Citera mig när jag skriver att det är fritt att kopiera alla texter rakt av. Om du inte kan göra det förstår jag inte hur du kan komma till en så bisarr slutsats.

Nej den centrala frågan verkar vara att gissa hej vilt utan att vara speciellt saklig eller relevant. Vet inte riktigt vad som ska uppnås med det. Verkshöjd är en fundamental och avgörande del i upphovsrätten.

Fast om du läser lagen:
12 § Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Bloglovin blir i detta fallet bara ett verktyg för just detta framställande (jag antar att publicering på en blogg räknas som att offentliggöra).

Men som jag skrev tidigare, allting är bara gissningar tills det prövas. Sen beror det ju på humöret på dom som ska avgöra och deras kompetens.

Ja, det är utan tvekan lagligt för mig som användare att lägga in materialet i Google Reader eller på Bloglovin, eftersom det är för mitt personliga bruk.

Frågan är dock om Google Reader och Bloglovin drivs för privat bruk? :)

Nu är det ju dock så att vår tjänst är väldigt lik google reader i grund och botten. Vi lagrar innehåll hos oss också för att kunna visa användaren en rubrik och ett kort utdrag ur inlägget för varje inloggad användare. Största skillnaden är att användaren inte kan läsa hela inlägget hos oss utan slussas vidare till respektive blogg, något vi faktiskt gjort för att se till att bloggarna får sin del av trafiken. För att göra den här slussningen smidig, så man inte måste växla mellan sidor när man ska se nästa olästa inlägg, så skapade vi vår frame, i början enbart där för inloggade.

Att framen finns där är alltså från början för att undvika att sno material från våra bloggare och för att hålla oss på god fot med olika bloggnätverk. Jag skulle säga att framen är anledningen till att vi kan ha samarbeten med Aftonbladet och Metro med flera.

Så kort sagt är framen vårt försök att ge vår trafik tillbaka till bloggarna. Kan bloggarna sedan inte kapitalisera på sin trafik, alternativt om de tycker att någon annan ska betala deras bandbredd åt dem, så kanske man ska blockera bloglovin. Jag ska dock påpeka att Blomsterpassion aldrig yttrat sig om vad hon tycker om bloglovin i sig, utan bara om att hon inte gillade att vår frame smitit ut till oinloggade användare.

edit: insåg att jag kanske inte varit tydlig innan:
som svar på dina punkter.
1. Vi har gjort ett försök att få bort länkarna till frameseten ur google. Om det visar sig inte tillräckligt får vi väl försöka igen. Man ser fortfarande framen oinloggad.

2 . Vi sparar, precis som google reader, materialet på vår sida (skillnaden är att vi inte visar hela inläggen). Det har dock ingenting med framen att göra.

3. I det här fallet gör vi också som google reader.

Nej det gör dom inte, men är det relevant i sammanhanget undrar jag :)
Du som användare väljer att titta på innehållet med reklam genom att använda Bloglovin, och vad jag vet finns det inget som stipulerar om hur du ska titta på innehållet i lagen.
Om jag vill läsa tidningen med reklamjinglar i radion så kan ingen hindra mig från att göra det, jag borde då också få titta på en blogg med extra reklam om jag vill det. Nu är ju inte Sveriges rättssystem byggt på logik eller sunt förnuft, så i en prövning kan allting hända.

Det mesta som skrivs uppnår verkshöjd, och de flesta "fritidsbloggare" uppnår antagligen betydligt mer verkshöjd än tex. produktbeskrivningar eller köpvilkor i en webbshop.

Bizarr? Du menar att en bloggare inte kan skyddas av URL för att deras texter inte uppnår verkshöjd (det är kontentan av första citatet) men tidningarnas texter skulle vara skyddade för att de uppår verkshöjd (min slutsats av att du anser jämförelsen vara bizarr). Och skillnaden mellan texterna är i så fall? Just det. Det blev alltså ingen bizarr slutsats utan en ganska så logisk sådan eftersom skillnaderna mellan att person A skriver en text och att person B skriver en text enbart är av vilken och var de publiceras. URL täcker båda med andra ord.

Oj nu blev det rörigt. Var står det att tozz anser att tidningars texter uppnår verkshöjd? Detta är ju faktiskt på ropet just nu och det är inte alls självklart att de gör det. Nyheterna i sig är ju tex absolut inte upphovsrättsskyddade, så det krävs att tidingen har gjort en tillräckligt kraftig bearbetning för att inte bara vara en kort beskrivning av vad som faktiskt hände, annars uppnår de inte verkshöjd. Så jag tycker faktiskt att frågan är rättfärdigad. Uppnår merparten av hobbybloggare verkshöjd? Räknas isf varje text som ett verk för sig eller är det bloggen som helhet som är verket? Betyder det senare att man kan citera ett helt inlägg eftersom det är så pass liten del av det aktuella verket? Är URL fortfarande väldigt tydlig blomsterpassion?
Att bilderna är skyddade är ju dock i regel ett faktum (förutsatt att bloggaren har använt sina egna bilder).

Som den språknazi jag naturligtvis är så måste jag också påpeka att bisarr inte stavas med z ;)

Du gör så många språkliga feltolkningar och medvetna snedvridningar att jag ger upp att ens försöka kommentera, det kommer bara leda till mer av det föregående.