Vad är egentligen praxis hos er som är konsulter/frilansare här på WN. Om en kund beställer utveckling av en produkt/system, tex ett script, webbsida eller liknande. Ger ni då bort fullt ägande till det utvecklande eller är det nyttjanderätt kunden har till det producerade?

Om kunden absolut vill ha fullt ägande, vilket prispåslag brukar det bli frågan om?

Nu är jag inte jag så supererfaren på det här men:

Jag tycker att om kund har beställt något och betalat för det så är det kund som äger det till fullo.

Tänk att du köper en mjölk på ICA. Inte är det Arla eller ICA som äger den när den står i ditt kylskåp.

Som konsult har du ju lite yrkesheder också. Du kanske inte vill kopiera andra kunders siter till en ny kund. Att plocka i gammal kod är däremot helt okey. Det är INTE kunden som äger rättigheterna till det du har gjort (dvs copyright) förrens du har förhandlat bort just detta explicit.

När du gör ett kundjobb idag så gör du ju inte det från scratch, du har din låda med käcka grejer, erfarenheter, tips & tricks som du använder dig av. Den lådan tog ett tag att bygga, inte sant?

Om du skall ge exklusivitet så är det ju just den lådan du säljer, räkna in de antalet timmar i projektet, dvs istället för copy-paste-kundvagn på 4 timmar så är det de 50 timmar det tog att bygga den första gången + fem iterationer av testning och buggfixning.

Exklusivitet = det verkliga priset för utvecklingen.

Näh, precis. Du äger inte som kund mjölkpaketet. Testa göra en kopia och se vad som händer när du försöker sälja den.

Okej då, man kan läsa exemplet på det viset om man vill. Det jag menade var att om jag köper något så räknar jag med att få göra vad jag vill med det. Dvs även sälja det vidare ifall jag känner för det.

Samma sak tar jag för givet att mina kunder förväntar sig. Men det är vad jag tycker och tänker.

Vad händer exempelvis vid en företagsförsäljning eller liknande. Om man inte ger bort äganderätten utan enbart ger en nyttjanderätt; då får väl ens utvecklade saker inte följa med i en försäljning av bolaget (som man jobbat emot) utan ens godkännande?

Hos oss får kunden oftast en kopia av koden om de vill ha den (regleras i avtalet) men om de vill ha garantier osv. får de inte ändra själva i koden hur som helst och vi "äger" koden på så sätt att det är vår kopia som är master (tills kunden ber om något annat). Många kunder har det som krav att de ska få tillgång till koden som vi skriver men däremot är det inte många kunder som faktiskt kikar på koden eller gör ändringar i den själv.

Daniel.st:
Men om de får tillgång till källkoden. Har ni nått som reglerar att de inte får skapa nya produkter utifrån den koden? Det vill säga ta delar och skriva om till en ny produkt.

Vad jag menar med äganderätt att man i princip blir ghostwriter för konstruktionen, det är som de har utvecklat den. Tar ni inte en förhöjd avgift då eftersom ni inte kan använda era bibliotek (kunden skulle ju äga dem då) mm.

I våra avtal står det för det mesta att de får använda koden internt men inte exempelvis sälja den vidare till någon tredje part.

Jag jobbar med asp.net och då är det ganska enkelt att låta vissa delar av koden vara kompilerat i dll-filer, medans andra delar är ren källkod.

Att dekompilera mina dller är naturligtvis förbjudet, och där ska inget ändras av någon annan än mig (eller någon jag utser), medans det är fritt fram att ändra i css-filer och aspx-filer. Dock förverkar man naturligtvis garantin och man pillar själv.

Beror ju lite på om man använder open-source i någon del av det man levererar. Men bortsett från det så är det väl rimligt att de har rätt att använda det du levererat för alltid och att den rätten följer med företaget även vid försäljning.
Att de inte har rätten att sälja det vidare helt eller vidareutvecklat är väl lika rimligt.
Kunden kan naturligtvis kräva att du inte säljer samma design vidare till någon annan.
Men beroende på vad det handlar om och vilken typ av kund det är så kan man naturligtvis komma överens om andra saker. Bara man är klar på vad det är från början.

