Går just nu andra året på gymnasiet. På sistone (började väl egentligen redan i nian) har jag blivit rejält skoltrött. Jag är rejält trött på att behöva gå upp tidigt för att åka till skolan. Ännu tröttare på alla läxor man får om diverse saker. Men det som nog tar priset är hur mycket skit man egentligen får lära sig i skolan.

Ta till exempel matten, vad är det egentligen man får lära sig nu? Just nu håller vi på och kämpar oss med hur man räknar ut vinkeln på olika saker - till vilken nytta?? Sedan, ta svenska t.ex. Där får vi lära oss massa skit om Hamlet. Jag har nog missuppfattat det hela med svensklektionerna, men är det inte meningen att man ska lära sig SVENSKA? Jösses, borde man inte undervisa mer om grammatik med mera då flera, inte minst i min klass, har svårt att skriva på ett vettigt sätt?

I det hela har jag märkt att jag (ink. de flesta) enbart pluggar inför proven och efter proven glömmer man av allt. Är det detta som menas med att lära sig saker? Är det bara jag som tycker att man lär sig en jäkla massa skit i skolan nu för tiden? Är det likadant på högskolorna också, eller blir det bättre med tiden? Är det ens värt att satsa på att plugga vidare eller ska man t.ex. börja jobba direkt efter gymnasiet istället?

Känns som man skulle kunna korta ned hela skoltiden rejält, känns ju inte direkt motiverande att mala på med samma ämnen om och om igen. Finns det inga mer intressantare ämnen man skulle kunna ha istället? Ekonomi, entreprenörskap, mer lära om ergonomi, äta rätt eller vad som helst skulle man väl kunna undervisa istället?

Ditt inlägg är inom samma kategori som en 14-åring som undrar varför hon inte får vara ute till 04 fast att hon tror sig veta att det inte kommer hända henne nånting.

Att inte klara enkel mattematik som t.ex att förstå vinklar ger en väldigt begränsad insyn i logik och vetande, vill du för alltid ha ett barns förståelse?

Ta det inte så hårt som det låter, men du är helt ute och cyklar.

Förklara nu så att ett barn skulle förstå dig. Vad har jag för nytta att kunna räkna ut vinklar?

Man kan kort svara på din fråga, det man lär sig i skolan är att ta stora lån från CSN som du sedan förmodligen kommer få betala av större delen av livet :)

I många fall är det inte den specifika saken som är viktig, utan att lära dig använda knoppen på halsen.
Om du endast skulle lära dig det du behövde för ditt arbete skulle du hela din uppfostran lära dig endast en sak och sedan inte ha någon valfrihet.
Ditt fokuserade sinne skulle aldrig göra uppgiften lika bra som någon som utvecklats intellektuellt genom att utsätta sig för många olika slags uppgifter.

Hmm. Vad har du för referensramar där?
Fråga dina lärare varför du ska lära dig olika saker, det ska ha ingått i deras utbildning att veta varför du ska lära dig det. Förvänta dig inte guld och gröna skogar bara, vissa saker är bara bra att kunna. Det kanske tar några år att inse sen varför man lärde sig det, men det är nästan aldrig i onödan.

Hoppas du förstår själv hur du låter?

Blir t.ex. en läkare bättre på att operera patienter bara för att han har lärt sig räkna ut vinklar? Hmm... Kanske, helt plötsligt under hjärt-operationen kanske han får för sig att räkna ut vinkeln mellan vänstra foten och högerarmen...

Kan både hålla med om det du skriver och samtidigt tycka att du har fel. Läste själv natur på gymnasiet och sedan till civilingenjör på Chalmers, så vet du lite bakgrunden till mina tankar. Har inte så mycket erfarenhet av icke-tekniska utbildningar...

