Hur lätt är det idag med tanke på konjukturen att få tag i en duktig utvecklare? Vad har ni andra för erfarenheter? Pris mm? Jobbar de på distans eller drar man ner dem till kontoret?

Det är aldrig lätt att få tag i en duktig utvecklare. Många anser sig vara det men få är det egentligen.

Vet inte riktigt om jag håller med dig. Det finns ganska gott om duktiga utvecklare i Sverige även om det skiljer sig ganska mycket från språk till språk. Ett av de mer utmanande problemen är väl att optimera förhållandet pris / kvalitet. Sedan är det ju alltid svårt att hitta rätt personal om man inte har förmågan att bedöma den man ska anställa / anlita oavsett bransch. Det handlar ju inte alltid enbart om ren kompetens heller då den bästa utvecklaren man hittar kanske inte fungerar i grupp osv. Att hitta rätt person är aldrig helt enkelt, oavsett konjunkturläge.

Till den ursprungliga frågeställaren:
Undrar du hur konjunkturen har påverkat pris / arbetsplats eller är det mer generella funderingar?

tartareandesire: Jag ska utveckla vad jag menar. Det är fortfarande lika svårt att hitta de riktiga diamanterna bland alla glasbitar.

Då håller jag med dig =) Samtidigt beror det helt och hållet på vad det är för något man ska använda personen till och vilken budget man har. Ska man bara göra lite förändringar i ett forum eller en blogg eller fixa några formulär så behöver man knappast en dyr topputvecklare.

Kommer själv leta efter utvecklare och vill bara försöka få ett hum om hur svårt det kommer bli.

Det var väl inte direkt ett svar på min fråga men tolkar det som att det gäller mer generella funderingar =) Vad gäller pris så skiljer det sig oerhört mycket från person till person och även programmeringsspråk. Om det ska vara distansarbete eller på plats på kontor är ju helt upp till dig själv. Handlar det om anställning blir det ju lättare att hitta någon som kan jobba på plats men anlitar du någon med egen firma så blir du lite mer begränsad. Det är nog inget som förändrats så särskilt mycket på grund av rådande konjunktur.

Med erfarna utvecklare pratar jag om minst 10 års yrkeserfarenhet (från 20 års åldern och uppåt och ej studietid får räknas). Från 30-35 årsålders så har kan man ha tillräcklig erfarenhet att bli riktigt bra som utvecklare, före det så är det mycket läroperiod. Dessutom så är en erfaren utvecklare inte begränsad till enbart ett programspråk, det har en större bredd och djup i sitt kunnande.

Det finns bra utvecklare, men med de priser jag sett här på WN hittar du defnitivt ingen bra utvecklare. Om du vill anlita en konsult som är bra utvecklare får du betala från 600 och uppåt, under det priset får du skylla dig skälv, snålheten bedrar visheten. Men de riktigt bra utveckllarna får du betala ca 1000-1200 SEK/tim för trots lågkonjungturen. Enligt Computer Sweden så ligger genomsnittsarvodet på 931-932 SEK/tim.

Jag är själv utvcklare men tackar nej till alla uppdrag under 600 det är en ren förolämpning för en erfaren utvecklare att få såna skambud. Dessutom pratar vi uppdrag som är minst 3-4 månader på heltid för att det ska vara intressant till det låga priset.

Vill du anlita erfarna utvecklare som anställda så får du erbjuda fast anställning och minst 35000-40000 i månadslön (420000-480000/år) + 17% tjänstepension.

Själv är jag 44 och medianlönen för min egen åldersgrupp ligger på 45 000 enligt idg.se/lonebarometern. Och då pratar vi fast anställning, inga osäkra visstidsanställningar eller konsultlöner (de som jobbar som anställda konsulter har betydligt mer betalt).

En ordspråk som passar bra i detta sammanhang är: "man får vad man betalar för"...

Ligger mycket i vad ConnyWesth säger, det är ju rätt enkelt att hitta en utvecklare med bra referenser, och du lär inte få honom för under 900-1500kr/timmen, eller så tar du en okänd utvecklare för 200kr/timmen för att spela lite poker. Själv har jag fått erbjudanden att göra programmeringsjobb för 400kr/timmen som jag gladeligen har tackat nej till.

Jag har en kille som är 33år gammal som är en riktig veteran. Han hör till den gamla klassen. Typisk en datornörd. Han har sysslat med datorer sen DOS tiden och varit IT konsult på DN bl.a. På DN tiden hade han samtidigt en CS server som han styrde med DN's godkännande. Han kan stort sätt alla hardcore språk som C++, php, asp, linux, Perl, .NET osv och det kan han flytande utan några problem.

