Och där kom nummer 2. Sorry Nabil men du framstår mer och mer i dålig dager.

kw_wasabi: Du har fel för som jag skrev i mitt första inlägg så saknas det fakta för att vara säker på att de inte får ta hand om mobilen. Om en person är tagen i förvar så har polis etc. rätt att ta hand om föremål som personen har tills dess att förvaret upphör. De har dock ingen rätt att titta i plånboken/mobilen etc. i det läget utan medgivande.

Om det finns beslut om husrannsakan så får polisen gå in och kolla innehålet i plånbok och mobil.

Värt att notera att beslut om husrannsakan kan tas av en enskild polisman om det anses finnas "fara i dröjsmål".
Det är inte som man ser i amerikanske serier där det måste vara ett papper från en åklagare.

Hubbert: Nu vill jag också vara med och rätta, i de flesta amerikanska filmer/serier så är det domare som beslutar om husrannsakan på åklagares uppmaning. :) (ett ämne jag faktiskt är väl insatt i)

Precis som ConnyWesth skriver så har man alltid rätt att ha en advokat närvarande även om man inte är delgiven brottsmisstanke men han har också fel i att vägra svara på polisens allmänna frågor inte gör att du ser mer suspekt ut i polisens ögon för det gör man även om det inte kan användas som "bevis" i en rättegång. (tror ni missförstod varandra lite där, Xamda och Conny, så jag ville försöka klara upp det)

OT: Är det inte så att närstående till åtalad, liksom åtalade själva, inte behöver svara på frågor vid en rättegång? Har för mig att närståede som t.ex. mamma eller fru aldrig kan dömas för domstolstrots.

För övrigt tycker jag att det bara är löjligt att inte svara på polisens frågor hur lite "respekt" de än visar dig. De försöker ju göra sitt jobb och även om just den här polisen inte är världsbäst på det så tjänar ingen på att du sätter dig emot.

Sebbe: Den vanligaste uppfattningen inom forskarvärlden är väl att hot om våld visserligen kan ha en viss avskräckande effekt på förstagångförbrytare men att det inte spelar någon roll för återfallsförbrytare och brukar leda till att de som passerat "the point of no return" gör extremt våldsamma saker. Slutsatsen blir då att det är sämre för samhället att försöka använda våld som ett avskräckande medel.

Jmf. USA där de som är inne på sin "third strike" eller riskerar dödsstraff känner att det inte spelar någon roll längre och släpper alla hämningar. Eller det faktum att gisslantagare som börjar tappa hoppet brukar döda så många de kan.

Vissa poliser kan vara trevliga och vissa andra kan vara riktigta fi**or.

Senast när jag blev stannad så var de väldigt otrevliga tycker jag, rimbo/norrtälje två polis kärringar som inte ville ge sig.
De stoppade mig för att jag inte hade reggplåten på framme utan låg i framrutan, och jag förklarade att jag hade fått plåtarna avryckta / snodda och jag hade även polisanmält det osv, men fästena för framplåten var trasiga så var tvungen att köpa nya, men hade monterat fint på baken av bilen.
Men de var så olagligt som att jag hade dödat någon, de ville veta vad jag gjorde i området och jag svarade att jag hade varit hos min mor på kalas, och de ville veta om jag hade tagit droger någon gång under mitt liv, så ja man blir sne.
De vill ge mig 1500 spänn i böter på plats men jag vägrade skriva på nått på plats och vad de skicka de högre och då blev de bara otrevligare.
De ville veta om jag skulle acceptera böter om åklagaren ville ge mig de, och jag svarade att de var inget jag behövde svara på plats och de svarade drygt att sa att de skrev upp att jag inte acceptarade böter från åklagare.

Blev trött på dem och frågade om de haft gaffa tejp så jag kunde lösa det extrema fallet med reggplåten så jag kunde tejpa fast fanskapet i fronten på bilen. "Nej vi har inte gaffa tejp, vi har silvertejp".
-Jaha kan jag få lite av er då så kan vi lösa detta.

Så tejpade fast de och efter mycket om och men åkte jag där ifrån, och typ 2 månader senare kom brevet från åklagaren som ansåg att jag var skyldig och räkning på 1500.

Ångrar att jag inte spelade in det.

Jag vet, menar du att jag har fel? Med tanke på trådstarten så borde det vara klart att det inte fanns beslut om husrannsakan gällande Nabil och att det svårligen kunde bli fråga om "fara vid dröjsmål" då han inte ens var i förvar eller gripen som jag tolkar det.