Bara för att kommentera några grejer:
Matten. Ja, vinklar i traditionell betydelse har man inte så mycket nytta av att kunna räkna på i livet, men däremot kan man ha stor nytta av att kunna sinus, cosinus m.fl, det används till otroligt mycket mer saker än att bara räkna ut vinkeln mellan två linjer. Om du pluggar vidare kommer du märka detta, och ångra att du inte lärde dig det bättre... Så är det med den mesta matten på gymnasiet. Man får inte lära sig alla de fina tillämpningsområdena som gör det hela roligt. De får en istället att tro att matte är att räkna tråkiga tal. Men så är det inte. Vem kunde på gymnasiet tro att man har nytta av att räkna på vinklar när man vill ta reda på hur en puls i en optisk fiber påverkas av kabellängden?
Och så svenskan... Håller med om att man borde lära sig skriva bra svenska istället. Varför inte kalla ämnet för litteraturhistoria när det är det det är? Med tanke på hur många unga skriver så behövs det verkligen mer svenskaundervisning. Men å andra sidan, varför lär sig inte ungarna det på högstadiet? Svenskaundervisning ska inte behövas på gymnasiet, man ska ha lärt sig det man behöver efter högstadiet. Det är skolans största problem idag. Anpassning efter den sämste. Ingen får vara bättre än nån annan, alla ska vara lika dåliga.
Plugga inför proven har folk gjort i alla tider, så är det på högskolan också. Faktum är att man ofta på högskolan också känner att man får lära sig en massa meningslös skit. Men sen när du närmar dig sista året, och läser de mest avancerade, forskningsnära kurserna (som sagt, grundar detta på min egen utbildning, då var det så...) och det är först då som man märker att det man läst faktiskt är användbart. Det är bara synd att det är 7 år senare man ska upptäcka det. Då har man ju redan hunnit glömma allt...

Jag håller med på ett sätt.

Att lära ut entreprenörskap och ekonomi borde vara lika viktigt som matte och svenska.

Å andra sidan tycker jag att det är upp till en själv vad man får ut av skolan. Det är ens eget ansvar att lära sig saker och ta till sig det.

Gymnasiet handlar just om detta; ansvar, kritiskt tänkande, allmänbildning, samarbetsförmåga. Ämnena är mest ett sätt att uppnå dessa kunskaper.

Har snarlik bakgrund som Lindahl med naturtekniskt program på gymnasiet och civilingenjörsstudier på tekniska universitetet i Luleå.

Håller i stort med det Lindahl skriver, däremot tycker jag det är ganska ointressant huruvida man kallar svensk-undervisning för Svenska eller litteraturhistoria. Tanken är väl just att svenska-kurserna på högstadiet/gymnasiet ska omfatta det som eleven är i behov av samtidigt som de specificerade delarna vilka läroplanen omfattar, t.ex. en viss mängd litteraturhistoria för att ge en viss allmänbildning.

Problemet på både högstadiet och gymnasiet är ju ofta att eleverna i en klass kan variera i kunskapsnivå otroligt mycket men samtidigt ska undervisningen vara generell och densamma för "alla". Olika A- och B-nivåer på kurserna har väl tanken att försöka anpassa nivån något bättre.

Personligen skulle jag förmodligen sagt samma sak som dig om jag varit tvingad att sitta och lära mig svenska och grammatik i all oändlighet. Även om litteraturhistorian inte var jätteintressant så skadar det inte att få viss allmänbildning påtvingad sig eftersom det är något jag aldrig i dagsläget skulle sätta mig och läsa enbart i bildande syfte.

I grundskolan lär man sig de grundläggande bitarna för att bygga vidare mer specifikt i de olika programmen/inriktningarna på gymnasiet. Numera är ju dock gymnasiet snarare ett givet val och innebär att en del av grundutbildningen även flyttats över dit.

Läser man studieförberedande program (natur/teknisk/samhälls mfl) på gymnasiet omfattar också de programmen grundläggande kunskaper som behövs för vidarestudier på högskola/universitet.

Läser man istället yrkesförberedande program (el/fordon mfl) på gymnasiet får man som namnet indikerar lära sig mer direkt tillämpbara kunskaper.

Nu vet jag ju inte exakt vad du har haft för tankar för framtiden men anledningen till att du får lära dig beräkna vinklar beror förmodligen på att det är något du kommer ha nytta av vid framtida studier. I dagsläget kanske det ser ut som om det är kunskaper för vinklar på pyramider, trianglar och vad nu må vara men egentligen kan det t.ex. handla om att du i framtiden behöver förstå sammanhanget för vinkelberäkningar för att du ska ha möjlighet att sätta samman formler för hur ljus-skuggorna ska fladdra i ett 3D-spel om en spelare springer förbi ett "levande ljus" på ett naturtroget sätt. Nu är kanske inte din tanke att du ska bli spel-programmerare och skapa nästa generations Quake-spel men det var som du säkert förstår bara ett exempel på tillämpning av kunskaperna som kan vara absolut nödvändiga för skapande på den nivån.

