Som småföretagare är man inte konsument?
 

Läste just detta: Småföretagare men inte konsument. Jag fick direkt en fråga som ploppade upp.

Är man alltså aldrig konsument om man är EF? T ex om jag köper en grej för privat räkning? Eller gäller detta bara tjänster och produkter man köper för företaget?

Det är det säljande företaget som ska visa att du köpt den i egenskap av företagare och inte som privatperson. Dvs handlar du på en kontorsgrossist, Ikea företagskort, noterar ditt firmanamn som köpare och handlar grejer som främst används som arbetsredskap så blir det jobbigt att hävda att konsumentköplagen ska gälla.

Anekdot: En granne på landet är byggnadsarbetare. När han skulle bygga om hemma så handlade han alla elverktyg på Ö&B ( => dålig kvalitet som går sönder snabbt) Sen när de gick sönder lämnade han bara tillbaka dem och fick nya, inga problem.
Hade han köpt proffsverktyg på sin vanliga verktygshandel hade det varit ytterst begränsad garanti. På det sättet fick han nya verktyg så fort de gamla gick sönder.

Tack för svaret Magnus! Jag är med på det du säger. Men då borde det ju också vara så att det jag köper för privat bruk är privat, och jag då är konsument? Självklart handlar jag inte då med något företagskort utan mitt vanliga VISA-kort.

För om jag köper något till mig, privat, och inte bokför det, betalar med privata pengar, inte drar av någon moms osv, borde det vara möjligt att bevisa att jag handlade som konsument?

Köp datorer och liknande på privatkort eller liknande. Som EF gör det sak samma och du får ta del av bättre villkor.

En dator kan en privatperson ha och det blir svårt att ifrågasätta dig. Så länge som du ser ut som och för dig som en privatperson i dina kontakter med säljaren så borde det vara OK.
Vanliga teknikhandlare som Onoff med mera vänder sig främst till privatpersoner och då ska det inte bli några problem. Fick det tipset när jag köpte systemkamera i en proffsbutik att inte skriva i mitt firmanamn på kontaktfakturan annars skulle jag bli av med garantin. Så det finns butiker som är juste mot kunden!
(Affären har naturligtvis i sin tur en garanti, så de förlorar inget på att jag får min garanti)

Jag har jobbat i en datoraffär och många kommer och vill köpa datorer på
sitt företag bara för att kunna dra momsen. För säljaren är detta bästa tänk-
bara då de avsäger sig reklamationsrätten.

Garantierna skiljer inget utan bara reklamationsrätten.

Jag förstår inte varför man har all reklamationsrätt skit i så många fall, som vanligt ska man inte behöva ta något eget ansvar i Sverige.

Bättre kunden blir omyndigförklarad istället om dom inte har något koll på vad dom köper eller inte har råd med det.

Men snälla... Du vet uppenbarligen inte vad reklamation är.

Kundens inkompetens på att själv inte veta vad den köper, om det är fel på det dom har köpt så är det ju en garanti fråga.

Om inte så är det ju en mer fråga om falsk marknadsföring från säljarens sida, om man köper något som inte överstämma med produktblad/info.

Och även som företag kan du ju driva ärenden om du får saker du inte beställt eller överstämmer.

Ja, det är skillnad på folk o folk - och som EF så har man definitivt två hattar på sig.

Näringsidkare är man när man handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.

Konsument är man när man som fysisk person handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför en näringsverksamhet.

Vid försäljning till konsument så käller konsumentköplagen, och för oss näthandlare också distansavtalslagen.

Vid försäljning till näringsidkare så gäller köplagen. Den är dock i stora delar dispositiv och realtivt ogynnsamm försäljaren. Därför brukar man genom sina försäljningsvillkor avtala annorlunda än vad som lagen säger.

Står det ett företagsnamn på kvittot så lär det bli svårt att hävda att det är ett konsumentköp, medan om det står ägarens namn så kan det vara antingen ett konsumentköp eller ett "näringsköp". Syftet avgör.

Varför så olika då? Den förklaring man får när man läser juridik är att ett köp mellan två näringsidkare anses vara ett avtal mellan två jämbördiga parter, medan ett konsumentköp är ett avtal mellan en stark part (näringsidkaren) och en svagare part (konsumenten).

Så kontentan av detta blir för en person som driver EF att den juridiska utgångspunkten är att han är, och får vara hur dum som helst, - medan samme person som näringsidkare inte får ha några som helst fel o brister.
Inte konstigt att en del drabbas av Schizofreni ... :o