Eller så gör ni det enkelt för er, hänvisa till Avtal 90. Då har kunden endast nyttjanderätt, ägandet ligger kvar hos er. Det har vi med i alla våra avtal med de kunder som jag arbetar med i mitt jobb.

Privat har jag aldrig ens funderat över att kunden skulle äga koden, vad ska de med hyfsat generisk kod till? Hur långt måste man förändra koden innan det är "ny kod" som inte längre ägs av kunden.

Min poäng: se till att kunden endast har nyttjanderätt, såvida det inte handlar om en speciallösning där kunden prompt vill äga koden själva. Men då ska också all kod överlämnas.

Ber jag min programmerare (som jobbar på konsultbasis) att tillverka en modul till min e-shop så förväntar jag mig ensamrätt till den. Skulle samma modul dyka upp till försäljning på Blocket en vecka senare så skulle jag se mig om efter en annan programmerare.

Jag har aldrig funderat över de här frågeställningarna tidigare. För mig är det en självklarhet att jag äger kod (och design) till min e-butik, mina tjänster och mina webbsidor – även om en konsult eller anställd har knackat ihop varje bit åt mig. Undantaget är väl om konsulten har använt sig av opensource eller en gammal befintlig lösning.

Det här måste jag kolla upp närmare. Det verkar helknäppt om jag som uppdragsgivare ska betala för utvecklingen av någonting, som jag sedan inte äger. Sedan är det en helt annan sak om konsulten återanvänder bitar i koden eller använder sig av gamla trix när han gör ett jobb åt en annan kund. Men äger han verkligen arbetet som jag har betalat för?

Ja, precis. Betalar jag för arbetet så måste ju produkten därav tillfalla mig. I nio fall av tio så bygger mina moduler, script, webbsidor mm, på idéer och specifikationer som jag har skapat. Ofta tar det längre tid att arbeta fram hur systemet ska fungera, än att sedan koda det. Just nu jobbar vi på ett nytt seo-system för hantering av content. Det verkar befängt om programmeraren skulle få sälja systemet vidare till andra sen, medan mitt eget företag bara har nyttjanderätten därtill.

För mig är en programmerare ungefär som en snickare. Han bygger huset enligt mina instruktioner. Och därefter menar Grazzy (och lagen?) att snickaren äger huset, medan jag bara har rätt att leva i det?

Jag skulle i alla fall aldrig skiva på något avtal där alla mina idéer och projekt tillfaller programmeraren så snart de har förverkligats i kod. Sen struntar jag som sagt i om programmeraren använder sig av delar för att underlätta sitt eget arbete tillsammans med andra uppdragsgivare i framtiden.

Det är ju just det som är problemet att det är svårt att specificera vilka delar som man kan använda till nästa kund eller inte.
Skall man ge alla kunder äganderätt till källkod på varje projekt så kan man snart inte utveckla någonting eller för sitta och obfuskera kod i all oändlighet för att se till man inte gör upphovsrättsintrång.

Det skulle verkligen till stora summor om jag skulle kunna tänka mig att ge en kund ensam upphovsrätt till kod jag producerat.
Det är inget konstigt att du inte äger koden trots att du betalat för den...som mycket annat så betalar du för en licens
Däremot kan det ofta vara vettigt för köparen att göra avtal där utvecklaren lovar att inte skapa appliktioner med snartlik specifikation till direkta konkurrenter över en period på ett antal år.

Lite tankar.

Om jag har förstått det rätt, om man inte har ett formellt avtal mellan beställare och utvecklare, så äger utvecklaren koden (copyright, upphovsman) oavsett om beställare har betalat för utvecklingen eller inte. Beställaren får automatisk nyttjanderätt av den färdiga produkten. Men han betraktas inte som upphovsman. Så jag uppfattat det, kan ha fel....