Har man alltså, som jag, läst studieförberedande program på gymnasiet så kommer de yrkesförberedande delarna först när man läser på högskola/universitet. Med det i tanken är det givet att man känner att det man lär sig är mer tillämpbart i arbetslivet/verkligheten men självklart finns det fortfarande olika nivåer på kurserna där som är förberedande inför kurser på högre nivå.

Inte förrän du är ute i arbetslivet kommer du förmodligen känna att "skiten du lärt dig" är användbar, men det är ju också som förberedelse inför arbetslivet du studerat alla de åren...

Entreprenörsskap och ekonomi är väl bitar man får lära sig om man läser t.ex. samhällsprogrammet på gymnasiet? Andra gymnasieprogram som t.ex. naturtekniskt program är ju något som har en annan inriktning. Känner man sedan själv att man vill egen företagare så ligger det ju inga hinder i det eftersom det är saker man kan läsa in sig på själv. Det är väl också WN ett tydligt exempel på. Tror inte ens hälften av alla egenföretagare här har läst samhälls? Jag kan ju dock ha fel...

Vad spelar det för roll om man kan räkna ut vinklar?
Vad spelar det för roll om man vet vart Asien ligger?
Vad spelar det för roll om man kan alla religioner när man själv inte tror på gud?
Vad spelar det för roll att veta att det fanns en kille som hette Napoleon som försökte erövra Sovjet?
Vad spelar det för roll att vilket språk de pratar i Latin Amerika?
Vad spelar det för roll att veta att indianerna var ursprungsbefolkningen i norra Amerika innan de blev bortblåsta med vinden?

Hitler? Vem är det?
JFK?
Stalin?
Göran Persson?
Blair?
Saddam?
Armstrong?


Du ska lära dig allt detta för att det tillhör allmän bildningen i detta samhälle. Jag skulle bli mörk rädd om jag frågade en kollega till mig på jobbet och kunde inte svara på ett enda fråga. Jag skulle börja undra i vilken källare har han gömt sig det senaste seklet.

Och du kanske borde lära dig ett och annat om särskrivning? ;)

Jag läste företagsekonomi och drev UF-företag men jag kände inte att det gav särskilt mycket.

Det bör integreras i många kurser och även att man uppmuntrar till egenföretagande och entrenprenörskap.

Jag tror man skulle kunna öka antalet egenföretagare enormt om man bara entusiasmerade eleverna tidigare. Gästföreläsare, workshops, case studies och liknande hade passat lika bra på gymnasiet som det gör på universitetet. Även om man inte är intresserad av företagande så lär man sig väldigt mycket om att tänka kreativt, samarbeta i grupp och lösa problem.

Milad: Tycker du överdriver rejält. Däremot lyckades du pricka in en grej, varför ska man lära sig massor om olika religioner när man inte tror på skiten? Visst, det är helt okej att vissa vill lära sig det, men att tvinga på barn det i skolan tycker jag är ren bullshit. Däremot är det helt okej att undervisa det i det syftet att man tar upp saker som är fel med religioner, men något sånt tas ju tyvärr inte upp i skolan!

Vill klargöra att jag tycker att det är helt okej att folk tror på gud och så vidare, jag gör det dock inte och tycker faktiskt synd om de flesta som gör det.

I övrigt kan jag hålla med det andra du säger är allmänbildning(skrivihop.nu). Till viss del kan det vara bra att kunna religion, ifall någon stackare börjar skrika ALLAH AKBAR i närheten...

Skriver under det direkt! Tyvärr är det idag så att många studerande är väldigt omotiverade. Inte blir det bättre att många av de ämnen man har idag faktiskt är av den karraktär att de tenderar att vara tråkiga.

Hade man undervisat mer i t.ex. egenföretagande och ekonomi hade vi nog sluppit alla Svenssons som idag är avundsjuka och hatar folk som det går bra för.

För trots allt måste ni väl hålla med om att man lär sig relativt mycket strunt i svenskan? Är det verkligen så viktigt att veta när en viss författare dog eller vad han skrev? Tycker att sådant kan man lära sig på sin fritid (ifall man är lagd åt det hållet). Man lär sig tyvärr mycket som man glömmer bort efter några år, eftersom man aldrig stöter på det och uppfriskar sitt minne.

Jag anser att gymnasiet fyller några viktiga funktioner:

- Det håller ungarna sysselsatta med något, istället för att de bara är annars hade varit hemma eller hängt på stan.