Vill du ta kontakt med han så skicka mig ett PM. Mitt tips är att ta chansen nu när han är ledig.

Nu var väl inte den här tråden en platsannons till att börja med...

Och nu känns det som du är ute och cyklar en del också...

Vaknat på fel sida jonny.. Missförstå mig rätt.. Säger bara att killen är grym på det han gör..

Jag minns vad jag hade för syn på bra utvecklare förr i tiden, men efter att ha gått en 2,5 års KY-utbildning vid namn "Applikationsutveckling" så ändrades min uppfattning. Kursen hade inga förkunskapskrav men riktade ändå även till de som redan kunde, vilkret resulterade i att nivån lades för högt för de som inte kunde något sen innan och hoppade därför av (endast ett fåtal av de som var helt nya i området klarade utbildningen). Men hur som helst så är min uppfattning att väldigt många av de som var bra på att utveckla sedan tidigare och var självlärda hade svårt att lära sig hur man gör det på rätt sätt. Frasen "Kalsongprogrammerare" kom att användas till de som inte följde rätt normer och syftade på en programmare som satt i bara kalsonger framför datorn hemma och "kodade".

Även efter 2,5 år så hade dessa personer fortfarande kvar mycket av sina inbitna principer av hur man ska programmera. De som var absolut i topp var de som hade provat på programmering eller lärt sig genom en kurs på gymnasiet eller liknande. Min uppfattning efter den kursen är att en bra utvecklare är så mycket mer än bara någon som kan koda och deras viktigaste egenskap är deras personlighet, speciellt om de ska arbeta i grupp. Så de som klassades som "nördar" i mångas ögon är skickliga och kan mycket, men ligger inte högt på listan om jag ska välja någon att anställa.

Värmeböljan tog hårt? =)

Eftersom han ju de facto ska söka utvecklare så tar han nog gärna emot relevanta tips även om han inte uttryckte det direkt.

Lite cykel men mycket bil. Är man en duktig programmerare så är egentligen inte språket särskilt viktigt men en viss erfarenhet är väl lämplig så man slipper inlärningstid.

Jag tycker du ser saker lite väl svart och vitt, FredrikMH. Du jämför två extremer där ett mellanläge oftast är att föredra men det varierar också väldigt mycket från situation till situation vem som är mest lämpad. Jag skulle i de flesta fall också hellre välja någon med relevant universitetsutbildning än en KY-utbildning. Menar inte att säga att din utbildning var dålig dock, det vet jag ingenting om.

Tycker det är väldigt olämpligt att använda en del av de uttryck du använder och hoppas att de inte användes under kursens gång.

Jag tycker inte jag ser det svart och vitt. Finns givetvis inga tydliga gränser. Jag ville väl mer understryka att någon som är väldigt duktig på något, brister kanske av någon anledning på något annat som är väldigt viktigt. Därför tittar jag hellre på personligheterna än på hur många programspråk de kan lista på sin meritlista. För det säger ingenting om på vilket sätt de behärskar detta och hur mycket av utbildning de fått med sig.

Någon som helt själv har lärt sig att bygga hus, kommer förmodligen missa mycket av det som lärs ut på bygg-utbildningar för snickare. Om denna person dessutom tror mer på sina egna metoder än det som lärs ut så har du en person som jag inte vill anställa. Inte så vanligt inom bygg-branschen kanske, men mycket vanligare inom IT-branschen? I alla fall ganska vanligt inom den utbildning jag gick, sett från 3 årskurser.

Olämpligt att använda en del av de uttrycken? Vilka då och på vilket sätt är det olämpligt?

Om du inte vet någonting om utbildningen, varför väljer du då hellre en universitetsutbildning? Är det av okunskap?

Håller absolut inte med dig. Det finns oerhört många musiker, utvecklare och snickare som är helt självlärda och är duktigare än de flesta med en formell utbildning. Samtidigt finns det många med högre utbildning som är duktigare än de flesta som saknar sådan. I en anställningssituation så är det dock för det mesta av naturliga skäl så att utbildning går före.

Kalsongprogrammerare och nörd anser jag för det mesta vara olämpliga ord att använda, ja. Det är i princip alltid generaliserande förolämpningar och ingenting annat, inte mycket bättre än blattejävel i mina öron.

Universitetsutbildningar håller i regel högre kvalitet och ställer högre krav på studenterna. En färdigutbildad teknisk fysiker med bra betyg klarar det mesta. Även om han inte kan allt så lär han sig det mesta snabbare än de flesta andra. Det känns således säkrare att anställa personen i fråga. Om det bara handlar om mindre uppdrag så är det en helt annan grej dock.

