Domänscam!
 

Jag vill tipsa om Peter Forsmans inlägg på Internetsweden om domänbedrägeri på internationellt plan, Peter skriver en artikel om 7, snart 8 blogginlägg om Svenska IT registret och deras framgång som domänscammers i världen, Som vanligt går han djupt ner och synliggör viktiga fakta, pekar på kopplingar mellan olika bolag, synliggör bolags målvakter etc. Mycket läsvärt tycker jag.

jag föreslår att så många som möjligt bloggar om detta och länkar friskt, för att sätta käppar i hjulen för dessa gossar!

här är också första posten i denna serie: http://www.internetsweden.net/swedis...-sweden-part1/

Jag har själv också skrivit ett kortare inlägg om detta på www. domainz.se/blog/2009/10/domanbedrageri-svensk-exportvara/

(jag hoppas att wn kan se bort från att jag länkar till egen sida, med tanke på ämnet och syftet)

Vänligen,
Fredrik Näs

HAHA! Klockrent telefonsamtal! :D :)

Intressant. Konstigt egentligen att såna här uppenbart oetiska metoder accepteras i stor utsträckning.

Teddy, ja precis, men som du ser i Peters undersökning så konkar dom väldigt många företag och startar upp nya på direkten, det blir väl till slut väldigt svårt att följa igenom det hela. Jag vet att Peter har lagt ner väldigt mycket tid på den undersökning han har gjort hittills! Som jag skrev i första inlägget, så är det ytterligare poster på väg från Peters sida.

Vilka personerna och företagen är spelar mindre roll eftersom de som alla säger dyker upp i nya skepnader snart igen. Det enda som hjälper är om folk lär sig hur de undviker att bli lurade (det gäller självklart inte enbart domäner). Så länge det finns de som låtar sig luras, och det kommer det sannolikt alltid att finnas, så finns det alltid en attraktiv marknad för bedragare. Finns det några studier som pekar på att information verkligen hjälper? Det får sannolikt en omvänd effekt också nämligen att man lockar fler bedragare och fler bedragare innebär i sin tur att de snabbare hittar nya sätt att lura folk på när de gamla inte fungerar längre.

För att dra en till synes avlägsen men ändå i sammanhanget relevant parallell. I vissa städer ute i Europa så har tidningar medvetet börjat skriva mer om positiva händelser i så kallade problemområden istället för att som tidigare mestadels peka på det negativa. Detta har i flera fall lett till färre brott. Tyvärr så tänker de flesta bara på att sälja tidningar och prenumerationer och struntar i allt annat men vad människor vill ha är kanske inte alltid det som är bäst för dom. Vad jag vill få fram är att människor och samhället i stort påverkas mycket av det som finns i tidningar och på TV (numera även på internet men det är så pass splittrat att jag inte tror det har lika stor betydelse; de stora nyhetskanalerna finns oftast representerade även i övriga medier).

tartareandesire jag förstår hur du menar, men då får vi ett samhälle där ingen uppmärksammar problemen, och de som redan syssar med såna saker, kan fortsätta som dom gör.

Det ligger helt klart något i det du säger, men jag tror inte att låta bli att belysa ett problem är en lösning i sig. Jag tror att den bästa lösningen är att dessa personer blir tungt straffade, så att det avskräcker från efterföljare.

Ungefär så resonerar många redaktörer till sitt försvar. Självklart behöver man uppmärksamma problemen men man behöver inte göra det till allmänheten på det viset. Det går att göra precis lika bra, eller snarare ännu bättre, i det tysta i samarbete med lokala representanter för politik och näringsliv vilket man gjort på flera platser med lyckat resultat. Det har blivit lite av en oskriven lag att allmänheten måste få veta allt som händer men det är inte alltid bra för vare sig människorna själva eller samhället i stort.

Hårdare straff är inte en lösning, det har bevisats gång på gång. Man måste lösa problemen som ligger bakom, det är den enda långvariga och rationella lösningen. Vi vill ta bort brotten, inte sätta en massa personer på dyra fängelseplatser.

