Citat:
- Får du endast ta ut om du angett på fakturan (eller i avtal/offert) att det tillkommer. Står det inte något om dröjsmålsränta på fakturan har du alltså inte rätt att ta ut det.
Har ni avtalat om dröjsmålsränta får du ta ut det från förfallodagen.
- Har ni inte avtalat om dröjsmålsränta (du har endast angett det på fakturan) får du ta ut dröjsmålsränta med start dagen efter 30 dagar efter fakturadatum.
- Står det inte något om dröjsmålsränta på fakturan, utan det står först på betalningspåminnelsen får du börja räkna ränta 30 dagar efter betalningspåminnelsens datum.
|
Ränta utgår 30 dagar från fakturadagen om inte annat avtalats (räcker inte med att ange det på faktura)
Källa räntelagen (1975:635) 1-4§§
Ränta om inte annat avtalats (räcker inte heller mad att ange på fakturan) gällande referensränta + 8%-enheter. källa räntelagen 9 §
Räntelag (1975:635) 2004-03-18
1 § Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens
område.
Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt
föreskrivet. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt till jämkning
enligt 8 § är dock utan verkan mot denne. Lag (1987:327).
2 § Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till
betalning.
På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av
kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från
den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker
eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta
börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).
3 § Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i
förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.
På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att
redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man
utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt
tid, från den dag redovisning bort ske.
4 § I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på
förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från
den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har
avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på
betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet
att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock
inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller
kravet har kommit honom till handa.
I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras
yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första
stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att
underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta.
Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga
verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat
offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som
inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta
betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio
dagar efter det att borgenären har framställt krav på
ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är
dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och
utredningen har kommit honom till handa.
Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena
skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för
delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av
stämning i mål om utgivande av betalning.
Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta
betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av
ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från
den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).
5 § I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år
enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två
procentenheter. Lag (2002:352).
6 § I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år
enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta
procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med
anledning av personskada skall avräknas förmåner som en
skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen
(1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två
procentenheter för tiden till dess förmånerna har slutligt
fastställts. Lag (2002:352).
7 § Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och
försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma
räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst
enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i
3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 §
andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje
särskilt fall.
8 § Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan
liknande omständighet som han inte har kunnat råda över varit förhindrad
att betala i rätt tid och skulle en skyldighet att utge full ränta med
anledning av dröjsmålet med hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta
som annars skulle utgå jämkas. Lag (1987:327).
9 § Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje
kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken.
Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken
tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som
genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan
skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet.
Lag (2002:352).