Om beställaren vill ha något mer än nyttjanderätt, dvs äga allt det utvecklandet (konstruktioner, arkitektur, bibliotek, slutprodukten mm), så tror jag detta måste stå specifikt i avtalet. Att full äganderätt (copyright, upphovsman) skall övergå på beställaren.

Däremot är det inte så kul som programmerare att behöva ge bort sin äganderätt till koden man skrivit. Det betyder ju att bibliotek man brukar använda, funktioner och speciella konstruktioner (designmallar mm) övergår på kunden och man måste skriva om dem eller licensera tillbaka de från kunden man precis gav äganderätt till.

Sedan tycker jag det är fel att jämföra detta scenariot med fysiska saker. Hittills i tråden har det kommit upp ett mjölkpaket-fall och ett snickar-fall. Kod är ju immaterielt. Det vill säga, det går att kopiera i all oändlighet utan vidare ansträgning. Som snickare kan ju jag inte ta en kopia på huset jag precis byggt och på 1 minut uppföra det på en annan plats. Det vill säga två olika saker, materiellt och immateriellt.

Problemet är att om jag exempelvis utvecklar en webbshop till en kund, kunden får full äganderätt. Nu kan den kunden helt plötsligt börja duplicera den koden och starta ett företag kring detta och sälja vidare koden och produkten till andra. Där försvann mitt levebröd. Därför är det viktigt i sitt avtal att skriva att det utvecklade (resultatet) bara får användas för eget bruk.

Tänk också på patentfrågan, vad händer om du utvecklar en produkt och gett bort äganderätten. Kund ser en speciellt konstruktion i din kod som är patenterbar. Då är det fritt fram för han att patentera den och licensera ut den fast du har kommit på den konstruktionen.

Jag som sitter och kodar lite vill ställa en fråga.

Vad i koden är det ni anser att man kan plagiera? Om jag kodar följande bit:

<%
X = 0
Do until X = 5
X = X + 1
bildX
Loop
%>

Om min nästa uppdragsgivare vill ha en likadan applikation som visar fem bilder på deras startsida. Får inte jag använda mig av samma kodrad igen då eller? Det finns inte sådär supermånga olika sätt att skriva följande kod på nämligen.

scrdj:

Det får ha mer komplexitet än det där. Får väl anses likna ett citat från en artikel.

Finns verkshöjd i denna världen också, eller är det bara för musiker och konstnärer?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Verksh%C3%B6jd

Jag håller med om att liknelser med materiella ting inte är helt korrekt. Vi kan då istället jämföra med design. Om du betalar en designer för att ta fram en design till ditt forum (låt säga vbulletin), tycker du då att det är ok om designern säljer samma design till ett flertal andra personer? Eller lägger upp designen som ett gratis template, så att alla som vill kan ladda ner det gratis.

Du betalar 10k för en design och en vecka senare så finns samma design tillsalu här på WN. Jag vet inte vad lagen säger om detta, men enligt min moraluppfattning så är det helt fel. Ännu värre blir det enligt mig om vi tar en logotyp som exempel.

Det där är så pass enkelt att det inte kan uppnå verkshöjd. Varken du eller din uppdragsgivare kan få äganderätt till den lilla biten kod. Har du en uppsättning av små stycken kod för olika enkla funktioner, så är det fritt fram för dig som programmerare att återanvända dig av koden gång på gång.

Vad jag menar är att avancerade system som tagit hundratals timmar att utveckla och som uppdragsgivaren lagt stora summor på, inte borde kunna kopieras och säljas igen av programmeraren. Här lägger jag ner hundratusentals kronor på programmering och så säger folk att programmeraren kan sälja allt till någon annan för en hundralapp... Jag hoppas verkligen att ni har fel.

