Jag har hört att ifall någon startar ett eget företag och direkt får en kund som de har 100% beläggning mot,
och detta samarbetet blir mer eller mindre kontinuerligt, och båda företagen trivs bra med detta arrangemanget så är det så att man bara under en viss period (6 månader?) får lov att jobba mot endast 1 enda arbetsgivare, för annars måste denna arbetsgivaren anställa en...?! Stämmer det?


#1. Varför är det på det viset (om jag nu har rätt), ifall båda företagen var för sig betalar in egenavgifter (arb.givaravgifter) osv osv?
#2. Vad händer om de båda struntar i att det är så och fortsätter köra på det viset i tex 3 års tid och sen bli "påkomna" av staten?


=> Rent ekonomiskt så betalar ju båda företagen in exakt det som de ska till staten så där sker ju inget olagligt. Det enda som annars skett är att kunden blivit tvingad att ansöka om A-skattesedel och bli arbetsgivare, och därmed måste momsredovisa varje månad (om kunden är ett egenföretag), om jag har fått rätt information. Vilka regler gäller?

Givetvis tar jag annars upp frågan med Skatteverket, men det är intressant att höra för deras berättelse är ibland annorlunda än från "verkligheten".

Har för mig att det du säger stämmer... Har också för mig att det har nåt att göra med anställningstrygghet osv.. att man inte ska kunna utnyttja det som arbetsgivare. Typ kräva att folk jobbar under de betingelserna men får mkt sämre förhållanden... alltså som ett sätt att komma undan arbetslagen och lagarna om trygghet, minimilön osv osv..
Vet att man tex inte får starta enskild firma (fskatt) om man uppger att man bara ska arbeta mot en kund, eller att man redan har arbetat mot denna i anställning osv.. eller hur det nu var...

Den anställde skall lämna in sin A-skattesedel till sin arbetsgivare, inte arbetsgivaren som söker om det.
Har inget med anställda eller inte att göra.
Hm, nja det är snarare en fördel om man har fler olika arbetsgivare om man kör som egenföretagare.*

Fördelen att anställa någon som egen företagare framför att anställa är stora.
Du behöver bara betala för det utförda arbetet, är den "inhyrda" sjuk, barnledig, etc blir det inga kostnader.
Inga inbetalningar för pension, försäkringar etc.
Inga fackföreningar som kan sätta krav på något (skyddsombud vid 5 anställda ex, sjukrum odyl)
Inget krångel när du skall göra dig av med den inhyrda (inget LAS, ingen förhandling etc)
Osv, osv (Lite beroende naturligtvis på hur avtalet är utformat mellan parterna)

Det är också en av anledningarna till att det anses råda anställningsförfarande när man arbetar mot en arbetsgivare som egen företagare. Den regeln är mer att betrakta som ett politiskt styrning för att ge arbetstagare en bättre ställning på arbetsmarknaden. För rent tekniskt/ekonomiskt har det ingen större betydelse för samhället om arbetet utförs som anställd eller som egen företagare.
Det är heller inget nytt påfund.



*Kan ha missförstått en del av det du skrev men försökt efter hur jag tolkat det.

OK, så regeln är till för att reglera/förbättra förhållandena för den anställde jämfört med en egenföretagare. För att arb.givaren inte ska kunna "fuska" och tvinga den anställde till eget företag framför anställning.

Då återstår fråga #2. Dvs. om båda tycker det fungerar bra och BÅDA inte VILL byta anställningsform vilka efterföljder kan detta få?
- Det kan ju vara en fördel för den "anställde" (dvs. egenföretagaren) också, för han kanske VILL ha möjligheten att fort och lätt byta arb.givare, utan att vara bunden av en anställning om han hittar ett (eller flera) intressanta konsultjobb på andra ställen. MÅSTE han trots detta bli anställd?!

Samhällsansvar?

