Citat:
Björn Eriksen påminner om att händelser ibland upprepas på ett egendomligt
sätt:
”När vi i slutet av 1997 överlät till NIC-SE att sköta domännamnsregistreringen
var det andra gången som Olle Wallner i egenskap av VD fick ta emot
vad vi arbetat upp på KTHNOC. Vi fick betalt retroaktivt ett år tillbaka för
det arbete vi lagt ner. Men så här i backspegeln fick vi alldeles för lite betalt. Vi
representerade ett jättestort upparbetat värde, men Olle Wallner var mycket
kostnadsmedveten. Första gången skänkte vi bort en guldgruva till Tele2 med
UUCP och alla våra uppringda Unixkunder, när Wallner var VD för Swipnet.
Men vi har inte sett en spänn av de pengar av NIC-SEs överskott som skulle
gå till forskning och utveckling.”
|
Citat:
De från början omkring 30 ombuden var i första hand operatörer som
Telia, Tele2, Telenordia och Global One, samt webbyråer, Internetleverantörer,
advokatfirmor och patentbyråer. Ombuden betalade 25 000 kronor i
deposition på ett avräkningskonto. Dessutom en avgift för att bli ombud på
5 000 kronor. Efter 60 registreringar betalades registreringskostnaden på
250 kronor direkt till NIC-SE. Bakgrunden till depositionsavgiften var att
NIC-SE ville undvika att kreditpröva ombuden eller kräva säkerhet för framtida
uteblivna betalningar för sökta domännamn. Och så behövdes pengar för
att kunna anställa fler.
|
Kul läsning. Lägger in lite anekdoter.