Just nu sitter jag laddad som få, jobben dräller in som aldrig förr... Och jag är redo tycker jag att bli min egen. Har just nu en fast och trygg anställning, men jämför med pengarna man kan tjäna som egen är det inte ett alternativ. (Ja, jag är kapitalist eller något hehe).

Så, när bestämde ni er? Hade ni någon "fallskärm" i form av kapital/a-kassa/soc?

Startade företag när jag var 17, så hade väll föräldrarna som "fallskärm".

Och har flytit på sedan dess? Hur gamal är du idag? Kontor eller kör du hemifrån? Kör du en fet BMW och glider runt på Stureplan runt natten? ;)

Jag startade företag medan jag pluggade på universitetet, så det fanns en slags inkomst i form av studiemedel. Det tog ett par år innan det gick att leva på företaget, så för min del var det ett bra alternativ.

Som student byggde jag upp en passiv inkomst. Det blev min plattform för att flumma från med nya projekt. En gång om året gör jag nånting lönsamt, resten är hobby. Jobb.. kunder? Det kräver tid och engagemang.

BMW... jag har inte ens något körkort. Däremot så sätter jag 540s i pipe... det kommer jag långt med.

Är fortfarande gymnasiestuderande och jobbar på ett av Sveriges coolaste webb 2.0-företag. Där tänker jag nog fortsätta jobba ett tag.

Men har precis startat firma och drar in tillräckligt för att kunna leva på det, som student. Skulle jag jobba heltid med det och då hade inkomsterna ganska lätt kunnat fördubblas=ganska normal lön. Mer än mellanstadielärare, men mindre än it-konsulter i London.

Har erbjudit lite konsulttjänster vilket inbringar stålar kortsiktigt men det är nog inget jag kommer jobba aktivt med efterhand. Det är roligare att komma med något eget.

Jag var trött på att ha en chef, orkade knappt 1 år allt som allt med ett vanligt jobb efter skolan, så det fanns bara ett alternativ :) Men det var allt ifrån lätt.

Jag tror att det är bra att man startar tidigt när man är ung, nu hade jag aldrig haft orken att börja från början och hade nog inte hellre vågat att leva på det sättet att inte veta om man får lön nästa månad.

jag visste redan när jag var 14 att jag ville arbeta i egen regi. kommer från en arbetarfamilj, så jag vet faktiskt inte riktigt vart de idéerna kom från.

när internet var i sin linda så startade jag en liten firma med lite egna pengar, lånade lite av päronen och lite av banken. lyckades också få ett starta eget bidrag.

utan att igentligen ha en aning om vad jag höll på med, så köpte jag en dell-server och en 256kbit lina från algonet och startade ett litet webbhotell/webbyrå och hade lite flyt att få in hobbex som kund det första som hände och sedan har det bara rullat på kan man säga.

ekonomin som egen är rätt knepig, men på nåt sätt har det alltid löst sig. min egen taktik under mina startår var att ha låga privata omkostnader som gjorde mig mindre sårbar för en kass månad.

lycka till när du tar steget, och när du väl gör det så kommer du aldrig att vilja jobba för någon annan igen =)

Räkna inte med några större pengar, om du inte har en helt unik idé. Att vara egen företagare är ett hårt slit.

Det mest lyckade är om man blir sin egen för att man vill göra saker på sitt eget sätt (eller att man har en unik idé som man tror på).

Idag är jag 18 år och kör just nu företaget med två komipsar. Har det som projektarbete så lite skoltid kan vi använda, men mesta dels så får man ju ta till kvällarna för att jobba.

En Webbyrå jag snackar om.

Kör inte runt i en fet BMW än, tror det blir en fin Saab 9-3 viggen inom en månad dock ;)

Och nej, inte mycket för festande, speciellt inte på Stureplan.

Dumheter. Det går att dra in stora pengar utan att jobba ihjäl sig. Du behöver inte heller någon unik idé. Vem har tutat i dig det?