1. Enormt stor konkurrens på arbetsmarknaden (kan innebära utvecklingssvårigheter samt prisdumpningar, ev. kartellbildningar)
2. Alla klarar inte att stå på egna ben...(social kollaps)
3. Övergripande skattefiffel?

*f´låt men tankarna for in i skallen på mig. Åter till Starwebs frågeställning*

Förstår inte hur du resonerer här... Om inte egenföretagaren själv ens vill bli anställd vad har då punkt 1 och 2 med saken att göra, eller ens samhällsansvar. Egenföretagen vill kanske har en unik konsultkunskap som är väldigt efterfrågad och han kan själv välja och vraka mellan arb.givarna, men har nu hittat en bra arb.givare och jobbar då 100% för honom i 2 år genom sitt eget företag, vad är det för fel med detta?

Gällande din punkt 3 kan jag inte förstå hur det skulle kunna vara skattefiffel då både egenföretagaren och arb.givaren betalar alla egenavgifter, skatt, moms precis som vanligt via sina egna företag, inget fiffel här.

Du menar att exempelvis du som egen företagare redan arbetar åt någon? (Använd inte ordet anställningsform om du pratar om en egenföretagare arbetar åt någon annan)

Tja F-skattesedel kan dras in. Men
här är ett rätt så nytt fall (ok ej avgjort än) Skattesmäll för länsteater Förvisso var personen ifråga anställda som vanlig arbetstagare men körde en del uppdrag vid sidan om i ett eget företag åt samma uppdragsgivare som har var anställd av. Fast där hade personen en "vanlig" anställning också.

Men om avsikten är att skaffa sig fler kunder och det sker såsmåningom bör det vara ok. Fast kolla med Skattemyndigheten för säkerhetsskull. De är ju källan.

Edit: Nja Storen har en poäng här därför att du kan som egen företagare minska din skatt och det som skall betals in till staten än en anställd. Så samma pengar behöver det inte bli.

Nja, tråden övergick till anställa eller anlita samt för/nackdelar med detta.. I ett större perspektiv så skulle det kunna bli så som jag skrev.. Är man entreprenör eller ensamvarg så självklart kan man jobba som egenföretagare, men det är ju inte alla som vill, kan eller ens klarar av det..

Tvingas då företagen att anställa personalen/konsulten efter en viss tid så uppstår det ingen konkurrenssituation mellan entreprenören och den "vanliga" anställda svensson med dess olika för/nackdelar..

Edit:
Samhällsansvaret ligger väl också i att kunna erbjuda det sociala skyddet som anställda får idag.. Utan denna och bara en marknad bestående av konsulter så skulle nog väldigt många slå ut sig själva och falla under repet.. Som sagt alla är inte entreprenörer, men dom som är det vill fortsätta med det, medans de flesta andra är nöjda med ett 7-4 jobb, sjukanmälan, semestrar och helger (?)...

Ok lite off topic, men den utvecklingen har vi till viss del redan fått nu i landet.
Inom byggindustrin där utländska egenföretagare utför samma arbeten på byggarbetsplatser fast för betydligt lägre löner än vad personal anställd i Sverige har.
Det finns också den "vanliga" arbetskraften som är anställda av utländska bolag fast till lägre löner än svenska avtal.

Precis, men då borde ju skatteverket gå in och agera eftersom även om de EF vill jobba på det viset så FÅR de inte, då det är olagligt om jag förstått rätt ur ert resonemang, eller?

- Men om de hade haft en 3 gånger högre lön än alla de svenska arbetarna, hade det forfarande varit olagligt då?


=> Jag ska helt klart ringa skatteverket på måndag och få svart på vitt, för just detta fenomen att en person konsultar både 1,2 och 3år för exakt samma företag, där personen VILL vara konsult och föredrar själv att det är på det viset är MYCKET vanlig, då inser jag inte hur det kan vara olagligt.

Givetvis förutsatt att de inte OCKSÅ är anställda som han i länken som hubbert skickade, utan jag menar en person som jobbar 100% genom sitt EF mot ett annat företag där personen VILL fortsätta ha det så då det kanske ger honom friheten att sluta när han vill etc. eftersom han bara konsultar.

