Ungdomars arbetslöshet, är det så svårt?
 

Har varit mycket prat om ungdomars arbetslöshet i Sverige under det senaste året. Mina funderingar är om det verkligen är så svårt att få jobb? Jag är en ung 20 åring och jag må vara lyckligt lottad som bor i en av de lite större städerna i Sverige men mina erfarenheter säger att det faktiskt inte är särskilt svårt att få jobb.

Jag tror att folk som är duktiga och bra på någonting alltid kommer att vara attraktiva på arbetsmarknaden. Självklart är det väl så, eller? Lager-jobb, Telefonförsäljare, Snabbrestauranger, Är det så svårt att få de jobben? Jag arbetade som Telefonförsäljare i 6 månader och snittade kring 23.000 KR/Månaden och under de månaderna så rekryterade företaget veckovis.

Nu jobbar jag på en webbyrå med produktion av webbsidor och under min relativt korta period här har jag fått 4 andra jobb-erbjudanden ifrån andra webbyråer. Min bild är att det inte alls är särskilt svårt. Är jag bortskämd?

Det varjerar nog ifrån vart man bor, vad man ställer för krav på sig själv och hur viktigt pengarna är för en.

Finns ju flera som aldrig skulle vilja jobba med telefonförsäljning / snabbresturanger medans andra tar vilket jobb som helst bara för att få pengar.

Sen beror det ju mycket på företag också, vad för typ av jobb dom erbjuder, vad för utbildning/erfarenhet som krävs och så vidare.

När man är ganska ny från skolan så har man ingen erfarenhet av jobbansökningar, visst en ansökan kan man få hjälp med, men det speglar kanske inte den personliga bild som visas vid intervjun. Man är osäker, vet inte riktigt vad intervjuaren är ute efter, sen så har man nog ingen aning om vad man bör fråga om heller, eller att låta intresserad. Det är nog osäkerheten som speglas mest.

Jag minns själv mina första jobbintervjuer, man hade ingen aning om vilka "mål" man hade, personliga brister, vad man skulle ha för lön (det frågades d efter förr) osv. Man kanske är jätteduktig, men kan man inte presentera det så blir det svårt att få jobb med. Sen var det iallafall så förr att om man skickade 30 ansökningar, så fick du kanske svar från 12, varav 5 kunde du få komma på intervju.

Precis som Marckus_E skrev så beror det nog mkt på vart man bor med.

Så du tror alltså, precis som jag själv att det inte är omöjligt att få jobb där ute, det handlar bara om vilja? Varför diskuterar då media detta som om det vore ett problem i arbetsmarknadspolitiken och inte hos inställningen hos många ungdomar?

Det är helt och hållet meningslöst att utgå enbart från personliga erfarenheter. Det enda du konstaterar är att du haft lätt att få jobb :)

När jag jobbade som telefonförsäljare var lönen 250-300 kr för fyra timmars kvälls/helgjobb per dag. Mindre än 75 kr per timma för jobb på obekväm arbetstid. Dessutom har jag träffat flera utvecklare (med högskoleutbildning) som tjänar mindre än 23k/mån. Så ja, jag tror att du är bortskämd. :)

Din portfolio har hög nivå. Kvalitén på designerna ligger bra mycket högre än genomsnittet och då är det inte konstigt om du är attraktiv på arbetsmarknaden. Situationen är helt annorlunda för bara medelduktiga designers som inte bor i någon storstadsregion. Än värre för de ungdomar som inte håller på med datorer över huvud taget.

Är man inte bra på något är det svårt att få jobb.

De flesta lär sig inget eget på fritiden och kan därmed inte mer än det man lär sig i skolan. Vilket inte räcker så långt.

Då blir det svårt att få jobb på annat än McD och det vill ingen ta.

Precis som tartareandesire skriver så kan man inte generalisera ungdomsarbetsmarknaden utifrån personliga erfarenheter. Det går inte ens att dra några generella slutsatser utifrån en enkät med alla WN:s medlemmar eftersom dessa med största sannolikhet inte återspeglar samhället.

De slutsatser du möjligtvis kan dra är att det verkar finnas gott om jobb som telefonförsäljare och inom webb i din kommun.

Det beror lite ifrån media till media.

Skulle vilja säga att inställningen hos unga allmänt är blandad, finns många som utrycker sig att dom vill ha jobb men då ska det vara en massa på deras villkor eller så vill dom bara vara hemma och lyfta statliga pengar.

Ju längre tid man går utan jobb, desto svårare blir det att få ett jobb. Mycket får mer och lite får mindre.

Skälen till att ungdomar är arbetslösa är förmodligen lika många som det finns arbetslösa ungdomar. Eftersom arbetsmarknadspolitik alltid utgår ifrån stora grupper, så kommer den aldrig att kunna lösa problemet, oavsett politikens inriktning. Frågan är inte varför ungdomar är arbetslösa, utan varför Pelle Pellesson i Bromölla är det. Eftersom varje fall av arbetslöshet är unikt, så blir det även svårt att diskutera ämnet rent generellt på ett forum.