- Ungdomarna lär sig att lära. Förhoppningsvis så vet de som ska plugga vidare hur man gör när man studerar och var man kan hitta gammal kunskap som man lärt sig. Någon skrev att folk bara pluggar inför prov och sedan glömmer och det är väldigt sant. Man kan inte minnas allt man lärt sig men man kan veta var man hittar kunskap man tidigare lärt sig och ta fram den vid behov. Förhoppningsvis lär man sig detta i gymnasiet.

- Det punkten är att gymnasiet lär ut denna grundläggande kunskap och har den bredd den har. Har ni någon gång sett en amerikan svara på en vanlig fråga i TV som exempelvis kan vara att peka ut Indien på en karta? De flesta jänkare fixar inte sånna lätta frågor just för att de får specialisera sig så tidigt i skolan, till skillnad från oss i Sverige som får en väldigt bred grund att stå på när vi kommer ut från gymnasiet.

Många ungdomar som börjar på gymnasiet har ingen aning om vad de ska bli. I gymnasiet får de en chans till att specialisera sig lite i och med programvalet för att sedan förhoppningsvis veta vad de vill syssla med för resten av deras liv.

Jag tycker man borde försöka få in mer problembaseradlärning. Om man blandar ämnena mer och ger gruppen (klasserna, etc) en större uppgift där det krävs kunskaper inom flera ämnen tror jag att man kommer uppskatta det man lär sig mer.

Just nu är "allt" i skolan (eller var när jag gick där) så uppdelat och konstlat.

Ger men elverna ett problem och ger dem verktygen bit för bit för att lösa uppgiften så tror iaf jag att dem har "lättare" för att lära sig. Blandar man även detta med "föreläsningar" av personer från verkligheten så kan det nog bli kanon :)

Anders har helt rätt i det han skriver. Det är inte saken i sig som alltid är viktig.
Och om du tycker att du idag läser mycket som du senare kommer glömma bort, så vänta bara tills du eventuellt en dag kommer ut på en teknisk utbildning på något universitet. Jag är snart klar med min utbildning på Chalmers och kan ju lugnt säga att hälften av alla kurser som jag klarat med bra betyg skulle jag idag inte ens bli godkänd på. Kunskap som man inte bygger på glöms bort. Det är inget konstigt eller något fel med detta.
Saken är den att dem ämnen som du faktiskt är intresserad av kommer du att bli specialiserad i och du kommer bli bättre och bättre på dessa ämnen. Övriga ämnen har du en bra grund i.

För att ta ditt exempel med vinklar: Skulle du imorgon välja att bli frisör så har du rätt, du kommer aldrig att ha användning av hur man beräkna vinklar.
Men om du väljer att fortsätta plugga så kommer du snabbt se att du har nytta av sin och cos i alla möjliga olika situationer. Oavsett om du kommer jobba inom ellära, bygga katapulter eller kanske helt enkelt vill skriva ett nytt quake, så kommer du se att matten du lär dig nu är en grundsten du inte klarar dig utan.

Då kanske du kommer med resonemanget "men jag vill bli frisör, jag skiter i det där"... Ja men när är du mogen att besluta något sådant? Ska en 10 åring få säga samma sak... "Jag vill bli polis, jag vill slippa matte i skolan", ska en 15 åring kunna ta ett sånt beslut, eller kanske en 18 åring?

Det är en avvägning av hur mycket man ska tvingas lära sig inom olika områden tills man som individ "hittat rätt". Av dem kompisar jag har på universitetsnivå så är det ingen som dem första åren viste vad han/hon ville göra när han/hon var klar. Efter att man "tvingats" läsa kurser inom en massa olika ämnen så har man till sist, ofta något år innan man tagit examen, kommit underfund med vad man verkligen vill bli bra på så specialiserar man sig i det.

Så att du idag tycker att det där med sin och cos är onödigt behöver inte betyda att du om 3 år kommer säga samma sak när du förståt hur användbart det är. Kan du inte sådan grundläggande matte så kan du ju på en gång säga hej då till alla ingenjörsjobb som finns. Skulle du nu inte vilja bli ingengör framöver så visst, då kommer du glömma bort allt detta, men du har i alla fall ett val idag.

No offence - men...

Det är lustigt och ibland på gränsen till skrämmande hur utbredd hyperkorrektionen är, som här vid använding av personliga pronomen på det här sättet hos vissa personer. Personer som studerar högre studier som fortfarande inte kan hantera objektsformen av personligt pronomen. Bara en sådan enkel sak i svenska språket som att veta när man ska skriva "de" och "dem".