(Kanske är det bara jag som är trött eller missat något väsentlig fakta :huh:)

En egen företagare med F-skatt kontra en anställd med A-skatt kommer att ge mindre pengar till statskassan eftersom att man som egen företagare kan skatteplanera.

Det kan vara en annan aspekt förutom anställningssäkerheten.

Möjligt även på dessa nivåer ja...

Men betänk den administration staten får med alla redovisningar, blanketter, bidrag, stöd, revisioner mm om alla vore sin egen chef...

Betydligt enklare med E-lux som har 2500st anställda istället..

Nja lite missförstånd. Vare sig jag eller Storen har påstått att det är olagligt. Om någonting är tillåtet eller inte har inget att göra med om det är olagligt. Saker kan vara otillåtna, omoraliska, oetiska, olämplig men för den sakens skull inte vara straffbara enligt brottsbalken (olagliga).

Vad som gäller de utländska egenföretagarna är det en följd av vårt EU-medlemskap och det som kallas för "fri rörlighet av varor och tjänster mellan EUs medlemsstater" dvs inget som en Skatteverket kan agera emot. Visserligen kämpar fackföreningar till viss del emot detta och försöker trycka på för vissa ändringar men det är nog en annan tråd om vi skall ta upp det.

Edit: Det är inte tillåtet att parkera fel och det kan bli böter om en lapplisa kommer, men det är inte olagligt att parkera fel.

Starweb var lite uppmärksam på vilka ord du använder. Betydelsen och sättet man tolkar vad du skriver blir lite konstigt ibland.

Sant, men vem harsagt att staten/skatteverket tänker långsiktigt :)

Det grundläggande här är att titta på definitionen av ett företag, det är något som drivs varaktigt, självständigt och i vinstsyfte. Är inte alla tre delarna tillämpliga så är det inget företag (näringsverksamhet) utan ev inkomster ska skattas och redovisas på annat sätt. Oftast handlar det då om att man inte ser något vinstsyfte i verksamheten, då klassas det som hobby istället. Man kan inte heller starta ett företag för en enda "inkomst", då saknas varaktigheten och inkomsten blir istället tjänst alt kapitalinkomst. Samma sak när det gäller självständigheten. En företagare som enbart jobbar för en kund är inte med automatik självständig företagare men behöver inte heller direkt anses som anställd. Det handlar inte heller här om att agera lagligt eller olagligt utan bara på hur och var inkomsterna ska beskattas.
Jämför de här två konsulterna:
A: Driver en verksamhet som datakonsult/systemvetare. Efter förhandlingar och diskutioner med tre olika företag skriver han uppdragsavtal med företag B. Avtalet löper på 1 år med ev förlängning med ytterligare 1 år om företag B väljer att gå vidare med sitt projekt. A ska erhålla en summa om xxx kronor för sitt arbete med rätt att delfakturera varje månad. Tillkommande arbete utöver ursprunglig kravspecifikation faktureras enl överenskommelse. A och B är överens om att inga ytterligare kostnader utöver detta arvode ska belasta B utan alla övriga kostnader kring arbetet är A:s kostnader. Om A inte levererar enligt avtalet kan skadeståndsanspråk ställas.

C: Driver också en verksamhet som datakonsult/systemvetare. Efter förhandlingar med företag D åtar han sig att jobba som konsult för bolaget. C ska fakturera xxx kronor per timme han arbetar. Om C gör några inköp eller har andra kostnader för ex resor i tjänsten som är godkända av D så kan även dessa faktureras. C:s arbetstider ska uppgå till 40 timmar per vecka med rätt till 5 veckors semester.

A kan mycket väl klassas som företag medan C defenitivt är att betrakta som anställd. Sedan beror det ju på var här emellan som förhållande mellan konsult/företag hamnar när man bedömmer självständigheten.