Jo men varför skulle den person som kanske har en vanlig knegare till far kunna få 7-8 000 av akassa och om denna docktors son få kanske 2 000 kr av sin far?

Varför ska denna pappa docktor lida för att det finns så många som kanske inte viljat göra samma sak som honom, att utbilda sig och skaffa sig en riktig lön?

Jag är ingen överklass person men jag tycker om dessa personer som har lyckats slita sig till ett bra liv varför skulle då inte denna kunna få det bra?

Jag tycker helt klart att man ska betala mer än vanliga svensson men inte så mycket som du påstår för att sonen har inte med hans pengar att göra särskillt inte om han är över 18 år om jag inte har fel för mig.

Det vore kul om du kunde ta ut något från den regel som säger att man måste betala till sin son som är över 18/20 år för det tror jag inte att det finns.

Här var det nyheter!
1) SD är av SÄPO klassat som ett högerextremt parti. Exakt vad det betyder låter jag vara osagt. Och gemene man skulle nog säga att SD är ett nynazistiskt parti så det var en nyhet att de inte är det... Nåja, jag har ju inte satt mig in i deras politik på sistone eller vad deras medlemmar etgentligen tycker så jagf vet ju egentligen inte, men nog kom det som en överraskning att SD inte skulle ha nynazistiska undertoner...
2) Så SD kommer få minst 4% i riksdagsvalet? Jag tvivlar starkt på detta. Det blir som sist ströplatser i enstaka kommuner. Och vilket patetsikt uttalande att det skulle bero på att valsedlarna blivit stulna... Mig veterligen går det utmärkt att ta en blank valsedel och skriva partinamn på valsedeln när man röstar.

Val handlar inte om tillgång på valsedlar. Det handlar om vad folk väljer.

1, Det var väldigt längesedan det uttalandet gjordes av säpo. SD har bytt ut väldigt mycket folk sedan dess (bytte ju också partiledare härom månaden) , det är nästan så de har blivit lite för media-fixerade och rädda för sitt förflutna.

Om du skulle vara rasist/nazist, skulle du då gå med i/rösta på ett parti som uttalat sig om att ta avstånd från det? Det är ju som att skjuta sigsjälv i huvudet.

2, Jo men som alla andra på dethär forumet ideligen påpekar, svenskarna är lata av sig. Det är ju ett stort demokratiskt problem att de ideligen blir trakasserade och får reklam/valsedlar borttagna av vänsterpack. Tycker du inte? Jens Orback har efter påtryckningar av danska regeringen också uttalat sig om att det är ett demokratiskt problem.

I slutändan beror dethela som sagt på hur mycket debatter det blir i tv. Ju mer medieutrymme de får desto mer syns de som ett val som alla andra accepterade etablerade partier. De är ju trots allt sveriges största parti under 4% spärren.

Håller självklart med de som säger att de inte borde/kan styra, men de kan påverka.

Jag hade röstat på Socialdemokraterna.

tja rapporten (från säpo) från 2003 är väl knappast att betrakta som "väldigt länge sedan" i min ögon...
och ja om jag var rasist/nazist skulle jag gå med i/rösta på det parti som var mest likt mina åsikter och som hade möjlighet att komma in i riksdagen/kommunen. Att rösta på ett parti som är chanslöst är att skjuta sig i foten, inte att rösta på det mest lika alternativet som dessutom kan komma in i riksdagen.

Det finns ingen rasist som vet vad SD står för eller som har hört deras debatter som röstar på dem. Man ser ofta ett krig mellan främst SD och ND där de som är lite mer åt höger röstar på ND i tron att de inte är förrädare och media-kåta som SD. SD blir oerhört smutskastat i den världen efter vad jag hört.

Trodde rapporten var äldre, det måste ha kommit en tidigare rapport som jag hört om då. Dock har jag alldrig sett det svart på vitt förutom i massa debatter. Det är lite konstigt att uttrycka sig om att "SD är ett högerextremistiskt parti". Vad betyder det? Att det finns nazister i partistyrelsen? Att partiets medlemmar hyser sådana tankar? eller att de som röstar på SD är nazister?

