Ponera istället att du hade 500 kronor i din burk, och din 7-årige son köpte godis för rubbet. Då skulle det nog bli svårt för affären att hävda att de trodde att 7-åringen hade samtycke (om vi nu förutsätter att det är ovanligt att 7-åringar handlat godis för 500 spänn).

Jag ska försöka forska lite vidare i doktrinen angående frågan när jag har tid.

Absolut - jag håller med.

I extremfall som 1000 :- på Habbo, som har målgruppen yngre barn, borde det ju inte vara någon tvekan. Men om det är betalsamtal för 40 :- en månad ?! Man kan ju knappast hävda att Habbo (eller Blocket eller Lunar etc etc) borde förstå att barnet inte hade rätt att betala då...

Håller med om din beskrivning. Men det skulle innebära att alla sajter som har denna betalningsform (Block, Lunar, Habbo etc etc) ska bevisa att barnet hade samtycke vilket ju i praktiken är omöjligt.

Det betyder i sin tur att alla som hävdar att det var ett barn som ringde har rätt att få tillbaka pengarna.

Hmm, kanske något man kan dra nytta av nästa gång man ska annonsera på Blocket. Jag säger bara att det var barnen som ringde och kräver pengarna tillbaka... (efter jag sålt grejerna förstås). Är det rimligt ??

Jag köper resonemanget om det handlar om stora belopp men inte för småbetalningar.

Nu börjar tråden närma sig kärnan, det som H tagit fasta på och som är deras affärside.
H vet mycket väl hur lagen är konstruerad och hur praxis fungerar.
Dom vet att deras metoder lockar barn, mer än andra traditionella metoder, att handla för föräldrarnas pengar.
H vet att enkelheten hemifrån soffan gör barnen mer köpbenägna (i jämförelse med hantering av fysiska pengar (särskilt hundra kronor i småpengar i en burk...), och fysiska resvägar till fysiska butiker, och kånkande på fysiska prylar).
Att barn är barn och inte inser vad dom gör med föräldrarnas pengar när dom ringer och beställer låtsasprylar för hundratals kronor.
Och att tekniken är relativt ny o att många föräldrar inte hunnit vidta några åtgärder ännu.

Min gissning är att det i stort kommer att gå bra för H och deras affärsmodell (om dom inte gör bort sig totalt), trots de etiska invändningarna och juridiska tvivlen från olika håll.

Håller med.

Min egen fundering är ju följande:
Om man säljer till barn på detta sätt - med småbelopp (< 50:- / mån ?) - och barnen väljer att lägga sina egna pengar på detta kan det ju inte vara oetiskt ?! Tvärtom finns det många kul & bra ställen. Själv tycker jag att det är bättre att mina barn lägger pengar på vissa av dessa tjänster än att de köper godis, samlarbilder etc för pengarna.

Problemet är då hur ska jag som sajtägare kunna säkerställa detta ?!
På ett betalnummer finns inget sätt för mig som sajtägare att stoppa en betalning (för att upprätthålla ett tak) och jag kan inte veta att föräldrar gett sitt samtycke.

Hur ska man hantera detta som sajtägare utan att agera oetiskt ?!

Enda sättet att lösa det är att ha rutiner för att betala tillbaka pengar direkt om en förälder hävdar att dom inte gett sitt samtycke och spärra det användarkontot. ?!

Implicit kan man väl säga att om en förälder ger sin 14-åriga son eller dotter en hundring, så ger den föräldern ett in-blanco tillstånd för den personen att använda hundringen.

Det verkar ju inte svart och vitt, i alla fall för mig. Det är ju en skillnad på om det 14-åriga barnet i smyg använder sig av tjänster, och att barnet använder sig av andra tjänster som inte uttryckligen delegerats till barnet är ju en sak. I det läget kan man nog med fog hävda lagens bokstav. I fallet med 100-lappen så har ju föräldern givit tillstånd för barnet att använda hundralappen, oavsett om föräldern har givit barnet pengarna eller om föräldern uraktlåtit att förbjuda barnet att använda pengarna.

Jag tycker det är en väldigt intressant fråga det här.

Skillnaden mellan godisbutiken och Habbo-hotell finns dock i summorna det rör sig om och hur mycket enklare det är att ringa betalsamtal än att "stjäla" pengar.

Habbo-hotell borde också om de följer lagen kontrollera sina användares personnummer eller låta användarna fylla i och försäkra att de har förmyndares tillstånd att använda tjänsten. Görs inte detta så tycker jag inte att de har några förmildrande omständigheter som talar för deras sak.

En sak som kanske vore en bra lösning för Habbo är att om medlemmar under 18 år vill handla av dom så krävs det att målsman fyller i sitt 10-siffriga pers. nr (Varje gång, eller en gång). Vad tror ni andra om det?

Conth, jag har en relativt simpel fråga till dig. Hur många barn har en fast telefon? Om H skulle tagit emot betall sms skulle man i stort kunna begränsa användandet till barnens mobiler, men betallsamtal kan inte drabba så många fler än föräldrarna.

Jag förstår inte hur du kan lägga över ansvaret på föräldrarna när det är uppenbart att företaget i fråga har som affärside att lura barn. Ungefär som att säga "du får skylla dig själv - du skulle lärt dina ungar att inte följa med i främlingars bilar..."(hoppas du förstår antydningen)

För att göra en liknelse, tänk om jag skulle öppna en bytesaffär utanför en skola som byter bilnycklar mot Gott & blandat och inte nog med det, ha mage att säga "hur ska vi veta att barnen inte får byta bort sina föräldrars bilar mot godis/hur ska vi veta att 10 åringar inte har bil?". Det är kanske att ta det till det extrema men jag anser att situationen är liknande...

Pontus nu springer jag i från disuktionen här lite, men många vuxna gör ju exakt det du säger. Ta den undersökningen i England om hur många som lämnade i från sig lösenorden till deras datorer etc mot en chocklad kaka.

Eftersom den vuxne tecknar ett telefonabonenagn så har den vuxne ansvaret över den (precis som med ett Betalkort). Svårare än så kan det inte bli? Varför skall det då inte vara den vuxnes ansvar när ens barn begår brottet att använda telefonen till något den inte får.
Den vuxne har alltid det yttersta ansvaret även om det regleras av lagarna vad barnet får eller inte, men om lagen tolkas som den gör i läget till Hs fördel, VARFÖR I HELA H(abbo) skulle inte det vara förälderns ansvar att se till att barnet inte ingår ett avtal och utger sig för att få det.
Ja, visst, lagen säger något likande med att avtalet kan hävas i vissa fall men då gör sig föräldern sig skyldig att betala skadestånd.
Men självklart är det förälderns ansvar att se till att barnet inte får tag i bilnykeln eller vad det nu handlar om så barnet kan hitta på något dumt.

kontentan jag drar av det: Barnet begår ett brott genom att ingå avtal med den inte får... och får då (den vuxne) stå för kontentan av det (antingen rättsligt/skadestånd eller stå sitt kast i avtalet).

Jag förstår inte varför alla går så hårt mot H bara för det är nätbaserat, pokemon och likande koncept går ju ut på exakt samma sak.