Det handlar om brottslig handling, om föräldrarna eller någon inte gett tillåtelse att använda deras telefon för betaltjänster så handlar det minst om egenmäktigt förfarande. Alltså en brottslig handling, nästan man hade kunnat gå upp till nivå stöld om det handlar över en viss summa med.

För slippa betala bör dom då visa upp en polisanmälan mot sina barn som visar att föräldern varit utsatt för ett brott. Även om dom inte är straffmyndiga så är det ett fall för socialtjänsten.

Vill man inte ta ansvar för sina barn så får dom även ta fulla konsekvens för deras handling och göra den anmälan. För varför ska leverantör ta ansvar för dåliga föräldrar.

Sedan ARN och andra jävla idioter har ingen juridiskt bindande makt, så låt dom dra det via domstol isåfall.

Du är sjukt rolig.

Minderåriga kan inte ingå avtal, punkt.

Återbetala och var beredd på att barn kommer göra misstag fler gånger hos dig, de får inte ingå avtal av den enkla anledningen att barn inte anses förstå sin handling eller förstå värdet av pengar. Mina syskonbarn blir precis lika glada om de får 20kr som 1000kr, de förstår inte skillnaden mer än att det är en papperslapp.

Sen kan man ju diskutera om en 17åring inte borde anses ha bättre koll än en 4åring men nånstans måste gränsen dras i lagarna.

Jag har också haft lite trubbel med Etiska rådet för betaltjänster och mosms, inget hände trots att jag la ner diskussionerna rätt omgående med dom. Dock är jag relativt liten kund jämfört med dig och det handlade om en enskild betalning.

MOSMS kan gör aprecis som de vill eftersom du inte har någon "rättighet" att vara kund hos dem.

Personligen tror jag det absolut bäst aär att du "kryper till korset" och medverkar aktivt till att återbetala pengarna och erkänna att transaktionen "slank igenom" ditt eget skyddsnät.

MOSMS har ju sitt eget rykte att tänka på och de vill absolut inte ha trubbel i media för detta, så de medverkar själva aktivt till att lösa problemet.

Det här är inget brott begånget av den minderårige, utan en rent civilrättslig tvist, och barn kan inte ingå avtal, så du kan inte vinna hur du än bär dig åt, här tänker jag på det passande ordspråket:

- If you can't beat them, join them!

Så klart det kan vara brott för det, ingen större skillnad om ett barn går in i butik och snattar saker för några 100 eller använder någon annans mobil för betala med.

Antingen har föräldrarna gett tillåtelse att dom använder mobilen eller så har dom det inte.

Barnet har utsätt föräldrarna för en brottslig handling, antingen får dom väl ta ansvar för det.

Om föräldrar hävdar att dom inte köpt betaltjänster på ett avtal skrivit under att vara ansvar för så så det självklart göras en polisanmälan med.

Samma sak om man tappar sitt kort eller mobil så har man ansvar för spärra sakerna, eller att man ska ha ansvar för skydda sina pinkoder.

Sverige är idioternas land, en hög myndigheter som aktiv arbetar med att man inte ska behöva ta något eget ansvar. Myndigheter som inte ens i grunden har juridisk makt.

Är väl rätt rimligt att föräldrarna ska ta ansvar för sina egna barn.

Du ger dig på helt fel "kontaktyta". I slutändan kommer mobiloperatörerna ALLTID att ge kunden rätt. De kräver i sin tur ersättning från MOSMS. Givetvis kommer de att kräva pengarna av den som har satt upp tjänsten hos dem.

Det enda som är idiotiskt i detta sammanhanget är att du tror att din åsikt är mer korrekt än det avtal som är tecknat, som självklart reglerar återbetalningar och ogiltiga köp.

"Att om redan utbetald ersättning till kund i efterhand visar sig tillförskansad genom bedrägeri eller annan oärlig metod har MO-SMS rätt till återbetalning av pengar från kunden p.g.a. detta. "

Du säger emot dig själv lite,

""Att om redan utbetald ersättning till kund i efterhand visar sig tillförskansad genom bedrägeri eller annan oärlig metod har MO-SMS rätt till återbetalning av pengar från kunden p.g.a. detta. ""

Då krävs det ju en polisanmälan med vid bedrägeri.

Att ett brott inträffar har ingenting med att det polisanmäls att göra. Det är bara något som staten har definierat för att de ska agera på brottet.

Dessutom fortsätter avtalspunkten med "annan oärlig metod".

Det man kan notera med just ARN, är att deras rekommendationer inte i sig är juridiskt bindande. Man kan alltså inte med stöd av ARN:s rekommendation gå till ex. kronofogden och be dem verkställa beslutet.
Däremot har ARN:s rekommendation en förhållandevis stor betydelse om man går till domstol för en civilrättslig tvist. Det är då mycket osannolikt att domstolen skulle döma i strid eller helt i strid med ARN rekommendation. Detta då domstolen i de flesta fall anser att ARN är ett sakkunnigt råd på sitt område.
Men rent teoretiskt är inte domstolen bunden av ARN:s rekommendation, liksom inte heller vid läkarutlåtanden och liknande. Men i praktiken skall det nog mycket till för att domstolen inte skall döma enligt ARN. Det som kan kullkasta det är om det ex. kommer in nytt material eller annan info som ARN inte hade tillgång till, vid domstols förhandlingen.

Detta ur en juridisk synvinkel. Sen bör man nog som företagare i princip alltid följa ARN:s rekommendationer. Annars får vi på sikt sannolikt en lag reglering som gör att ARN:s beslut juridiskt bindande, vilket i vissa fall vore välkommet. Jag har för mig att motsvarande institutions beslut i Norge redan är bindande.

/Sebbe