Ibland tycker jag verkligen det ser ut som demokratin inte fungerar alls.
Liksom i denna debatt skuller de olika partierna sina misslyckanden på varandra och ingen verkar känna personligt ansvar för landet.
Politiker låter sig lätt påverkas av den lobbyist som gapar högst och erbjuder dem personlig vinning.
Att forma sin politik efter vad som verkar vara det som folk nappar på efter att läst ett par rader i en kvällstidning eller sett ett två minuters inslag på dumburken verkar inte vara det allra bästa sättet att styra ett land.

Dessutom är demokrati ett aldeles för vagt begrepp för att jag skall brinna för det eller tycka att det är på något sätt värt att försvara.
Om demokrati helt enkelt innebär ätt majoriteten besämmer så är det inget vidare system.
Om 51% av en befolining tycker att en minoritet av befolkningen skall gasa ihjäl är det demokratiskt eller acceptabelt?
Hitler var också demokratiskt vald, visserligen med anklagelser för fusk, liksom sossarna och GWB.

Jag vet tyvärr inte något vettigt alternativ och kommer definitivt inte rösta.
Men frågan är om det system vi hade innan demokrati infördes i Sverige var mycket värre, aristokratin.
Det var åtmindstone välutbildade ministrar med riktig expertis inom sina områden. Jämför med en utrikesminister som inte har hört talas om Phuket.
Visst var ståndsriksdagen inte en rättvis representation av befolkningen, men å andra sidan fick även vanliga bönder vara direkt inblandade i vissa beslut som berörde dem.


En faktor som jag tror kan vara betydelsefull är det ansvar en kung hade.
Kungen var inte allsmäktig och behövde riksdagens stöd, men det var en tydig ledare, vilket kanske tyvärr är ett nödvändigt ont för att ha ett effektivt styre, varde sig vi talar om foretag, ett projekt eller en nation.
Om man studerar vad som ingick i en konungs skolning så inser man att det hade varit nyttigt för en del poliker att ha samma bakgrund.
De jag känner som börjat syssla med politik var mobbingoffer i skolan som flydde undan verkligheten genom att söka sig till elevrådet och sedan SUF eller MUF för att sedan bli riksdagsmän utan någonsomhelst förankring i verkligheten i hela deras liv.
Kungar över hela Europa hade liknande utbildningar som utöver politik inkluderade fysiskt arbete, hantverk, konst, idrott mm.

Och framför allt undrar jag om inte arvsrätten till kronan faktiskt kan vara positiv.
Jag undrar om Carl Gustav lika gärna skulle sålt ut Sverige och underminera våra framtida möjligheter till välstånd som Bosse Ringholm och Göran Persson har gjort.
För en modern politiker gäller det mest att få böckerna att se bra ut för en fyraårs period.
Att sälja ut vår infrastruktur och ge bort vårt självbestämmande gör att Göran inte får lika mycket kritik jämfört med följderna om han inte hade gjort det.
Men om man vet att ens barn skall ärva en krona tror jag man hade tänkt efter både en eller två gånger om det inte är bra om vi har vår egen infrastruktur och självbestämmande i framtiden.

Så jag kommer rösta Carl Gustav :)

Nåväl...det skulle inte förvåna mig om jag skulle tycka hans politik var acceptabel, men då han inte har ett program och inte uttalar sig om politik direkt så skämtar jag självfallet.
Men jag tycker det kan vara värt att ifrågasätta hela systemet vi har idag, för det fungerar uppenbarligen inte så bra som det skulle kunna.
Och diskussioner om Vänster vs. Höger intresserar mig inte det minsta.

Aristokrati betyder egentligen att de bästa styr.
Och även om jag inte tror på ett totalt återinförande av det samhällskick vi hade innan demokratins intåg så är det några faktorer som verkar fördelaktiga.
Framförallt:
1) Låt berörda parter delta i riksdagen och vara med att direkt påverka beslut.
2) Ministrar skall vara landets främsta experter inom respektive område.
Inga utrikesministrar som sov på geografi lektionerna, och inga försvarsministrar som inte ens gjort lumpen.
3) Låt statschefen vara ansvarig för längre period än fyra år för att uppmuntra mer långsiktig planering. Riksdagen kan å andra sidan bytas ut med tex demokratiska val mer ofta för att minska behovet av proffessionella politiker.
4) Höga krav på bred utbildning och erfarenhet inom en rad områden för en statschef. Att ha varit trogen tjänare till ett politiskt parti skall aldrig vara tillräckligt.
5) Landet och infrastruktur skall inte ägas av privata inressenter som har som enda intresse kortsiktig vinning, utan Sverige skall vara våran egendom och förvaltas på ett sätt som främjar hela befolkningen och kommer att forsätta göra så för kommande generationer.

