tartareandesire |
2010-09-07 16:39 |
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
(Inlägg 20368430)
Du spekulera och eftersom Klas är min påhittade person så är han nöjd med de bidrag han kan få utan att någon ställer krav.
Muhammed kan svenska perfekt. Han är en naturlig språkbegåvning. Han vill helt enkelt leva på bidrag till kursen börjar.
Håller med dig att de flesta vill jobba och göra rätt för sig men de som tycker man kan leva på bidrag, samma pengar som i stället kunde gå till sjukvård etc, bryr sig inte om sina medmänniskor. Dessa behöver krav på sig eller så får de acceptera att de får mat varje dag men inte kan resa på semester varje år.
|
Hehe, det här är lite komiskt faktiskt. Du missar lite av kärnan i mina svar samtidigt som du är inne och nosar på det själv. Det handlar som du själv säger om en liten minoritet utav de människor som hamnar i sådana situationer. Deras plats fylls enkelt utav andra personer som vill arbeta så det gör ingen som helst skillnad för samhället i stort. Tvärtom är det en viktig nyskapande dynamik på den moderna arbetsmarknaden som leder till att bättre lämpade personer finns på arbetsplatserna. Det är bättre rent samhällsekonomiskt samtidigt som det är trevligare för såväl kunderna som arbetskamraterna med motiverad personal.
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
(Inlägg 20368430)
Syftet är väl att vi i så stor utsträckning som möjligt ska hjälpa medborgarna i från bidragsträsket till förvärvsarbete genom både piska och morot. Piska genom att tar du inte det jobb som erbjuds får du räkna med lägre ersättning, morot genom att när du får lön så får du mer kvar i kuvertet.
|
Det där är enklare sagt än gjort vilket alla politiker vet vid det här laget. De flesta som lever på bidrag har det ganska knapert och att sänka bidragen är inget alternativ. Det är dock många som inte ges någon motivation att arbeta, t.ex. barnfamiljer där ingen av föräldrarna arbetar. Inte på grund av att bidragen är för höga eller för att lönen är för låg utan på grund av bidragsreglerna.
|