[Johan H]

Så alla förstår, i Sverige får dessa utbildningsföretag som Lernia m.fl. betalt per elev av staten. Tänk er då problematiken att du inte har tillräckligt som uppfyller kraven på den utbildning de söker till men bara 20% av platserna är fyllda. Vad gör Lernia m.fl. då? Man tar de som inte har kunskapskraven för utbildningen, för att fylla ut.
Nu är ju inte detta unikt problem, fler som gör så (inte bara lernia).

Jag ska dra en bra jämförelse över några som fattat hur det bör fungera.
Efter många disskusioner med min far ang läkarutbildningen (han är läkare) så bestämde jag mig att ansöka. Jag har dock inte 2.0 i snitt för att komma in i Sverige.
Så jag ansökte till ett universitet i ungern. Det som är bra med utbildningen är att man kan välja mellan ett stort antal länder att jobba i som läkare (USA t.ex....).

Fungerade inte direkt som i Sverige, de vill ju självklart se att du uppfyller grundkraven på naturämnena.

Hur som helst, alla som ansöker får ett stort kompendium (allt på engelska såklart) att läsa på. Det är grundläggande saker inom naturämnena. Detta ska du kunna utan problem på engelska.

Du blir kallad till intervju i Stockholm. Där träffar du läkare från Universitetet, de frågar ut dig ang kompendiet som du skulle läsa på. Sen frågar de andra saker t.ex. vem du är, varför vill du bli läkare, förstår du vad utbildningen handlar om och hur tufft det är m.m.

Det kan låta som en jobbig process för många men då ska ni förstå.
Varför detta universitet gör allt detta varje år beror på..... universitetet får betalt per elev per termin (precis som i Sverige), därför går de på flera faktorer vem som kommer in och inte. De vill ha in folk som är motiverad, folk som har bra baskunskap och rätta förutsättningarna.

Tänk er, en utbildning på 5 år plus 2 år AT-tjänst, tänk er om en student hoppar av efter 2.5 år, det innebär att ca 50% av "inkomsten" till universitetet för denna elev är helt borta och det går inte ersätta denna student med någon annan då eleven hoppar av mitten i utbildningen.

Därför måste jag säga, jag är imponerad över hur man gör utomlands. Jag säger inte att det är såhär överallt men svenska utbildningsprocessen bör anpassa sig.

Kort och gott hur det gick för mig på i stockholm då jag träffa läkarna, så kan jag säga att när jag satt och vänta på radisson SAS i stockholm på att gå in och bli förhörd så fanns det 2 andra svenskar utanför som också skulle på intervju.
Båda dessa hade ansökt året innan också, så jag insåg att min chans var rätt minimal att komma in med tanke på att jag inte visste vad de skulle fråga.

Av dessa 2 jag snacka med innan intervjun, så kom ena in! Den andra vet jag inte, tror också hon kom in.