Varför skulle någon "behöva" starta enskild firma?
 

Håller på att starta enskild firma just nu och väntade bara på godkännande från Stockholms Överförmyndarnämnd.

Fick svar idag, ett rent ut sagt nedlåtande svar.

Han verkar tycka att det på något sätt är onödigt att driva firma. Jag tror faktiskt inte att någon någonsin har "behövt" starta en firma, vilken störd syn på företagande!?

Det känns även som att han i sina ögon har omyndigförklarat mina föräldrar, som att de inte skulle ha något omdöme över vad jag klarar av.

Ska man få det här bemötandet när man är ambitiös? :(

Du tolkar det på tok för negativt. Det är ju en standardfråga mer eller mindre. Skicka in lite länkar till vad du gjort och förklara att i enlighet med svensk lag så måste man ha en registrerad firma för att kunna bedriva den typ av verksamhet som du vill ägna dig åt på din fritid. Det är också ett krav från dina kunder att du kan skicka faktura med F/FA-skatt samt att du vill kunna göra avdrag för de kostnader du har i samband med verksamheten. Eller något liknande. ConnyWesth kan nog hjälpa dig vidare, han brukar vara väldigt bra på att formulera sånt här.

Tror också att du ser det för negativt, att de ifrågasätter dig
Tror snarare att det handlar om att de vill/behöver veta att det är du, och inte t ex dina föräldrar, som har behov av en enskild firma.

Vi vet ju sedan tidigare att föräldrar har registrerat bilar på sina barn och sedan struntat i att betala p-avgifter så att ungarna hamnat hos kronofogden. Att registrera firmor på ungarna och sedan dra på dem "en massa skit" skulle ju kunna vara i linje med bilregistreringen

Så se det inte som att de ifrågasätter dig som person utan att de vill försäkra sig om att det är du och inte dina föräldrar som behöver fiman.

Jag tror att brevet till överförmyndaren var lite felformulerat också.

Jag behövde göra samma sak, hör av dig om du vill ha hjälp.

Om jag kommer ihåg rätt så kräver Bolagsverket att man skickar med godkännande från både förmyndarna och överförmyndaren i hemkommunen när du registrerar firman.

Men du själv kan kontakta och skicka brev till överförmyndaren och be om dennes tillstånd, möjligtvis behöver du ett brev dina föräldrar undertecknat som visar på deras samtycke, men det är alltså bäst att det är du själv som begär att få starta firman.

Om dina föräldrar ber överförmyndaren om att få registrera en firma på dig så kan man ju förstå att de blir mer misstänksamma (med all rätt då överförmyndarens uppgift är att skydda barn från oansvariga förmyndare).

Kikat på http://www.ungforetagsamhet.se/ ?

Karl, om du vill starta eget och börja lite enkelt så varför kör du inte på t.ex. bolagskraft.se?
Finns fler företag som erbjuder samma tjänster, bara googla.

Tycker att det vore en smart ide.

Var själv i samma position en gång i tiden med en överförmyndare som inte var allt för possitiv, tog ett möte med honom. Ett par enkla frågor från honom som tog högt fem minuter så var allt fixat.

Tror att det precis som andra sagt är så att de vill kolla att det verkligen är du som vill starta bolaget och att du är insatt om ansvar mm.

Sen är det väl ofta lite enklare att starta konsultverksamhet då det ofta inte finns några fasta kostnader?

Lycka till! :)

Det är tydligen en bugg i vBulletin så man kan inte lägga in QUOTE-taggar runt texten.... så jag körde med Code-taggar i stället

Tack för alla svar!

Det enda jag tyckte om hans svar var att det var negativt, icke-uppmuntrande och ganska nedlåtande. Mina föräldrar reagerade på samma sätt när de såg de.

Ringde överförmyndarnämnden två gånger idag och lyckades tajma det perfekt: "han är tillbaka på kontoret om två timmar" och "han gick precis hem". Så jag ringer honom imorgon istället.

Då blir det lite mer förståeligt, de instruktionerna jag fick av Bolagsverket var nämligen att ringa Överförmyndarnmämnden och be dem skicka en blankett för detta vilket de gjorde. Sedan skulle denna fyllas i och skickas tillbaka och man skulle sedan får ett godkännande tillbaka, denna skulle jag skicka till bolagsverket och en kopia till skatteverket (för F-skatt).

Har kollat en del där, ska finnas för min skola också. Dock är jag inte så sugen på att avveckla företaget efter ett år bara :)

För jag vill få erfarenhet av att ha drivit företag :)

Ska försöka få tag på revisorn och prata/övertyga honom.

Tack! :)
Om jag inte lyckas övertala revisorn per telefon så ber jag mina föräldrar skriva på den!
Underbart formulerat, återigen tack!

Karl, om du tycker det om hans svar så kommer du att vara svårt deprimerad innan du fyller 20. Det där är, som flera påpekat inkl. mig själv, vad man kan kalla en klinisk standardformulering. Jag har säkert skrivit 100-tals såna genom åren och också fått tiofalt från Skatteverket, Bolagsverket, PPM, banker, KFM osv. osv. Jobbar man inom offentlig sektor eller i liknande byråkrati så är det byråkratisvenska som gäller så gör dig en tjänst - tolka inte, läs det bara rätt upp och ned som det står utan att göra tolkningar.

