Jag har googlat och kikat runt här, men inte hittat något bra svar.

Om jag säljer en kurs på nätet (observera, ej vara eller tjänst) så har min advokat sagt att det inte finns några lagar om ångerrätt osv. utan jag kan i princip skriva vad jag vill i avtalet, och det är upp till kunden om han / hon godkänner det eller inte.

Det var inte frågan egentligen, utan följande: Kunden / elev klickar i en ruta att han / hon godkänner villkoren för betalning osv. Anmälan till kursen är bindande.

Nu har jag råkat ut för en elev som efter mycket mail och telefonsamtal ändrat sig och påstår att det kanske inte är han som anmält sig utan en kompis gjorde anmälan (det är solklart att han ångrat sig). Vid anmälan registrerar jag eleven IP adress, och jag kan klart se att hans andra email kommer från samma IP adress. Men frågan är ju hur det funkar i en bevisningsfråga om det skulle bli en tvist? Vem har bevisbördan osv.?

Detta borde ju vara ett vanligt problem nu när man kan boka och beställa allt via nätet. Så jag hoppas någon har mer erfarenhet på detta område.

Hans kompis kan ju haft tillgång till datorn; det är inte helt omöjligt, men han bäddar ju för att hans kompis kan anmälas för Urkundsförfalskning, vilket inte är så smart :P
Och bara för att det är samma IP behöver inte betyda så mkt; killen kan ju sitta i ett bibliotek eller skola;typ. Kanske inte alltid realistiskt men ändå.

Förlorar du mycket på att släppa allt?

Nja vad jag förstår så om det är hans dator, så har han ansvaret för den med. Sen visst han kan ju sitta på ett bibliotek osv. Men jag tror att vid en tvist, och jag har bevisen att anmälan och alla emails kommer från samma IP. Så är det hans sak att bevisa något annat.

Ja det är mycket pengar. Över 14.000 :(

Om frågan är relaterat till ett verkligt fall, vill du verkligen ha den stämpeln, att du "tvingar" dit folk, just eftersom du ju rent juridiskt inte Kan bevisa att det faktiskt är han som anmält sig, ska du dra det så långt som till en polisanmälan ? det är dömt att misslyckas och det enda du får ut av det är badwill.

Men sen tycker jag det verkar konstigt att man inte har någon typ av ångerrätt, men för alla inblandade parter borde väl det lämpligaste vara att avtalet "sluts" när kursen är betald ? Då kan det aldrig bli något snack.

Är det en populär kurs har du väl inga problem att fylla den platsen, om inte, så är ju risken stor att en sån sak dels ger För mycket badwill, och kanske att du står där med 3 deltagare varav 1 inte vill vara där...

Bäst goodwill får du ju om du bara släpper det hela.

Enligt distansköpslagen borde man ha ångerrätt.

Blir det en tvist borde din kund antingen betala, eller polisanmäla sin kompis för urkundsförfalskning.

Ett tips inför framtiden är väl att låta kunden avboka fram till 7 dagar innan kursstart, och att man då får tillbaka 95% av beloppet eller nåt.

Jag har en känsla av att kunden i det här fallet faktiskt har ångerrätt.

Kunden har ångerrätt enligt distansavtalslagen. Undantaget är om tjänsten redan har påbörjats, eller om varan anskaffats och anpassats särskilt efter kundens önskemål.

Vad är det för jurist du rådfrågat Matsaki? Jag har aldrig hört talas om någonting som varken är vara eller tjänst.

Nej ingen ångerrätt gäller enligt lag. Avtalsrätten däremot i det här fallet vilket innebär att du godkänner det som står i avtalet. Detta enligt både min advokat och konsumentverket. Det är samma som när du köper tex. en resa över internet.

Anledningen till att vi skrivit avtalet som vi gjort är bara för att vi är trötta på de rötägg som anmäler sig och sedan bara skiter i det. Med läkarintyg eller en bra anledning så kräver vi absolut inte kunden på betalning eller hela beloppet.

Förskottsbetalning innan kunden kan nyttja kursen, kanske?!

Nja, vi har delat upp betalningen på 3ggr. Anmälningsavgift, delbetalning 1 och delbetalning 2 för att kunden inte ska behöva betala allt på en gång. Men saken är ju densamma först anmäler man sig och sen betalar man. Det är ju att anmälan är bindande som saken gäller.

Vad förlorar du på att bara släppa det då?

Det går inte att få en exakt siffra vad vi förlorar på att släppa det, eftersom vi har stora kostnader för marknadsföring och många andra fasta utgifter. Sedan kan det vara så att kursen är full och vi inte tar emot fler anmälningar, och betalar inte kunden så är det inte säkert vi hinner ersätta den kunden. Då blir förlusten 100%.

Återigen så jämför jag med tex. charterbolag som tom. tar betalt för resan och säljer den igen. Ingen klagar på det?

lägg bevisbördan på kunden. Låt han bevisa att det var hans kompis som gjorde beställningen. Ta adressuppgifter på honom och skicka faktura :D

Om jag kunde så. Men kunden måste polisanmäla anmälan (om han nu inte gjort den själv) sen är det vi som har bevisbördan. Det är alltid den som kräver betalning som har bevisbördan. Och när det finns en polisanmälan kan vi med den gå till den ISP och be att få ut från vilken dator anmälan är gjord från.