(Ordförklaring: Hyperkorrektion - en överdriven vilja att vara språkligt korrekt, som resulterar i en felaktighet.)

Man lär sig att Hitler var en ond man, man läser många timmar i skolan om hitler och har prov om andra världskriget.
Dock läser man endast någon timme om Stalin och det nämns knappt i böckerna om hans massmord.
Eller hur kamrater..


Däremot måste man se på gymnasiet såhär, idag är gymnasiet fel uppbyggt.
Varje elev ska läsa grundämnena sen ska man få välja fritt vad man vill studera. Ta bort program, helt onödigt.

För det andra, bortser du grundämnena så handlar gymnasiet mer eller mindre om
studieteknik. Man ska lära sig studera på det mest effektivaste sättet och hitta det effektivaste sättet
att lösa problem och/eller hitta informationen som man behöver.

Jämför du studietekniken (generellt) på en kille som går fordons och naturprogrammet, så ser du en katastrofal skillnad.

Gymnasiet ska vara en förberedelse för universitetet.
Dock har man förlorat fokus i Sverige. Förr i tiden lärde far upp son, sonen skulle gå i fars fotspår.
Bästa utbildningen som finns.

Idag har man tappat detta, däremot har finland kvar mycket av detta.
Kvalificerad-yrkesutbildning är så pass nära man kan komma detta idag, i Sverige har man runt
30 tusen sådana utbildningar (platser). I Finland har man över 250 tusen.

KY är bättre utbildning än Univ enligt mig.
Från ett logiskt perspektiv.

Är det bara jag som får associationer till den där länken som tog upp hur forummedlemmar skruvar i en glödlampa?

I vilket fall, sedan när har jag haft "en överdriven vilja att vara språkligt korrekt" som du skriver?
Brukar jag referera till skrivhop.nu och liknande sajter så fort folk gör särskrivningar och dylikt?
Eller syftade du på att andra personer gör det?
Eller menade du att jag skrev "dem" istället för "de". Det är ju ett språkligt misstag och inte min mening att med flit skriva fel. Eller?

Kvalificierad Yrkesutbildning är en helt annan slags utbildning än vad en universitetsutbildning innebär. Att läsa 1-2 år där man lär sig praktiskt tillämpbar kunskap för arbetslivet som underbyggs med en kompletterande teoretisk del är ju snarare ett komplement till gymnasiet för de som läst studieförberedande program och kommit på andra tankar (att de vill ut i arbetslivet istället för att studera vidare ytterligare 3-5 år).

KY är därför knappast något som kan jämföras med en utbildning på 5-6 år för t.ex. civilingenjörer eller läkare. Du menar väl inte på allvar att du vill gå till en läkare som bara studerat 2 år utöver gymnasiet? Ska föräldrarna lära sin barn att bli läkare eller kanske samhällsbyggare (ansvariga ingenjörer för t.ex. brobyggen)? Nej, det sker ett naturligt urval bland de som studerar en längre tid där examen är beviset på att du har kompetensen och studietiden handlar ju i mångt och mycket om en mognadsfråga. Vem som helst klarar av att komma in på en universitetsutbildning men långt ifrån alla kommer ut...

Precis, det var det jag menade. :)

Först och främst det finns många utbildningar som är längre än 1-2 år.
Pröva sök själv så kommer du se det.

Här kan du söka

Om jag säger såhär Marcus, KY utbildningar specifierar ju något man ska göra.
T.ex.

En PHP programmerare som läser KY kommer vara 1000 gånger bättre
än en programmerare från KTH (generellt ofcourse).

För programmerarna på Universiteten omfattar alla språk, man ska
kunna alla språk men man går inte så djupt in i dem. Visst
kan man välja till kurser m.m. men jag menar generellt.

PHP programmeraren från KY har ju dessutom fått praktik för sin
utbildning på företag vilket ger han meriter och med största sannolikhet
jobb om personen i fråga sköter sig och är duktig.

KY är bättre än Univ och i mina ögon ses det som en bättre
utbildning än Univ utbildning. Självklart går det inte att köra med KY utbildningar
på allt, tex. läkare för att ta ett extremt exempel.

Finland klarar det, varför skulle inte Sverige...