Tyvärr är det inte så svartvitt. Även om det är ett stort och komplicerat system så består det ju av en massa enkla små snuttar och det är ju lite hopplöst att avtala exakt vilka rader som kunden äger och vilka som utvecklaren äger.
Ger man bort upphovsrätten till hela systemet så skulle det innebära att utvecklaren för framtida jobb skulle behöva skriva om en massa funktioner och försöka göra dem på ett annorlunda sätt än vad man normalt skulle gjort. Även om projektet är helt orelaterat så är det ju ofta mycket kod som kan vara identisk.
Det håller inte som frilansare i långa loppet att hålla på med den typen av avtal helt enkelt.

Om man skall göra jämförelser med en snickare så tycker jag det är mer som om du skulle kräva att snickaren lovar att inte erbjuda andra kunder t.ex. en viss typ av fog som på en möbel du beställt.
Givetvis skall han inte ta din design och sälja den vidare till tredje part på eget bevåg, men det innebär inte att du skall ha ensamrätt på alla processer som han använt sig av för att skapa den produkt du beställt.

Skulle du få som du vill och alla utvecklare skulle ge bort upphovsrätt skulle det inte bara bli betydligt dyrare att få saker utvecklade men de skulle även bli bedrövlig kod.
Du kan tänka dig hur t.ex. en klass för databasanslutning ser ut då man har behövt skriva om det så att den är unik en 100 gånger.

Om du oroar dig för att en utvecklare skall sälja vidare hela kodbasen till konkurrenter så är inte enda lösningen att du får upphovsrätt till själva koden.
Normalt brukar mina kunder kräva ett NDA för större projekt, vilket gör att det vorde ett kontraktsbrott om jag skulle sälja vidare själva systemet och annars kan man som jag nämnde helt enkelt avtala att utvecklaren inte kan sälja system med samma funktionalitet på ett visst antal år.

Även en sammanställning av var för sig okomplicerade delar som inte uppnår verkshöjd blir verkshöjd som sammanställning. Är det dessutom delar som är skyddade av upphovsrätt (programbibliotek t ex) så hänger det med hela vägen. Upphovsrättslagen fungerar faktiskt rätt bra, den klarar av både stora och små projekt. Det räcker med att du som beställare får upphovsrätt eller ensamrätt till det system du beställt. Sen kan leverantören snickra ihop nya system, men inte samma. Är det frågan om avgörande uppfinningar som man som beställare själv tillför så tillhör upphovsrätten (också) beställaren, helt klart.

Problemet om jag förstått det hela rätt är att om nu hela systemet uppnår verkshöjd så tillhör även beståndsdelarna den upphovsrätt som blir tillskriven systemet.
Nu vet jag dock inte exakt hur det ligger till med mjukvara...med text får man ju citera, men med musik så får man inte ens använda en sekvens på ett par noter om det är identifierbart från ursprungsalstret.
Jag förmodar att citationsrätten är unik för text och om beställaren får upphovsrätten för systemet utan restriktioner så begår man upphovsrättsbrott om du återanvänder kod från systemet.

Det är inte så illa som du tror. Säg att en färdigt system består av delarna A, B och C. A uppnår inte verkshöjd separat. B uppnår verkshöjd och är författat av systemskaparen sedan tidigare. C uppnår verkshöjd och är författat av någon annan. Systemet är byggt efter uppdragsgivarens detaljerade instruktioner D.
Slutresultatet uppnår naturligtvis verkshöjd. och upphovsrätten ingår dels upphovsmannen för själva hopsättningen, upphovsmannen för del B, någon annan för del C, uppdragsgivaren för dennes medverkan i de detaljerade instruktionerna.
Enkelt och redigt. För del A gäller fortfarande att den inte uppnår verkshöjd separat, del B har systemskaparen fortfarande upphovsrätten till separat, samt del C har någon annan fortfarande samma upphovsrätt till. Inget i dessa upphovsrätter har förändrats.
Det som hänt är att ett nytt samlingsverk skapats som upphovsmannen och uppdragsgivaren och någon annan alla har upphovsrätt till till utifrån sina insatser.