För att återgå till den ursprungliga frågeställningen. Du borde fundera på två saker innan du ens letar efter rätt person nämligen först och främst vad han / hon ska göra / vilka krav du har på kompetens och kvalitet och sedan vad du kan betala. Stämmer inte dessa två pusselbitar ihop så blir det väldigt svårt att få det hela att fungera.

Jag tycker ändå att en sjävlärd person generellt sätt saknar den heltäckande kunskapen som en utbildning ger. Det finns säkert jätte många undantag som bekräftar det du säger men jag är ändå av uppfattningen att en självlärd person kan sakna väldigt mycket som inte syns på ytan. Om inte, så fyller ju inte utbildningen någon roll ändå och blir en helt missvisande faktor att titta på.

Jag tyckte jag lämnade mitt inlägg väldigt öppet för tolkning, men kanske var dumt av mig. "Nörd" är inte nödvändigtvis något negativt och syftar bara på att personen i fråga har haft ett stort intresse för detta. Entusiast känns inte rätt att använda i sammanhanget, men du får gärna ge mig exempel på lämpliga synonymer att använda mig av i fortsättningen. Men det var ett dåligt ordval av mig...

"Kalsongprogrammerare", eller "kalsongprogrammering" är ett för mig bara ett komiskt uttryck. Det användes först av våra utbildare för att beskriva hemmasnickrare som skippade alla metoder som kan krävas ute på ett företag och listan kan göras lång på skillnader mellan en generell hemmasnickrare och en profesionell utvecklare (ja här finns undantag här också). Jag vet att uttrycket uppskattades av alla. Vissa kände igen sig själva och förstod att det är skillnad att utveckla PacMan åt sig själv än att utveckla ett större projekt i en grupp. Det krävs helt enkelt mer utav utvecklaren, på allt från variabel- och funktionsnamn till dokumentation och testning. Uttrycket användes sedan mellan oss studenter för att beskriva slarv, men inte för att hänga ut eller trakassera någon. Bäst att vara tydlig så det inte misstolkas...

Ja universitetsutbildningar håller väl en högre klass, i alla fall generellt sätt. Men det svåra är att veta vad utbildningen givit den sökande. Om man har gått en utbildning själv så vet man att det är ganska stora skillnader på de som tar examen. Alla är inte guldkorn och vissa kanske inte ens kan bli? Hur bra utbildningen egentligen är och hur mycket denna person tagit upp av utbildningen är svårt att veta. Trotts allt är bara utbildningen en komplement till att klara av sina arbetsuppgifter.

Hehe, du säger ju i princip samma sak som jag gjorde. Det är ju en självklarhet att alla människor inte är lika duktiga, vare sig de har en civilingenjörsexamen eller inte... Utbildning och betyg säger trots allt väldigt mycket om vad det är för person. Man kan inte träffa varenda person som söker ett jobb och det är inte mycket annat man kan gå på i det första urvalet då man alltid är tidsbegränsad.

Utbildning betyder inte så mycket om man inte har kodvana. Man blir inte duktig genom bara teori utan man behöver praktisera den också. Programmering sitter lika mycket i huvudet som i fingertopparna! Eller nja, inte riktigt men ändå.

Är du utvecklare själv? Om inte, försök få med en utvecklare på intervjuerna. Man måste ju funka ihop som personer också men utöver det kan jag tänka mig att det är lättare för en "jämlik" att identifiera de bra och de sämre utvecklarna. Här tycker jag att det är viktigt att poängtera att med sämre syftas det inte på personer med lite erfarenhet eller utbildning utan på sådana som inte har lugnet, tålamodet, strukturen eller hur man nu ska beskriva det. Alla passar inte i utvecklarrollen - det krävs vissa personlighetsdrag.

Rätt erfarenhet är egentligen mycket viktigare än utbildning och certifieringar.
Är visserligen självlärd, men det man märker med nybakade studenter, och de som kommer med massor med snygga certifieringar, och saknar erfarenhet är att de har svårt att leva upp till kundens förväntningar.

Utbildning/certifieringar är nog mer till för att lägga en stabil grund men om man inte kan tänka själv kommer man aldrig att bli bra på det man håller på med.

Tycker snarare det är de som inte kan tänka själva som lyckas mindre bra på universitetet.

Dessvärre är det nog inte bara på universitetet man lyckas mindre bra om man inte kan tänka själv, det gäller nog mest hela tiden.