Jag har rört mig på olika forum för programmering i flera år där jag har visat vad jag kan och snart började jag å förfrågningar om hjälp och allt eftersom var det fler förfrågningar och fler som ville betala mig för det arbete jag gjorde. Det föll sig helt självklart att starta företag i det läget.

Jobbat som egen en stor del av mitt yrkesverksamma liv, till och från.
Men det är skillnad på företagare och företagare. Som konsult säljer man sin tid och drar in de pengar som folk vill betala. Det kan vara bra eller dåligt beroende på tillgång och efterfrågan. Men man kan aldrig få mer än alternativkostnaden för en annan konsult eller anställd, och man kan inte jobba mer än en viss arbetstid.
Har man en egen verksamhet, typ webbshop, anställda, annonsförsäljning som affärside så har man flyttat ett steg upp i näringskedjan. Då kan man skära emellan, mycket eller lite beroende på hur branschen ser ut, men man är inte begränsad av sin egen tid som konsult, utan av andra saker.
Här i Sverige tenderar vi att blanda ihop dessa två aspekter av företagande. Den en kan ge försörjning men inte mer medan den andra kan ge allt från konkurs till rikedom och massor med nya jobb.

Idén behöver inte var unik, men det undelättar. Det krävs oftast hårt arbete för att lyckas oavsett - men det går bra med tur också :)

Redan i lågstadiet hade jag företagsidéer även om det i mångt och mycket var mer lek än allvar. Regelverket för att komma igång hindra mig dock länge. Jag ville starta företag när jag fyllde 16, men allt verkade så stort och krångligt. Till slut registrerade jag min enskilda firma när jag var 20 år vid sidan av anställning och lite "går det så går det". Någon månad tidigare hade jag försökt starta ett KB med en kollega, men han strulade till registreringen och det rann ut i sanden.

Som nybliven företagare på pappret, med ett företag utan intäkter, ett heltidsjobb och ett deltidsjobb jobbade jag hårt under några månader för att bli helt skuldfri. Jag hade en mobiltelefon på avbetalning och en delvis utnyttjad kontokortskredit.

Under våren fick jag kontakt med lite andra egenföretagare och fick ett konsultuppdrag inom programmering. Jag sa upp mig och tog de första två veckorna genom arbetsgivaren.

Jag hade kvar mitt deltidsjobb men kände mig härligt fri hela sommaren.

Under hösten tvingades jag skaffa en egen server för ett webbprojekt. Pengarna för server och ett års hosting fanns. Överskottskapaciteten på servern var enorm mot vad jag behövde så jag kom på idén att sälja den. Så föddes Sajthotellet under en crash-course i att driva webbhotell.

Visst finns det saker man hade gjort annorlunda så här ett par år efteråt, men på det stora hela har det gått rätt bra ändå. Skulle bara ha startat Sajthotellet tidigare. De webbhotell jag kom i kontakt med när jag jobbade på webbyrå under andra halvan av 90-talet var ju hemska :)

Word på den.

Finns en anledning till att jag inte vill jobba åt andra när jag får en sån liten del av kakan :)

Jo, det är sant. Blir det en svacka på webbmarknaden som konsult så är det ju "kört" om man inte har en buffert.

Efter en massa år på Universitet i Sverige och utomlands var det ingen som ville anställa mig. Så jag startade ftg istället för att gå och dra. Fortsatte söka jobb under de första åren av företagande men fick inget. Nu är det nog försent för mig att nånsin få en fast anställning. Jag är för gammal och har för lite arbetslivserfarenhet (jobb på sommarlov är kanske inte så mycket att komma med).
Fast nu vet jag inte om jag skulle kunna arbeta för någon annan och jag har en massa grejer på G som kan bli riktigt bra och då är det ingen fast anställning som kan matcha det lönemässigt, eller den flexibilitet jag har när det gäller att styra mig egen tid.