Nu tänker jag om avtalar helt enkelt säger att beställaren äger upphovsrätten.
Det innebär ju att man lämnar över sina rättigheter för redan utvecklad kod som man inkluderar i projektet.
Sedan även om man skriver in i avtalet att upphovsrätt för redan befintlig kod inte tillfaller beställaren så är den i min mening knepiga frågan vad som händer om man har en del E som är utvecklad under projektets gång. Den kan ju vara tillämplig i helt skiljda system men samtidigt uppnå verkshöjd, och om det inte är en väldigt specifik kod för just det systemet så lämnar inte gärna jag ifrån mig upphovsrätten.

Om man förväntar sig äganderätt till precis allting som man bett en konsult hacka ihop åt en så får man nog tänka till lite.. Om man betalade 3000 kr för jobbet så har du kanske 6 timmars jobb där, täcker det _hela_ projektet? Varenda rad kod? All planering? Om inte så får du nog vara beredd på att en hel del kod är lånad från andra projekt, och en hel del kod kommer återanvändas i andra projekt. Som någon sa tidigare, man får betala för exklusivitet..

Nej, det innebär det inte.


Vi hade ju lämnat jämförelsen med snickaren, eftersom den inte var relevant :).


Troligen inte, eftersom de enskilda delarna förmodligen inte uppnår verkshöjd. I kniviga fall får man rådfråga en jurist. Du har säkert hört uttrycket "the whole is greater then the sum of its parts" (Aristoteles).


Nej, absolut inte. Förutsatt att du inte sätter ihop ett väldigt ofördelaktigt (och korkat) avtal ur ditt perspektiv. Ber kunden om en lösning på ett problem och du redan har lösningen klar, så äger naturligtvis inte kunden denna efter det att du implementerat den. Om kunden däremot ber dig skriva en funktion från grunden, så skulle jag säga att kunden även får äganderätten (till de delarna som uppnår verkshöjd dvs).


Blixtsystem, tänk dig en logotyp. Vi säger att den i stora drag är blå och rund. Uppdragsgivaren har självklart ensamrätt till logotypen, eftersom denna har betalat för arbetet. Designern är däremot inte förbjuden att i framtida arbeten använda sig av blå färger eller runda former. Logotypen får designern däremot inte sälja till någon annan kund, efter det att uppdragsgivaren har betalat för utfört arbete. Logotypen uppnår verkshöjd och tillfaller uppdragsgivaren. Allt annat vore orimligt.

Om ett system uppnår verkshöjd och systemet tillfaller uppdragsgivaren, så innebär inte det att systemets delar inte får återanvändas av programmeraren i fråga.

Gustav:

Om det nu är så självklart att beställaren alltid ska ha äganderätt på det skapade. Varför står det i Avtal 90, som är IT företagens standardavtal då att "Programprodukterna upplåts med en icke exklusiv nytt-
janderätt för kunden. Detta innebär att upphovsrätten kvarstår hos leverantören"

Egentligen kan jag inte besvara din fråga, utan att ha läst avtalsmallen. Men jag skulle gissa på att den är utformad på ett sätt som gagnar säljaren (konsulten). Det är självklart att det är bekvämt för dig som säljare om du enligt avtalet både kan äta kakan och ha den kvar.

Ta en titt på avtalen som du får av Google Adsense, försäkringsbolagen, telefonoperatörerna, SEO-bolagen, mm. Ett standardiserat avtal innebär nästan alltid att kunden blir överkörd och nästintill rättslös (privatpersoner har dock konsumentköplagen som skydd). Jag tror absolut inte att IT Företagen skiljer sig åt på den punkten. Eftersom Svensson aldrig verkar läsa avtal ordentligt, så uppstår det ändå inga frågor eller invändningar när det är dags att signera papper.

Man ska vara medveten om att avtalslagen är dispositiv. Det mesta som står i ett avtal är alltså sådant som inte stämmer överens med det som står i lagboken. Är man överens med det som står i lagboken kan man nämligen utlämna punkten ur avtalet. Tyvärr så tittar vi svenskar lite för mycket på amerikanska tv-serier och därför så dyker punkter såsom force majeure upp titta som tätt i alla fall.