Vad gäller domänbedrägerierna tror jag inte det hjälper särskilt mycket att skriva om dessa i sig (företagsnamn och metoder kommer att ändras när så krävs, det är inte alltid helkorkade personer som sysslar med brott). Det skulle ge bättre resultat om man istället skrev rent generellt om allmänna varningstecken för bedrägerier. De specifika regler som gäller för just domännamn bör dock tydliggöras på alla håll så att slutkunderna är väl medvetna om dessa. Det fungerar sällan att peka på långa avtalstexter som 99% av kunderna aldrig ögnar igenom.

Jag håller inte med om detta, i flera fall hjälper det med hårdare straff. Lite exempel:

1. Svenska "Internetapotek" som säljer mediciner brukar omedelbart ta bort vissa prepp om de blir narkotikaklassade, just pga att det är hårdare straff. De andra icke-narkotikaklassade preppen fortsätter de sälja även fast det är olagligt.

2. Fortkörning: http://www.aftonbladet.se/bil/trafik/article413047.ab

3. Statistik:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...el_3226201.svdPersonligen tror jag att de fallen när det inte hjälper med strängare straff är när det handlar om riktigt grova brott.

En ganska enkel lösning på problemet med företag som dessa hade varit att införa samma villkor som för privatpersoner, nämligen ångerrätt på distanshandel. Det hade rensat rätt bra tror jag bland företag som dessa.
Jag har för mig att det har tagits upp som förslag i regeringen men mer har nog inte hänt.

Får nog omformulera mig lite. Jag, och även Fredrik skulle jag tippa på, syftade framför allt på grövre brottslighet, eller lindrigare brottslighet som främst förekommer i grövre brottslingars umgängskretser. När det gäller "vardagsbrott" som medelsvensson begår så tror jag mycket väl att hårdare straff kan få en effekt. Detta förutsatt att det varit väldigt låga straff innan dess (det får nog knappast en märkbar effekt om man gör om det hela ytterligare en gång). När det gäller övriga brott så tror jag liksom du att straffskalan är av mindre betydelse även om den inte bör förskjutas extremt åt endera hållet.

Hur som helst så måste vi göra allt som står i vår makt för att förebygga brotten och rädda liv istället för att koncentrera oss på fel saker. Detta genom att exempelvis sätta upp fartkameror, utveckla kontrollmetoder för alkohol i alla fordonstyper, sätta käppar i hjulen för den organiserade brottsligheten, se till att människor som lever under hot får skydd, göra det lättare att övervaka med t.ex. kameror på offentliga platser och framför allt att se till att alla människor i samhället mår bra och att de som behöver hjälp verkligen får det.

Jag tror också det är väldigt dumt att jämföra olika länder med varandra rakt av. Människor är inte likadana över hela världen och samhällena ser väldigt olika ut så en sociologisk studie från ett land är sällan applicerbar på ett annat. Svd:s citat från den italienska studien var ju underhållande om inte annat:

Det framgår inte om den senare siffran kommer från studien eller inte eller om den verkligen har undersökts. Snarare verkar det som att antingen journalisten själv eller forskarna dragit denna högst märkliga slutsats :) Det jag själv läst i form av forskningsrapporter har tyvärr den tendensen att forskning inom humaniora betydligt oftare är av bristande kvalitet än den inom tekniska ämnen. Det kan kanske ligga lite sanning i Fredrik Reinfeldts ovanligt humoristiska kommentar:

Men gäller ångerrätten för domännamn? De flesta registrarer skulle nog svara nej.

Finns det inte undantag i ångerrätten om det handlar om en
specialbeställning som ger direkta kostnader för säljaren?

Citerat från Surftowns avtal:

Just på grund av att man godkänner att en tjänst tas i bruk genom att klicka på en knapp, länk etc. så gäller inte ångerrätten:

Hela distans- och hemförsäljningslagen finns här:

https://lagen.nu/2005:59

> tartareandesire

Du har HELT fel i det du skriver på förra sidan. Liknelsen med tidningar som skriver om positiva händelser.

När dom skriver om negativa händelser så blir det en bekräftelse till dessa ungdomar. Till exempel de som kastar sten på brandkåren i Rosengård. Dom tycker det är skitkul när Rapport toppar med deras bus.