Mja. Frågan är då vem som är bäst. Den som har en riktig högskoleutbildning har alltid en mycket bättre förståelse om vad som händer bakom, om hur datastrukturer skall ordnas, hur algoritmer bäst ska skrivas. Sen är kanske den andra nissen bättre på vad funktionerna heter osv, men det kan man ju ändå bara slå upp i en manual. Jag tycker att det är betydligt viktigare att ha förståelse om programmering än om hur man gör en grej i ett visst språk. Manualer med information om hur man skriver en for-loop i ett visst språk finns det gott om.

Bästa utbildningen är erfarenhet.
Alla KY utbildningar innehållet praktik i en stor del av utbildningen.
Finns inget bättre än det. Det är där man lär sig något.

Det levererar tyvärr inte Universitetet.

Tur att man inte slutförde sin civing i datateknik.

Uppenbarligen mycket sämre än en KY-utbildning. :D

Hehe, jepp, det är hårda bud för de som lärt sig 5-10 språk och programeringens grundbalkar när det bara är att göra lite "hello world"'s med farsan sin ;)

Visst kan skolan vara tråkigt ibland. Man förstår inte varför man behöver lära sig om gamla döda kungar, växter och deras fotosyntes samt hur man extraherat alkaloider ur fruktkroppar. Jag förstår att man lessnar – onödigt vetande? Inte, kunskap är makt.

Exempel 1;
Ett företag som säljer takstolar vill att någon skapar en hel ny sajt för deras produkter. Du träffar dom och allt ser ut att vara klart då dom frågar om du kan skapa ett formulär där kunden kan fylla in sina uppgifter och så räknas material åtgången för takstolarna ut automatiskt. Det blir riktigt penibelt när du säger att du inte kan detta tack vare att du inte kan räkna vinklar.

Exempel 2;
Du är hos några vänner och hamnar av en slump bredvid inköpschefen för ett stort företag. Du arbetar på ett företag som har en produkt som du är säker på skulle passa inköpschefen. Att ta upp det direkt inser du är både klumpigt och idiotiskt. Du förstår dock av samtalen att inköpschefen har en stor passion och det är gamla författare. Inköpschefen vänder sig mot dig och frågar – Vilken är den största av våra gamla författare?
Förmodligen får du svara - Vet inte, jag skolkade under svenska lektionen.

Exempel 3;
Gudruns kusin Märta blåser in och ni blir utan både el och telefon samt träden ligger över vägen. Ovan på detta så dricker din lilla dotter någon giftigt som står i ett skåp. Hon mår illa. Vad gör ni? Hade du läst kemi i grundskolan så vet du förmodligen svaret.

Jag kan skriva flera exempel men det är min förhoppning att du förstår att en bred kunskapsbas kommer hjälpa dig genom livet. Kunskap kan man inte få för mycket av.

Måste säga att en blandning mellan utbildning och erfarenhet är nog det bästa. Innan jag började plugga på KTH för 1 år sen så hade jag programmerat PHP 3 år på heltid och jag måste säga att jag lärt mig massor under det året jag pluggat hittills.

Sen angående att man glömmer mycket. När jag började plugga för 1 år sen efter att sysslat med programmerat och lumpen under 3-4 år så kändes det som all kunskap jag lärt mig under gymnasiet var som borta. Men efter 1-2 veckor kändes det som att jag aldrig tagit ett break. Så även om man glömmer saker så gick det i alla fall för mig grymt fort att "hitta" minnet igen.

Allmänblidning...

Är lite konstigt att jämföra "universitet" med KY. Det är ju en väldigt generell jämförelse. Att studera till t.ex. civilingenjör på universitet innebär ju att du bl.a. läser sammantaget ett år enbart med matematik som innefattar allt från diskret matematik, matematiska modeller till linjära system. Sedan läser man ju t.ex. mekanik, våglära, värmelära, datastrukturer, algoritmer, ekonomi, funktionell programmering, imperativ programmering, digitalteknik, datasäkerhet, Bayesian networks, multimediasystem, , osvosv, med möjlighet att bredda sig inom sin utbildning mot t.ex. ingenjörsjuridik, JÖK, teknikhistoria, språk eller vad det nu må vara. Att få in det i en KY-utbildning är det ju ingen som försöker sig på ens. Resultatet från en KY-utbildning må vara jämförbar med högskoleingenjörsutbildningar men knappast civilingenjörsutbildningar som är så pass mer heltäckande (inte minst pga den längre studietiden).

