För att ta besvara trådskaparens frågor:
Om du har skickat till ett företag övergår ansvaret på köparen i och med att Du skickar paketet. Om det inte kommer fram är det hans problem (enligt lagen).
Om du skickar till privatperson går ansvaret över på köparen när Han får paketet (enligt lagen).

Det vill säga, om du kan visa att du har skickat varorna ska han betala.

Sitter på en buss nu och kan inte leta fram lagrummen. Men detta är ett vanligt bryderi vid distanshandel och är mycket tydligt angett i lagen.
Har även bloggat om det här: http://www.torefriskopp.se/erfarenhe...d-fraktproblem

Jag var en gång med om att en förbipasserande person (som bara råkade befinna sig på samma lastkaj som mitt företag använde) kvitterade ut 2 pallar munktröjor från Finland. Vi visste inte ens att vi fått det levererat föränn en vecka senare när vi började undra varför leveransen aldrig kom. Det var tider det :)

Edit: Läste trådskaparens frågor igen och upptäckte att jag faktiskt inte besvarade frågorna :)
När det gäller företagspaket brukar fraktföretagen säga att de "levererar till adress" eller "levererar till fastigheten". Enligt deras avtalsvillkor levererar de alltså inte till ett visst företaget eller en person (även om de för de mesta ändå gör det).
Posten har alltså inte gjort fel (om nu inte Posten har andra avtalsvillkor än "standard").

Hur ska dom kunna ta reda på om en person har något med företaget att göra?
Hur ska dom kunna ta reda på om en person har rätt att signera/ta emot paket?
De flesta anställda brukar inte gå omkring med anställningsbevis i fickan...

Du får mer än gärna visa mig detta lagrum, för det vore mycket intressant att se. För så vitt jag vet en köpare ALDRIG, oavsett om han är privatperson eller om det är ett företag, ta ansvar för leveransen av en vara, det vilar på säljaren intill dessa leverans skett. Enda undantaget är ju om amn särskilt avtalat att så skall vara fallet, vilket i normalfallet är mycket ovanligt...

Beror väl på vad man avtalar med kunden vid order, typ EXW (Exworks), CPT, DDU osv...

Vi brukar köra med EXW vår stad sen får köparen bestämma sig vilken frakt och försäkring han vill nyttja.

Annars kör vi med CIF eller CPT om vi betalar frakten och fakturerar dem kostnaden.

Enligt köplagen (som gäller vid B2B) tar köparen risken vid ett s.k transportköp till annan ort än säljarens.

För B2C så får naturligtvis säljaren ta det fulla ansvaret ty en konsument kan naturligtvis inte ta någotsomhelst ansvar ... :rolleyes:

Tack GregerA, slapp jag plocka fram lagboken :)

Och Xamda, du har rätt i att det går att förhandla om den här biten när det är B2B.

Finns något som kallas ställningsfullmakt.
Man antas då kunna teckna avtal i den mån ens ställning berättigar avtalstecknande.

T.ex. kanske en avdelningschef kan teckna hyra av kaffemaskin och annat.
Även större avtal med kunder kan tecknas.

Men sen att sälja ut halva företaget är nog inget ställningen kan medge. En ställningsfullmakt får därför tillämpas så gott det går av personen ifråga.

Angående vem som får ta ansvar vid frakt och sådant så brukar detta kunna regleras redan vid faktura.
"Fraktsätt" typ "Fritt vårt lager" , "Fritt kund" innebär ofta skillnaden på vem som har vilket ansvar.