Men denna domänbedragarhitsoria, dessa felstavande personer söker ju allt annat än bekräftelse eller medial uppmärksamhet!!

Därför ska media bevaka dessa och därför är jämförelsen med medias skriverier om positiva händelser helt ... Ja, jag vet inte. En jättedålig och helt irrelevant jämförelse!

Jag förstår inte alls hur du tänker.

Ang. brott och straff så är det ett axiom att hårda straff aldrig har lett till minskat antal brott på samhällsnivå. Nog för att det avskräcker en liten skara yrkeskriminella, men det finns en stark statistisk korelation mellan socioekonomiska faktorer och kriminalitet. Jämför man siffrorna för varje år under 1900-talet så ser man tydligt att rapporterade brott aldrig minskat efter höjda straff men däremot alltid har minskat efter sociala reformer, i direkt proportion till reformen ifråga. Detta vet man med absolut säkerhet inom den krimonologiska vetenskapen; men så länge som politiker kan scora populistiska poäng så kommer debatten aldrig ta slut.

Jag tror snarare att det, sett ur detta högre perspektiv, är så att lagarna måste anpassas och modifieras oftare än tidigare. Ett (måhända dåligt) exempel är debatten om LAS; där många moderater (jfr årsstämman) antar extrempositionen att den ska skrotas helt och sossarna antar den andra extremen att den ska kvarstå oförändrad. Lagar speglar samhället och måste, i mitt tycke, revideras från tid till annan för att reflektera medborgarna ur ett demokratiskt perspektiv.

Just näringsförbudet tycker jag är ett bra verktyg för att agera mot oseriösa aktörer, men dessa lagar borde kanske byggas på både på bredden och höjden för att man ska kunna komma åt, och varaktigt hindra, oetiska näringsidkare, även om de använder bulvaner. Traditionellt har ju ekonomiska brott mycket lägre straffskala än våldsbrott eftersom straffet ska reflektera brottet. Det är förvisso logiskt, men det gör ofta lagen något tandlös. Med detta menar jag förstås inte att hårdare straff skulle hjälpa generellt; men om en oetisk aktör bara kan bötfällas för ett visst agerande, och tjänar in betydligt mer än böterna, så är böterna verkningslösa av uppenbara skäl.

Om en säljare från YREG ringer och erbjuder en svindyr webbsite, då kan man säga nej utifrån den information man har. Men om man inte är insatt och någon ringer och lämnar falsk information om att någon håller på och snor min domän; då är det inte rimligt att utgå ifrån att man har friheten att säga nej utifrån den information man har. I psykologiska termer står begreppet frihet alltid i direkt relation till den information man själv har - m.a.o. om jag har (felaktig) information som antyder att Alternativ A är bäst, men annars skulle valt Alternativ B, så är är mitt val inte fullständigt fritt.

Tills att riksdag och regering börjar bry sig kanske fler branschorgan vore en lösning; med specifika kvalitetsmärkningar som man går ut med tillsammans?

Jämförelsen var inte helt solklar, det kan jag hålla med om, men frånvaron av effekt är precis densamma i bägge fallen. Det var det jag ville få fram, att folk behöver tänka lite längre än den egna näsan räcker i många fall och verkligen gå till botten med problemen istället för att peta lite här och där och se vad som händer.

I den kriminalpolitiska debatten som tråden verkar kommit över i saknar jag upptäcktsrisken som en del i brottsprevention ;)
Sedan innebär ju inte att medierna slutar med ensidigt negativa beskrivningar att de enbart rapporterar om det positiva, även om det initialt kan behövas en kraftsamling.

Men det jag verkligen vill framföra är min beundran för internetswedens enträgna arbete med att borra sig ner i detta träsk. Det som också glädjer mig är att det visar att det är hårt arbete (kamrerssjäl och sittfläsk) som ger resultat och inte snabba fix. Både detta arbetet och hans tidigare om snappandet av domäner skulle verkligen passa som studiematerial på journalistutbildningar för att lära den unga hur man går tillväga på ett område som få av dem känner.

Tack för visad uppskattning - det ger helt klart inspiration!

//Peter