Hon fick säkert mobiltelefonen av sina föräldrar :) Skämt åsido, det går inte riktigt att göra jämförelser på det viset eftersom domäner dels är unika i sig och dels så har .SE ett helt annat syfte än vanliga kommersiella företag. Men om du så vill så har ju faktiskt "märkesdomäner" också ett betydligt högre pris idag. .SE möjliggör egentligen bara användningen av domänerna till en årsavgift medan det första "köpet" av en domän alltid görs i andra hand (eller tredje om man så vill med en registrar som mellanhand).

Jag förstår inte riktigt var subdomäner kommer in i sammanhanget.

En domän är en unik identitet som ger möjlighet att välja t.ex. leverantör för blogg, e-post och en hel del andra viktiga tjänster. Behåller Emma sin domän livet ut har hon fullständig kontroll vad hon vill göra den, t.ex. flytta tjänsterna om en leverantör försvinner eller inte håller måttet. Hon kan vara säker på att hennes mailadress finns kvar, hon slipper besväret att maila alla sina kontakter för att byta mailadress från emmatretton @c*mhem.se till emmatretton @t*elia.se endast för att hushållet flyttar.

För "trettonåriga Emma" eller annan individ innebär en subdomän inte samma flexibilitet. Det är som med telefonnummer, nu kan "trettonåriga Emma" byta från Tre till Comviq och ända ha samma telefonnummer.

Du menar väl ändå att den är väl ändå värd så mycket som köparen är beredd att köpa den för?

Så du menar att om köparen är berädd att lägga 100kr är den värd det då? ;)

Alla har ju någon form av plan när man nyregistrerar en domän, sedan om planen är att parkera den eller om man skall utveckla en site det vet inte jag men det är ju där som säljaren sätter ett pris för att sedan överväga att gå vidare med en annan domän.

De större domänbolagen betalar inte 100kr för premiumdomäner, har du sett vad auktionerna på snapptjänsterna slutar på? Det kan dra iväg till uppåt 50 tusen och oftast är det domäninvesterare som är köpare.

Ja, så funkar marknadsekonomin, inget har ett större värde än någon köpare är beredd att betala. Sen kan säljaren leva i sin drömvärld hur mycket som helst men marknadsvärdet är det värde som en köpare och en säljare kan komma överens om.

Du kan jämföra med OMX-börsen, för aktier. Det är betalkursen som är det värde som köpare och säljare kan komma överens om.

Så snart de inte kan komma överens så upphör affärerna i aktien och det finns då en sälj-kurs och en köp-kurs men ingen mer betalkurs.

Den här tråden handlar nog primärt om de skillnader som köpare idag är villiga att betala och den värdeutveckling innehavarna tror på. Att blanda in aktier är väl bra och dåligt, visst, värdet är vad någon är villig att betala för aktierna, men värderingsmekaniken är baserad på framtida vinster.

Problemet idag är väl att majoriteten av domänköparna är extremt oinsatta i;
(i) värdering av immateriella tillgångar
(ii) prisutvecklingen på domännamn

Tittar man på utvecklingen så har avkastningen/värdeutvecklingen på domännamn varit ungefär 25-50% per år. (Ja det finns massor med undantag på bättre utveckling men även många som inte ännu avyttrats, varför man inte kan göra någon bedömning av värdeutvecklingen)

Mig veterligen, finns det inga(eller väldigt få) tillgångsklassar som kan visa på samma avkastning, varför det egentligen är helt jävla hål i huvudet att sälja domännamn idag om man inte;
(i) är i behov av likviditet för privata/akuta ändamål
(ii) reinvesterar pengarna i nya domännamn

Ja, det här är en VÄLDIGT spekulativ tillgångsklass. Men att tro att man värderar tillgångar enbart baserat på vad en köpare idag är villig att betala skulle jag säga är dagisnivå på argumentationen. Det finns rätt många Intellectual Property Hedge Funds, och jag kan säga dig, det är knappast någon fondinvesterare eller fund manager som värderar tillgångar så som du gör.

Jag tycker att det är väldigt problematiskt med alla dessa domänhamstrare och all spekulation som är kring domännamn. Det är så tråkigt när man försöker hitta ett domännamn till ett projekt och ser att nästan allt vettigt är upptaget. Hade det varit något vettigt på domänerna hade jag inte haft något problem med det alls, men när de allra flesta inte ens används utan bara är parkerade eller visar en sida där det står att domänen är till salu så känns det som något är väldigt fel.

Jag tycker det hade varit bättre om det fanns en begränsning på hur många domännamn man kan äga. 100 domäner per person känns som en rimlig gräns. Det fåtal som verkligen behöver fler än så av legitima själ skulle givetvis kunna få dispens efter en enklare prövning där grundkravet är att merparten av domänerna man äger antingen används till något vettigt eller någon form av skyddsregistrering av sina varumärken. Givetvis bör det även vara förbjudet med att man starar massa bolag bara för att kunna ha fler domäner samt bulvaner och liknande. Om man gör det riskerar man att förlora alla sina domännamn. Det bör vara tillräckligt för att avskräcka.

Skämtar du nu? Du kan väl inte på allvar tro att det där är ett realistiskt alternativ till det som gäller idag? Vem ska avgöra om domänerna används till något vettigt? Vad är "vettigt"? Ska någon eller några sitta och avgöra vad som ska få finnas på internet och inte utifrån deras syn på kvalitet? Det är väldigt naiva och orealistiska förslag som dessutom skulle kosta en hel del pengar som kan användas till bättre saker.

För att återgå till den mer väsentliga diskussionen om huruvida parkerade eller oanvända domännamn verkligen är ett problem så får du (och andra som anser detsamma) gärna ge något eller några exempel på domännamn som du skulle haft behov av till ett projekt men som var upptaget?

Jag tycker att det är väldigt problematiskt med alla dessa fastighetsbolag och all spekulation som är kring fastigheter. Det är så tråkigt när man försöker hitta en lokal till ett projekt och ser att nästan alla centrala fastigheter ägs och är uthyrda. Hade det varit några vettiga företag som satt i lokalerna hade jag inte haft något problem med det alls, men när de allra flesta inte ens tjänar pengar på sin verksamhet utan bara sitter där tills de går i konkurs så känns det som något är väldigt fel.

Jag tycker det hade varit bättre om det fanns en begränsning på hur många fastigheter de kommersiella bolagen kan äga. 50 fastigheter per bolag känns som en rimlig gräns. Det fåtal som verkligen behöver fler än så av legitima själ skulle givetvis kunna få dispens efter en enklare prövning där grundkravet är att merparten av fastigheterna man äger används till att hyras ut till vettiga företag. Givetvis bör det även vara förbjudet att man starar massa fastighetsbolag bara för att kunna äga fler fastigheter samt bulvaner eller liknande. Om man gör det riskerar man att bli ifråntagen sina fastigheter. Det bör vara tillräckligt för att avskräcka folk från att bedriva affärsverksamhet i Sverige de närmsta 138 åren.