Man ska kanske inte ge goda råd men jag kan inte låta bli

Karl, om du ska driva företag så försök ha som utgångspunkt att myndigheter vill dig väl. Nej, det är inte alltid så men väldigt ofta. De flesta jag känner som inte varit i kontakt med t ex Skatteverket har en väldigt negativ syn och tror att de gör att för att jävlas och sätta dit en. Mina småföretagarvänner, och jag själv, som haft en del kontakter med dem har den motsatta synen - bättre hjälp kan man knappast få, även om det är så att man gjort något fel.

Håller med Westman tolka inte läs bara och tro inte att de är emot dig

Jag förstår, jag förstår. Missuppfattning från mig helt enkelt. Tack för allas svar, jag är säker på att det löser sig och jag vet var expertisen finns om annat :)

Glöm inte att skriva en affärsplan....

Conny: Affärplanen behöver han inte till överförmyndarnämnden men den är ju alltid bra att ha senare :)

KarlRoos: fixade samma sak när jag var 17, var inga problem alls (förutom att dom tappade bort min ansökan en gång) men jag fick samma frågor och skickade in lite referenser och tog ett snack med dem. Löste sig direkt :)

Med din energi och kunskap kommer du ha ditt intyg på nolltid, lycka till!

Du avvecklar och startar upp igen. Du slipper det krångel du står inför idag.

UF har i min mening ingenting med företagande att göra. Bland annat så skattar du som hobbyverksamhet och bildar aldrig nåt företag.

Affärsplanen menade jag är bra för KarlRoos själv i synnerhet som han är oerfaren som företagare, då kan det vara riktigt bra utbildning av en själv att sätta ihop en affärsplan så man tvingas tänka igenom vad man ska göra och hur man får det lönsamt.

Det är många små beslut man behöver ta när man startar upp en verksamhet och det är lätt att göra misstag som kostar mycket pengar.

Det är samma uppfattning som jag fått av UF. Jag vill driva företag "på riktigt" så att säga och då var inte UF ens ett alternativ.

Vad exakt behöver jag affärsplanen till? Jag ska bara driva konsultverksamhet och jag tror inte att jag kommer att ha några kostnader över huvud taget. Annars hade jag förstått poängen :) Men jag kan ha fel.

Förresten Conny, jag gav din mall till mina föräldrar som ändrade lite i den och den är nu inskickad till Överförmyndarnämnden. Inväntar svar! Tack igen!

Affärsplanen är dels en checklista så du kommer i håg att tänka igenom den verksamhet du ska bedriva, vilka kunder du ska inrikta dig på m.m.

Bara för att man bedriver konsultverksamhet så kan man inte göra det utan kostnader. Så fort du bedriver en kommersiell verksamhet så börjar du ta risker, exempelvis kan en missnöjd kund stämma dig på skadestånd.

Har du inget avtal så kan du råka riktigt illa ut, har du ingen företagsförsäkring så kan både du och dina föräldrar råka riktigt riktigt illa ut.

Jag har behandlat ämnet affärsplan i många inlägg här på forumet. Sök gärna igenom dem så blir det nog ppenbart vad du ska ha affärsplanen till.

En affärsplan är viktig just i ditt fall efetrsom du är oerfaren som företagare, det tvingar dig att tänka igenom vad du ska göra och hur du hanterar risker. Kika gärna på www.smartplan.se som jag själv använder flitigt. Ta gärna hjälp av dina föräldrar så de får gå igenom och hitta brister. Principen med en affärsplan är att det är billigare att misslyckas på papper än i verkligheten...

Alla företag behöver en affärsplan!

Varje affärsplan är UNIK, det finns inte två affärsplaner i världen som är lika.

Trevligt!

Hoppas det går vägen....

Jag tycker nog att man kan vara lite mer nyanserad än så. Jag själv kör enskilt vid sidan av mitt heltidsjobb (som många andra här skulle jag tro) och ser ingen poäng i att sätta upp en affärsplan enligt dina principer. Har ingen egentlig inriktning överhuvudtaget, utan tar jobb när de kommer, i den form som krävs just då. Rent krasst så ser jag min enskilda firma som ett redskap för att kunna göra rätt för mig. Rätt eller fel, men så är det. Det kanske kan tolkas som en affärsplan i sig, vad vet jag.

Har man däremot ambitionen att komma någonstans med sin enskilda firma, så är ju frågan en annan. Då köper jag affärsplansargumentet fullt ut.

Undoredoo, men då har du ju en form av affärsplan och i detta fallet oskriven. Alla företag har ju en affärsplan, antingen skriven och väformulerad eller oskriven och kanske ogenomtänkt, men den finns alltid där. OM man inte har formulerat en affärsplan och tänkt igenom den, är det svårare att förbättra och optimera sin verskamhet. Detta behov varierar ju naturligvis från verksamhet till verksamhet. Men du säger ju att du tar jobb eftersom dom kommer? Det normala måste ju vara att du gör en affärsplan så att du får mer och mer jobb som kommer in och så du tillslut måste anställa en person osv, osv för att arbeta uppåt?

Förstår din poäng och kanske är det så att det jag skrev egentligen beskriver min affärsplan. Det "normala" som du beskriver är väl generellt sant, men det skulle inte fungera för mig då tiden inte tillåter det.

När jag tänker på det så är nog min affärsplan att aldrig ha mer än en kund åt gången. En plan som jag sällan lyckas hålla, dock.