Jovisst men alla jobb kräver ju inte att man tänker själv =) De flesta som klarar av en universitetsutbildning kan utan alltför stora svårigheter använda de modeller som redan finns och sköter sedan sina jobb bra.

Jag tycker det är svårt att hitta personer med rätt "mindset". Allt handlar inte bara om att knacka kod och få det att fungera, utan att hitta rätt lösning på rätt problem.

Många tror sig vara duktiga men när det väl kommer till kritan kan de inte leverera oavsett timarvode.

Nu diskuterar vi utvecklare här.

"Men i Microsoft bok för certifieringsförberedelser står det att..." har jag hört för många gånger redan :)

Vi kan väl komma överens om att vi alla har lite olika syn på det hela även om vi är överens om mycket. Ett öppet sinne utan förutfattade meningar och fördomar hjälper alltid. Jag tror inte den här diskussionen har hjälpt honom särskilt mycket =)

Min chef har varit handledare på en praktikdel av en KY-utbildning inom utveckling och jag hade förmånen att tjuvlyssna på vissa utav diskussionerna som försiggick.

Även om man inte kan förvänta sig att man blir "expert" på så kort tid så måste man nog kräva att en som på fullaste allvar kommer kalla sig "utvecklare" behärskar alla begrepp inom objektorienterad design, vet vad en databas är, förstår skillnaden mellan maskinkod och IL-kod, förstår minneshantering "manuellt" och med garbage collector, fattar grejen med enhetstester, fattar skillnanden mellan funktionella och imperativa språk och generellt har lite koll på vilka trender som kommit och gått under vår branschs korta historia så att man vet vad som sög och varför. Vilka språk man hållit på med spelar ingen, eller i alla fall mindre roll, det är bara syntax. Problemet är t ex inte VB i sig. Problemet är bara om man skriver "VB-kod" dvs businesslogik direkt i UI:t så att koden blir omöjlig att underhålla eller migrera till en annan plattform. Det felet kan man göra oavsett plattform eller språk. Jag har under min universitetstid t ex fulkodat i både C och C++ medan jag under min yrkestid skrivit bra kod även i VB.NET.

Vi använder generellt begreppet "Nörd" som något positivt, och vi använder det i stor grad om oss själva. I mitt umgänge är det en komplimang att kallas nörd. :P

Jag vet inte om man kan säga något generellt om det, egentligen. Det är givetvis stor skillnad på 2 år KY och 5 år universitet. Det man generellt kan säga är dock att på en (bra) KY-utbildning omsätter du teorin i praktiskt arbete mycket mer direkt än du gör på en universitetsutbildning.

Är det inte en ganska allmän uppfattning om att det tar ungefär 10000 timmar att bli bra på något? Jag får också känslan av att det finns någon ”magisk” gräns kring 5 år när en hel del nya dörrar öppnas. Man förväntar sig mer av en person i det läget än man gör av en nyutexaminerad och även utbildningen får en mer undanskymd roll i förhållande till erfarenheten.

En universitetsutbildning ska ju helst vara vetenskaplig, dvs generell. Det brukar gå stick i stäv med "praktik". I Sverige har vi rätt många akademiker inom utvecklarkåren, medan det i t ex USA är mer förakt från bägge hållen. Akademiker sitter och pillar med experimentspråk som aldrig kan få en praktisk spridning medan vi vanliga dödliga gör program som löser folks problem på riktigt, brukar det låta. Det gör ju att man får en alienering mellan folkslagen så att forskning aldrig når ut i praktiken. Det tog ju 25 år innan objektorienterad programmering kom ut i verkligheten (1967-> 1992).

Trots att design patterns funnits så länge så är det få som drar nytta av dem. Composite Oriented Programming kämpar på o s v. Det finns en hel del nyttigt nörderi som folk inte hinner ta till sig på 2 år, hur mycket tur man än har med kvaliten på utbildningen.

Det bästa sättet att luska fram kompetens är precis som sagts tidigare i tråden, ta hjälp av nån kodare du litar på. Kolla referenser.

Ska du skaffa flera källarprogrammerare kan du ju ta in en lyxkonsult i början i några timmar för att sätta upp buildserver, automatiserade test och dylikt så att manegen är krattad innan jobbet sätter igång. Kom också ihåg, speciellt om du letar i den lägre prisklassen, att resultatet beror mycket på beställarens medverkan också. Det gäller även när du anlitar dyrare kodare, men de brukar vara bättre på att ställa krav innan saker barkar åt skogen.

