Skriftliga avtal i digitalt format - Är dom giltiga?
 

Jag använder skriftliga avtal i digitalt format. Skickar över avtal till klienten, han skriver ut, signerar skannar och skickar tillbaka.

I ett fall har jag sett att klienten har öppnat PDF filen i Photoshop, lagt till en bild av sin signatur och sedan sparat filen. Alltså INTE skrivit ut, signerat avtalet och sedan skannat och skicka tillbaka.

Är det verkligen ett giltigt avtal om det skulle bli någon form av tvist? För öppnar man PDF filen så ser man att det ligger en signatur som ett lager där, vilket i teorin vem som helst skulle kunna lägga dit.

Det finns ju olika former av avtal och vissa saker måste skrivas under och till och med bevittnas för att vara giltiga, men de allra flesta normala avtal är egentligen giltiga oavsett om de ingåtts muntligen eller skriftligen, så för att svara korrekt på din fråga måste du väl berätta vad det för något du avtalar om.

Ett avtal är giltigt oavsett form i svensk rätt så länge det finns någon form av gemensam viljeförklaring. Det kan vara muntligt, skriftligt, digitalt. Endast i vissa särfall, t.ex. vid testamente eller fastighetsöverlåtelse, finns det formkrav. Den främsta funktionen av och anledningen till att man använder sig av skriftliga kontrakt är att det är ett utmärkt sätt att i efterhand, vid eventuell tvist, visa ATT man ingått avtal och VAD man ingått avtal om. Avtalet med din klient är giltigt - det du måste fråga dig själv är om detta digitala kontrakt uppfyller en tillfredsställande bevisnivå? Och det beror ju lite på situationen, vilka summor vi pratar, vilka klienterna är, risk för tvister o.s.v.

Ett grundkrav är givetvis att det ärrätt person som avtalet ingåtts med.

Man kan inte förfalska sin egen namnteckning, men om man använder någon annans namnteckning så är det en förfalskning dvs urkundsförfalskning.

Vill du ha större säkerhet så kan du kräva egenhändig namnteckning i orginal, då måste man skriva under med svårutplånlig skrift. Så det är mao upp til dig hur stort bevisvärde du vill ha i avtalet.

Jag tycker alltid det känns bättre med egenhändiga namnteckningar. Använder aldrig scannade dokument.

Det rör sig om lite större summor, flera hundratusen till flera miljoner kr. Internationella affärer.
Är lite ny på området, ska lyssna med en advokat hur jag gör.

Det intressanta är att många inte gillar digitala avtal på det sättet, men om han istället skrivit ut och faxat pdf-filen till dig så hade många sett det som helt ok. Återkom gärna om vad advokaten säger.

Är det så stora summor så ska du kräva egenhändig orginalunderskrift.

Vem som helst kan lägga dit signaturen om det är ett inscannat dokument också.

När vi ändå är inne lite på ämnet så vill jag fråga vad det finns för smidiga lösningar för att skriva under avtal på distans? Någon som har något bra sätt?

Som tidigare nämnt i tråden finns det oftast inga formkrav på avtal i svensklag, det är i huvudsak bara inom familjerätt och fastighetsrätt det finns formkrav på avtal sk formalavtal för att avtal skall vara giltigt.

Vid affärsuppgörelser är alla typer av överenskommelser att betrakta som avtal, skriftliga, muntliga, e-post osv.

Där problemet kan uppstå är sedan när det blir tvist och det uppstår bevisbörda, då är det helt klar att föredra ett skriftligt avtal. Sedan kan tvist uppstå om innebörden i ett skriftligt avtal så gäller det för endera part en väsentlig summa bör någon form av avtalskunnig blandas in dvs en jurist.

När det sedan gäller undertecknande av avtalet är det samma sak där ett skriftligt avtal och sedan en ök per telefon att "nu gäller detta" är bindande, men åter igen bevisbördan.

Vilket leder in på ämnet i tråden undertecknandet, desto lättare det kan förfalskas desto enklare för motpart att hävda att denne inte skrivit under osv. Ett riktigt avtal på papper där båda parter närvarat vid undertecknande och sedan tagit var sitt ex är naturligtvis ganska säkert men även detta kan naturligtvis påstås vara förfalskat. Praxis i affärsavtal brukar vara att båda parter fysiskt singerar ett avtal och tar var sitt exemplar. Glöm inte att varje sida i avtalet skall innehålla parternas signatur, görs någon manuell redigering av texten i avtalet så där i sista minuten skall denna justering singeras av båda parter.

Skall det vara riktigt vattentätt gör som formalkravet för t ex äktenskapsförord eller för testamente (även om just detta inte är ett avtal). Där skall två andra personer bevittna den egenhändiga namnteckningen, men nu börjar det bli lite omständigt för en vanlig affärsuppgörelse enligt min åsikt.

Personligen har jag vid avtal som inte innebär någon risk helt enkelt skickat över avtalet med e-post, och sedan bara begärt ett OK tillbaka på e-post. Detta skulle definitivt inte hålla vid en tvist om det har träffats en överenskommelse om avtalet. Photoshop dokument med signaturer etc är väl att betrakta som likvärdiga detta, hur lätt är det inte att ta signaturen från ett annat dokument och klistar in...

Den enda juridiskt bindande formen av elektronisk singering mellan parter är idag som är allmänt spridd är e-legitimationen, men denna är inte så där enkelt att köra för egen del. kanske läge för någon att starta en site med tjänsten formell digital singering av avtal :-)

En liten utläggning som mest beskriver problematiken. Välj den nivå som avtalets omfattning berättigar. Undvik däremot förenklingar bara för att vi är goda vänner eller har kång affärskontakt, vid en tivst gäller inte detta och då kan ett bra utformat avtal och tydlig singering spara såväl pengar som vänskap. Den beskrivna praxisen håller, det som tvisten oftast gäller är innehåll och tolkning.

Varför bryr du dig ens om att ha ett avtal i det fallet? :)

Jodå, e-post kan hålla i rätten. Det beror ju lite på, men helt utan bevisvärde är det inte.

Mitt inlägg var mest ett svar på resonemanget bör kanske påpekas :) Visst har det ett visst bevisvärde men enbart det räcker knappast. Man får helt enkelt göra en bedömning från fall till fall hur pass säker man vill känna sig. Jag tycker dock det känns bäst att alltid skriva ut och signera, det tar inte många minuter.

Mitt inlägg syftar mest till att visa på skillnaden mellan avtalets giltighet och frågan om bevis börda. ;-)

Som sagt juridiskt så innebär detta förfarande ett avtal men bevis bördan blir ett problem.

Det kan finnas värde i avtal även om avtalet inte är 100% korrekt i juridsik mening eller om bevis problematik uppstår vid tvist. Beror mycket på vad som regleras i avtal etc.

I mitt fall när det gäller avtalet så är det faktiskt motparten som förlorar/tar risken vid ett hävdande av avtalets ogiltighet, dvs det borde vara motparten som vill vara mer formell :-)

Blanda in en jurist och det blir varken ja eller nej, det blir "å ena sidan och å andra sidan" Svaret kommer vid avgörande i tvistemålet... :-)

Jag har pratat med en domare om detta. Avtalet är inte 100% tät om det inte är riktigt dokument med vittne.