[FredrikMH]

Ni får ursäkta men jag känner bara för att skriva av mig ilskan lite, kritisera Lernia publikt och eventuellt varna andra som tänker gå samma utbildning. Det blir ganska långt men jag hoppas någon orkar läsa och kommentera.

Applikationsutveckling är ett program på 100p (5 terminer). Det enda som krävs för att bli antagen är att man har en gymnasieutbildning och Mattematik B. Inga andra förkunskaper är krav eller rekommenderas. För att bli antagen skickar man in en ansökan och får sedan gå på en intervju. Under tiden de intervjuar de intresserade så får man göra ett test som består av matematiska problem och förståelse av svenska ord.

Detta test tyckte jag var extremt enkelt bortsätt från dem svenska orden. Men sen är jag usel på ordförståelse som jag aldrig stöter på i mitt vardagliga liv (när jag mönstra till lumpen fick jag under 25% rätt på frågorna med 4 alternativ. Ni behöver inte berömma mig för min enorma prestation, hehe).

Redan här gör de ansvariga fel. De väljer ut personer som inte ens uppnår kraven på utbildningen och accepterar dem.

Det fina med utbildningen är att Lernia garanterar praktik på företag som de fixar åt en. Totalt är detta över 30 veckors praktik på ett och samma företag, vilket har lett till att 80% av de som klarar utbildningen också får jobb, däremot inte sagt att de får på det företaget.

I den klassen jag går är det redan 4st som har hoppat av (de som började året innan oss har hälften hoppat av). Ett x-antal personer uppnår inte kravet på Mattematik B och visste inte ens att det var ett krav. Trotts detta så krävs det att man skickar med sitt gymnasiebetyg vid ansökan.

Vid intervjun blev man varnad att det är ett mycket högre tempo än på exempelvis gymnasiet. ”Fine” tänkte jag eftersom jag ändå har mycket kunskaper inom programmering så kommer detta bli ganska lugnt för mig.

En annan sak som är bra med utbildningen är att tillskillnad från en högskoleutbildning så jobbar vi hela tiden med projekt medan vi studerar. Vi använder de kunskaperna vi har och kommer att få för att lyckas med projektet. Detta är i grunden en bra tanke vilket tvingar en att använda de kunskaperna man ska kunna och sätter oss i arbete likt det som finns på företag. Här är dock ett ”litet” problem och jag ska återkomma till detta längre ner.

Så vad är det nu som är så dåligt med utbildningen? Visst de tar in personer som inte klarar utbildningens krav, men hur kan detta ställa till problem för mig? Jag kan ju redan massor om programmering, så det borde vara en dans på rosor väl? Ja allting utom just projektarbetena är det.

När de tar in personer som inte ens uppnår kraven så skapar man automatiskt problem. Dessa personer kommer få extremt svårt och även personer som uppnår kraven får det svårt, eftersom kraven på utbildningen är för låga. Om man inte ens suttit vid en dator, hur ska man då kunna sätta sig in i hur en dator jobbar, skriva sina egna program och förstå det man gör.

Många av dem som har det svårt har lyckats lära sig grundera och lite till. De ligger dock långt efter vad dem egentligen borde kunna. Även utbildningen i sig är ca 5 veckor försenad. Hela hösten satt vi med Visual Studio (VB.net) och jag ljuger inte när jag säger att det finns personer som inte har en aning om hur man lägger till ett nytt formulär eller har svårt att förklara skillnaden på en while-loop och en if-sats. Då har vi ändå kommit ganska långt i utlärandet då vi har gått igenom klasser fullt ut, grunderna med databashantering, grunderna i nätverksprogrammering etc.

Vad tror ni händer när en grupp på 7-8 personer får ett projekt som de ska designa, dokumentera och programmera under en 5-veckors period där ungefär hälften ligger på kunskapsnivån jag beskrev precis? Projekten är i storlek så de passar den mängden vi är i gruppen vilket betyder att alla måste vara delaktiga så det blir en jämn belastning.

Uppnår någon del av projektet inte deras krav så ska det kompletteras och vill man inte komplettera så blir man inte godkänd på de kurser som projektet gäller.

Nu tror jag nog att de som orkat läsa enda hit ner förstår var problemet ligger. ”Tack vare” att de fyller utbildningen med personer (som kan eller inte kan spelar inte dem någon roll) utan att ta hänsyn till deras krav som i min mening redan är för låga, så skapar man en dominoeffekt vilket går ut över alla.

Dessa personer kan inte bidra på den nivån som behövs. De har dessutom omtentor och annat att stå i för att inte komma ännu mer efter, vilket leder till att de som redan ”kan” får göra ”allting” för att rädda gruppen och Jag är en av dem… Detta är ett heltidsjobb om man nu hade jobbat 12 timmar om dagen.

Att de i början gick ut flera gånger och sa ”Ni som inte har hållit på med programmering tidigare kommer att vara ifatt dem andra efter jul”. Detta är lagom skrattretande idag när det är vår.

En lösning på detta är att placera alla duktiga i en grupp och ge dem svårare projekt och sen de som inte kan lika mycket i en egen grupp och ge dem ett projekt som passar dem. På så sätt kanske de kan uppnå den nivån där de kan kalla sig ”programmerare” till slut. Men nej för då får vi inte lära oss att jobba med olika personer/personligheter och de får inte lära sig av oss, påstår dem.

Just nu flödar tankarna på att hoppa av utbildningen men och andra sidan är det snart sommaruppehåll och det kanske är bättre i höst när antagligen fler har hoppat av. Då faller även sympatin på dem då de kanske har studieskulder, vissa känner ångesten av att pensionen kom ett år närmare (då vi är en rätt mixad klass från 18-45 med en viss fokus på 20åringar.).

Det skulle vara skoj att höra lite kommentarer från er.