De flesta civilingenjörsutbildningar har rekommenderad praktik på 12 veckor samt 6-12 månaders examensarbete t.ex. på ett företag. Vet inte riktigt varifrån du fått att man inte gör sådant på universiteten?

Är väl kanske överflödigt att fråga, men vad har du läst för KY-utbildning? (Utgår ifrån att du inte läst på univ eftersom du inte verkar känna till den tidigare obligatoriska praktiken t.ex.)

Som många före mig påpekat ger både civilingenjörsutbildningar och för den delen en hel del andra program tillfälle för praktik och inte minst ett examensarbete på 20p.
Och vem är då jag (så vi har perspektiv)? Naturvetenskaplig i gymnasiet, sedan datavetenskapligt program (ej att förväxlas med systemvetenskap). Jag har alltså (utöver en del fristående extra kurser) över ett år matematiska kurser och nästan tre år (inkl. exjobb) "programmerings"-kurser. Jag vill understryka att ingen kurs är i ett specifikt språk utan alla kurser handlar om olika datalogiska delar där programspråken slunkit med automatiskt för att man måste lära sig dem vid sidan om för att klara av alla inlämningsuppgifter.

Så åter till frågan. Utbildning handlar dels om allmänbildning (kom just hem från USA där en taxi-gubbe trodde sverige låg nära sudan) och dels om erfarenhet, erfarenhet att lösa problem och att tänka kritiskt. Visst, på gymnasiet var det mest allmänbildning, men på universitetsnivå var det helt annorlunda. Min erfarenhet säger mig att visst finns det folk som är duktiga även utan högre utbildning, men det är de med talang. Den stora massan av de som saknar utbildning verkar inte ha samma förmåga att effektivt lösa problem som den stora massan av de med högre utbildning har. SJälvklart finns det rötägg bland de utbildade, men förmågan att lösa problem på ett bra sätt är i medeltal högre hos de med högre utbildning är de som är självlärda?

En sak är ju tydlig, att de som förespråkar "praktik framför utbildning" pratar om att kunna PHP, C#, C osv, medans jag själv tittar på typen av problem som skall lösas. Web är web. GUI är GUI osv. Om jag kan ett programspråk (ex. PHP) och kan göra webapplikationer i PHP så kan jag utan problem lösa samma uppgift i ASP med VBscript eftersom jag vet hur saker funkar, jag vet vad jag kan förvänta mig av ett programspråk så resten är bara en översättning mha manualen. Det man får med erfarenhet är inte i första hand att man blir en bättre programmerare på det teoretiska planet (hur man skall bygga upp datastrukturer går att läsa sig till) utan snarare att man lär sig specifika klassbibliotek. Man lär sig hur MFC, .NETFW, PHPs inbyggda funktioner osv fungerar och det är det som är styrkan. VIlket språk man använder är ointressant. Många av er menar nog detta när ni talar om programspråk, men jag tycker man måste vara tydlig på den här punkten. Jag brukar jämföra programmering i ett nytt språk som att skriva en uppsats på danska (om man inte kan danska). Med ett lexicon (manual) kan man skriva något som alla förstår (både danskar & svenskar) och berättar det du vill berätta. Det kanske inte är gramaktiskt korrekt (dvs utnyttjar alla finnesser och nyanser tillgängliga) men det är förståligt.

Så i min mening har praktiska utbildningar, inklusive en hel del universitetskurser som inriktar sig på specifika programspråk fel fokus. Programspråket är bara ett verktyg för att lösa generella problem och det är lösningen av dessa problem som skall vara fokus - inte vilket språk och vilken miljö man gör det i.

Så till dig som började tråden; av all matematik jag läst (minns du, över ett år på universitetet) så är det matematiken på gymnasiet jag använder i yrkeslivet (jag gör ju inte bara web-grejer utan lite mer avancerade grejer) och det jag använder 99% av fallen är trigonometri i alla dess former. Men all universitetsmatte har gett mig erfarenhet att lösa komplicerade problem på ett sätt som jag kan applicera även utanför matematiken.

Efter att ha läst både mindre intelligenta, och mer intelligenta inlägg här så är Jan Eriksssons det mest talande...


Någonting jag funderar på och som i många fall är "outstanding" är helt enkelt det SUNDA FÖRNUFTET... Hur man skaffar utbildningen till denna oerhörda kompetens vet jag ej, men har man det kommer man långt....mycket långt