. Man hade samma problem på 1700talet, men då gällde det våra franska lånord.

Oavsett om man väljer att försvenska ord eller att låta dem behålla sin ursprungliga form, så kommer någon att bli besviken och irriterad. Dessutom så underlättar försvenskningarna för framtida generationer. Kan ni tänka er hur svårt det hade varit att stava på svenska om vi aldrig ändrade ett lånord? Då hade vi haft tyska, franska, holländska, italienska och ryska stavningsregler i vårt språk. Det hade alltså inte funnits några gemensamma regler överhuvudtaget för hur ord med liknande uttal bör stavas. Dagens skolbarn hade då fått lära sig att stava varje ord för sig och hade man aldrig sett ordet i text så hade man inte haft en aning om hur det skulle stavas. Nu finns det regler för hur svenska språket fungerar och därför kan vi normalt stava ett ord i samma stund som vi hörd det uttalas. Så hade det inte varit om vi inte hade försvenskat orden. Då hade varit tvungna att veta ordets ursprung för att kunna stava till det.