Jobba med en prioriterad åtgärdslista (backlog), se till att utvecklarna får lösa en uppgift (den viktigaste just nu) i taget och beta sig igenom funktionaliteten du ska bygga i prioritetsordning, dvs var involverad, svara på frågor. Det är jobbigt och tar tid, men är det bästa för slutresultatet.

En vanlig tabbe man gjorde förr är att de anställt någon med bra betyg från en fin universitetsutbildning. Vad de inte tänkte på är att det tills rätt nyligen gick att klara av en civ-ing utbildning utan att ha nån form av social kompetens. Visst man får en överjävlig programmerare, men h*n fungerar inte i grupp. (ja lite generaliserat)

Sen finns det många open source-hjältar som lägger mycket arbetstid på att vara aktiva inom sitt kontaktnät istället för att syssla med jobbgrejer, men det och sociala kompetensen ovan är ledarskapsfrågor. Det går inte bara att anställa folk för att "koda lite..", slänga åt dem en bild och förvänta sig att få bra resultat. Visst, vill man göra ett råplagiat så är det ju bara att skicka en länk och säga "bygg en sån här sajt..." men ofta vill man ju göra något som inte finns redan, och då måste ju ägarens /uppdragsgivarens vision och prioritering vara klar och dessutom tydligt kommunicerad. Visst, då tar det mer av uppdragsgivarens tid, men det blir klart kortare utvecklingstid och bättre resultat.

Vilken utbildning som är bättre beror nog till stor del på vad man är ute efter, gäller det bara att skriva kod så är nog en KY minst lika bra, men om du har behov av någon som ska ta fram nya algoritmer el liknande så är nog universitetsutbildning bättre. En KY utbildning är mer praktiskt inriktad medans en universitetsutbildning går in betydligt djupare på teorin.

Ok. För mig är NÖRD den högsta komplimang en utvecklare kan få. För mig är det en mycket kompetent kille eller tjej för den delen, men vad du kan få ur en sådan människa rent jobbmässigt beror MYCKET på hur duktig DU är som arbetsledare. Om du kan få den personen att jobba i grupp beror mycket på dig själv också.

Ang universitetsutbildning eller inte och kunskap....
Jag kan bara säga att jag har 180 poäng datateknik och programmerar, men vore jag hälften så duktig utvecklare som min man som är självlärd nörd så vore jag överlycklig. Han är riktigt vass!

Det nördarna har som jag saknar hos en del universitetskillar, är en förmåga att leva data och teknik och när de utvecklar saker tänker de ofta utanför lådan och ser problemen redan innan de framkommer. De har också en slags yrkesheder som gör att lösa ett problem är en ren principsak, det bara ska gå, misslyckas finns inte helt enkelt.

För att få en duktig utvecklare blanda 1 del inställning, 1 del kunskap och 1 del intresse, så får du en bra utecklare. Universitetspoäng eller inte.

För att hitta dem, skapa via udda platsannonser, tänk google och deras rebusar, leta via kontakter. Det finns en förening i Sverige, unga forskare. När jag var yngre hittade man många av den typen människor där, och många av dessa gamla UF killar och tjejer är numer mycket duktiga utvecklare.

För att behålla dem när du hittat dem, gör som jag gift dig med dem :-)

Skämt åsido, för att behålla dem i yrkslivet, uppskatta dem och tala om det, ge fedback, var intresserad på riktigt av vad de gör, inte bara sådär är det klart snart intresserad...

En sak som kan vara värt att nämna är att högskoleingenjör (och ofta även magister som påbyggnad) är mer praktiskt än civilingenjör som är mer teoretiskt, åtminstone enligt min erfarenhet.

Systemvetare / Datavetare / Dataingenjörer är helt totalt olika utbildningar dels sinsemellan och beroende på studieort. Systemvetare i Umeå behövde knappt använda datorer, det var mer design, User Experience (Human Machine interaction som det hette på den tiden), organisationsteori och annat icke-tekniskt. Civ. ingenjörerna där uppe hade mycket matte samt kodade från C/C++ ner på kretsnivå (från systemprogrammering, operativsystem, kompilatorteknik, parallella beräkningar till kurser i digitalteknik och analog kretsteknik) lightvarianten Datavetenskapliga programmet som jag läste på gjorde samma som Civ. ingarna förutom analog kretsteknik och digitalteknik medan Dataingenjörer drog kabel och konfigurerade nätverk. Så var det på min tid, dvs mellan 1994 och 1997 På andra lärosäten såg det helt annorlunda ut och jag gissar att det inte är likadant i Umeå idag som det var då.

Gå på referenser och intervjuer i rekryteringsarbetet. "Högskoleutbildad" kan betyda så många olika saker.