Säpo ger ut en rapport varje år. 2004 rapporten är dock inte publicerad på nätet än.
Här hittar du det svart på vitt:
http://www.sakerhetspolisen.se/Huvudmenyn/...publikation.htm

Högerextremt innebär väl att man har åsikter med rasistiska undertoner oavsett om man är nazist eller rasist. Extrema partier anses väl av SÄPO även vara en större eller mindre risk för rikets säkerhet eftersom deras uppgift bl.a. är att skydda författningen.

Jag har inte orkat följa den här debatten och måste erkänna att jag inte ens orkade läsa hela ditt inlägg trots att jag nu svarar på det, men jag vill bara säga att om du tror att Sverige (eller något annat land för den delen) styrdes av de mest lämpade när vi styrdes av kung och aristokrati så har du fått det om bakfoten. Det innebar tvärtom att pengar, inflytande och släktskap avgjorde vem som fick en position och hade ingenting med lämplighet att göra.

Så du tror att de ministrar vi har idag är mer kunniga inom sina respektive områden?
Precis vad behöver man för kvalifikationer i dagens system för att få en ministerpost?
Är det betydligt bättre om man blir utsedd som försvarsminister för att man är på god fot med Göran än om det baseras på att ens far var en duktig general och har lärt en sen barnsben allt han kan om försvarsmakten?
Jag påstår inte att det var ett felfritt och idealiskt system under aristokratin, men att ministrar och statschef faktiskt hade bättre kvalifikationer framstår rätt tydligt.
Eller tror du att det tex fanns försvarsministrar på den tiden som aldrig själva hade varit verksamma i militären?

Om du verkligen tror att pengar kunde avgöra om man fick en ministerpost så har vi väldigt olika uppfattning om hur systemet fungerade då.
Välstånd hade inte alls med pengar att göra på det sätt det gör idag.
Kronan ägde kronorna, och de var använda för att bedriva handel i städer.
Huvudelen av befolkingen levde på landsbygden och där fanns det inga pengar eller butiker att handla i.
De som ansågs välbärgade var oftast endast förvaltare över kronans egendom och kunde definitivt inte helt enkelt sälja sitt land eller slott till högsta bud.

Men det fanns säkert problem med en odemokratisk fördelning som du påstår.
Jag förmodar att de var en överrepresentation av välbärgade på minsterposter, men pengar är fel begrepp att använda då det inte var personlig egendom.
Till saken hör ju dock att om man vill ha de mest kvalificerade för jobbet kan det varit svårt att hitta ministrar inom många områden bland huvudelen av befolkingen som var bönder.
Adeln hade tex mycket av militär expertisen och var mer beresta och därmed bättre lämpade som utrikesministrar och borgare hade tex handels expertis.
Hade det inte varit så att det var en väldans massa oumbärlig kunskap som adel och borgare satt inne på så hade vi förmodligen haft huvudsakligen bönder som styrde landet, åtminstone periodvis, med tanke på de bondeuppror vi haft.

Nu ska vi ha ett demokratiskt urval av riksdagsmän och ministrar från alla samhällsikt oavsett om de är de mest lämpliga eller inte.
Tyvärr är nog den obekväma sanningen att ens lämplighet för att agera ledare och framförallt styra ett land fortfarande har en hel del att göra med vilken bakgrund man har.
Och många gånger är det välbärgade som har mest erfarenhet inom ledarskap och spetskompetens inom en rad områden.
Självfallet skall det inte vara vilken familj man kommer ifrån eller hur mycket pengar man har som avgör, men att försöka ändra på det genom någon slags kvotering tror jag är att lura sig.

Beroendet på en kunnig elit inom samhället för att skapa ett effektivt styre går att lösa tror jag dock, åtminstone delvis.
Som det är nu så är det okunniga och verklighetsfrämmande politiker som tar besluten, vilket jag tycker är fel.
Makthavare skall bereda väl genomtänkta förslag med hjälp av kvalificerade rådgivare, och sedan skall utvalda representanter för berörda parter i en fråga besluta om förslagen går igenom.
På det sättet undviker man den kortsiktiga planering som valperioden uppmanar till och gör folket direkt delaktigt i beslutsfattandet, men utan de problem som en direkt demokrati skulle innebära.