Varför jag tog upp ämnet igen är att det kanske verkar gå åt det hållet för första gången. Kolla bara här på hans senaste svar jag fick nyss:

Suck!

Avtalsbrott är ju civilrättsliga i de flesta fall. Har du några bevis på att ett bindande avtal har ingåtts så sitter du bra till. I civilrätten behöver du bara bevisa att det är troligare att ni har ett avtal än att ni inte har ett, inte att det är satt utom allt tvivel att ni har ett avtal. (Det är givetvis alltid bättre med skriftliga avtal etc. eftersom de har större bevisvärde och sätter dig i en ännu bättre sits)

Be kunden göra en polisanmälan mot sin "kompis" för urkundsförfalskning och skicka anmälan till dig med motiveringen att ni vill väcka talan mot kompisen (vilket ni i så fall har rätt att göra) för att få skadestånd. Gör han inte det skulle jag be honom betala.

Det ur en rent juridisk ståndpunkt. Ur en affärsmannamässig ståndpunkt kan det ju vara bättre att släppa det hela som några nämnt tidigare. För övrigt är jag ganska säker på att ångerrätten gäller kurser, som får anses vara en tjänst, om de inte är påbörjade.

Tack för ditt utförliga svar rhuse. Men att ingen ångerrätt råder är det ingen tvekan om. Och varför skulle det vara affärsmässigt att släppa det?? Tvärtom så får alla, även jag betala för mina misstag. Sen beror det som jag sagt hela tiden på vilken attityd kunden har. Med rätt attityd så kommer man alltid längre.

Du får gärna visa på var det finns ett undantag i distansavtalslagen för just kurser... I mina ögon är det ju en solklar tjänst och har den inte påbörjats så är det väl inget snack ...? Jag är nyfiken och undrar.

Transporter på förbestämd tid är undantagna enligt distansavtalslagen. Så det är ett felaktigt argument att jämföra en resa med en kurs. Är det ett företag du har sålt till så gäller däremot inte konsumentköplagen/distansavtalslagen. Det kanske är det som din jurist syftar på?

Ett annat undantag är om du redan har påbörjat utförandet av kursen/tjänsten. Då har du rätt att kräva ersättning för dina utlägg. I praktiken så brukar det innebära att man tar ut en bokningsavgift eller en handpenning som inte återbetalas om kunden skulle häva köpet.

Jag avskyr själv strulputtar. Så jag sympatiserar med dig i den situationen som du har hamnat i. Men när du skriver saker såsom att konsumentlagen inte är tillämpbar i ditt fall, så bör du kunna motivera varför...

Jag ska skriva en redovisning i morgon (läs i dag) varför den inte gäller. Dags o sova :)

Det bästa är att betala tillbaka pengarana. Det kommer alltid att finnas kunder som ångrar köpet, är du serös så betalar du tillbaka tycker jag.

Men allvarligt erik123. ?? Hela poängen är självklart att vi ska vara seriösa och följa gällande regler. Men ska inte kunden behöva vara seriös och ta sitt ansvar?

Som jag sagt flera gånger så är vi inga paragrafryttare, men när vi känner att kunden försöker ljuga och slingra sig så finns det naturligtvis ingen anledning för oss att göra undantag från det som står i avtalet som kunden godkänt. (Sen att vi pratar om ångerrätten gäller eller inte har inte med den moraliska biten att göra)

Fortfarande ingen redovisning...

Min advokat är på semester tyvärr. Men jag ringde även Konsument Europa (eftersom kursen hålls utav ett Cyprioiskt företag). Där fick jag prata med en jurist som sa att distansavtalslagen inte gäller om det inte står så i villkoren. Han sa att det gäller även i Sverige för kurser (iaf. bartenderskolor). Distansavtalslagen gäller bara varor och vissa tjänster, men långt ifrån alla.

Men jag väntar på ett utförligare svar från min advokat.

Skicka faktura på beloppet ! Om han sæger att hans kompis gjort betsællningen så kræver du att han går ner och gør en polisanmælan før urkundsførfalskning och faxar dig den och i det fallet kræver du hans kompis på pengar.

Men den här tråden är ju nästan ett år gammal, vid det här laget gissar jag att du har erfarenheter av det ena eller andra slaget, vad funkar, vad funkar inte?
Vad som står i avtalet är ju egentligen irrelevant, lagar och regler (dom flesta iaf) går ju inte att avtala bort, så jag tycker att det borde vara ganska enkelt att ta reda på vad som verkligen gäller (om det nu är det som är det väsentliga)

Matsaki: Distansavtalslagen är så vitt jag vet inte diapositiv (man kan inte avtala bort den) och kurser är en tjänst. Det jag vet om kurser är att DistAvtL gäller tills dess att kursen påbörjats. Men jag kan ju ha fel.

dispositiv...om man ska va noga, men...

gummianka, tycker du tråden är gammal och ointressant så läs den inte? Jag vill inte ha ovänner här. Men kanske andra också vill ha ett svar på frågan.

De jag pratat med är jurister och konsumentvägledare. Men det viktigt för mig att ha korrekta villkor så därför startade jag tråden just här i juridik och ekonomi. Min fråga är inte heller vad som är moraliskt rätt, utan enligt lag.

Men låt oss sluta med gissningar och så får jag vänta på ett ordentligt besked från min advokat, så ska jag meddela hans kommentar när jag fått den.