Militärer förväntas alltid lyda order och håller ofta varandra om ryggen oavsett vad som hänt. Det märks inte mycket av detta för just Sveriges del eftersom vi inte är inblandade i särskilt många konfliktsituationer men det hände ju i exempelvis Sudan (tror jag, eller var det Tchad?) att ingen vågade / ville säga ifrån när man hanterade fångar på ett allt annat än humant sätt förrän media fick reda på vad som hänt. Israeliska soldater har inte fått tala med media om brott som begåtts mot civila osv. osv. Det måste verkligen till en lagändring och man måste ibland vara tillåten att förråda sitt land om det är befogat. De flesta länder i världen använder sig fortfarande av tortyr (inte Sverige men USA och Israel får väl ändå räknas som så kallade "civiliserade" länder). Att man ger sig ut i krig för sitt land hur fel man än anser att de har är vansinnigt och hjärndött, ja.

Poliser håller ofta varandra om ryggen på ett liknande sätt även om det inte handlar om lika extrema situationer i vårt land.

Det finns (en minoritet, /eftersom man måste vara noggrann in i minsta detalj för att vissa inte ska läsa in allt möjligt mellan raderna/, ifall det undgått för alla att det är en sådan vi talar om, de flesta poliser sköter sitt jobb helt utmärkt) en del poliser som inleder en konversation när de stoppat någon som om denne vore en grov brottsling och det är inte särskilt lyckat. Detta är vanligare när det gäller invandrare och där är det extra olyckligt då det redan finns ett utbrett polisförakt bland vissa grupper där. Dessa poliser förvärrar bara situationen och är rent samhällsfarliga.

En gammal klasskamrat till mig, helsvensk och som aldrig någonsin blivit dömd för ett brott, blev stoppad av två poliser på en station och medtagen till polisstation för förhör. Han var tvungen att klä av sig för att de ville kolla droger men släpptes senare eftersom de inte hittade något. Under hela tiden vägrade de tala om varför de tagit in honom (möjligtvis för att han hade "fel" tröja på sig) och de bad inte ens om ursäkt.

Min kommentar till din kommentar var inte ett bestridande av ditt påstående utan bara ett/en förtydligande/komplettering till övriga skribenter/läsare av tråden. Jag citerade ditt inlägg för min kommentar passade bra ihop med den. Inget annat.

Jag ville framhäva att det är ointressant vad den enskilde polismannen tycker om att träffa på en medborgare som har tunghäfta. Att denne polisman tycker det är "misstänkt" att medborgaren inte berättar "allt" visar bara på dålig kunskap hos polisen.

Det är många människor som är rädda för poliser, av olika orsaker. Själv har jag sedan jag var i knatteåldern haft både polisskräck och tandläkarskräck, jag är därför i högsta grad misstänksam mot både poliser och tandläkare. Men jag begår därmed inget brott och kan omöjligt dömas vare sig hårdare eller alls pga att jag får tunghäfta i närheten av poliser (eller tandläkare).

Jag kan berätta om ett tillfälle när jag körde buss på Lidingö får många år sedan (1989-1996). Jag hade precis kommit in till Ropstens tunnelbanestation när en polisman kommer inrusande i bussen och uppträder hotfullt och är ytterskt barsk i sitt sätt och frågar mig om det var jag som körde buss 203 nyss. Jag blev vettskrämd och chockad och undrade vad jag hade gjort för något dumt så jag sa försynt att jag inte hade en aning vem som körde den bussen. (I verkligheten var det jag som kört just den bussen).

Senare visade det sig att polisen sökte några ungdmar som hade vandaliserat uppe vid Bodals skola, vilket inte polsmannen vare sig upplyste eller frågade mig om.

Det var även så att jag exakt mindes de tre ungdomar som klev på bussen vid Bodals skola för de betedde sig väldigt konstigt och var halvstarriga hela bunten.

Senare när jag slutat mitt pass och hade tid att tänka djupare på polisen och informationen om de tre ungdomarna så kunde jag koppla ihop sambandet, jag försökte då ringa upp polisen för att hjälpa men då var det ingen som ville lyssna.

Av detta kan man lära sig att polisens bryska och otrevliga sätt är direkt kontraproduktivt i deras spaningsarbete.

Detta är MIN personliga erfarenhet av polisens arbete.