Kort och koncis förklaring som är spot on, en av de bättre jag läst på detta forum. Hoppas bara alla antikapitalister lyckas läsa detta!

I mitt fall handlar det inte om någon "guld" domän som oftast diskuteras här. Denna domänen är jag rätt säker på att ingen av er ens skulle köpa. För mitt projekt passar domänen bra. Företaget som äger domänen nu har en redovisad vinst på 4,8 miljoner. Tydligen köper de upp en jäkla massa domäner och sätter skit annonser på den.

Jag mejlade företaget i frågan, beskrev exakt vad jag skulle göra med domänen m.m. Fick tills vars att de säljer den för 75 000 kr plus moms.

Jag såg att .nu domänen var ledig, så den kommer jag köpa ist och verkställa projektet.

Jag tycker att det är ett problem av flera skäl som jag och andra redan har framfört i denna tråd och i andra (hämmar utvecklingen bl.a.), om du inte tycker att det är ett problem så är det helt upp till dig och inget konstigt alls.

Jag är rätt säker på att i stort sett alla som försvarar domänhamstring inte skulle betala det de själva begär för ett domännamn som de inte använder alls eller endast har parkerat och det gör att jag personligen finner detta fascinerande. Se det som en filosofisk diskussion.

Förtjänade var fel ord och jag kom inte på något bättre så jag strök hela inlägget.

Helt fel igen, det är tvärtom ditt förslag som hämmar utvecklingen. Nu har fler än någonsin möjlighet att skaffa ett eget domännamn vilket är positivt på alla möjliga vis, inte minst ur en demokratisk aspekt. Att det är i stort sett omöjligt för en "vanlig människa" att få tag i det perfekta domännamnet gör att man istället tvingas fokusera hårdare på själva produkten vilket också det gynnar utvecklingen.

Det är aldrig säljaren som bestämer vad något är värt.

Värdet bestäms av vad en säljare och en köpare kan komma överens om, så det blir en verklig affär, det är först då objektet får ett verkligt marknadsvärde.

Vad säljaren "värderar" sin egen tillgång till är helt ointressant. Vi har sett massor av rena fantasibud från säljare som tror att de kan hyra en massa (tudentals) domäner för 99 kr per år och sälja hyreskontraktet för 100 000 eller mer. Dessa domänpundare gör sig bara till åtlöje! Om någon verkligen betalar det priset, då har den det värdet, men inte annars.

Om jag har en personbil av märket: Honda modell: Accord årsmodell 1989 och som rullat drygt 32 000 mil, med måttliga rostangrepp, som jag anser vara värd 17 897 000 000 kr!

Är det ett värde på bilen? Knappast, det är på sin höjd ett "bud" från min sida, men så länge ingen är beredd att betala det priset så har inte bilen det värdet.

Till dess att någon betalar 100000 kr så gör de sig till åtlöje men så snart någon köpt domänen så är det tvärtom en bra affär menar du? :) Den som "hyr" 1000 domäner bidrar trots allt med 99 000 kronor till .SE varje år vilket gynnar oss alla. Handlar det dessutom huvudsakligen om nyregistreringar så är det ju ändå domäner som ingen har haft något direkt behov av tidigare. Då fungerar någon annan domän säkerligen lika bra (eller dåligt) i de allra flesta fall. Sen går det inte att jämföra med ett hyreskontrakt. Man har betydligt friare händer med en .se-domän än exempelvis en hyreslägenhet och det ligger mycket närmare vanlig egendom.

Det jag ser som problem är att den "vanliga människan" som kommer på en bra idé och bygger en bra tjänst riskerar att behöva marknadsföra den med ett domännamn som inte har någon form av koppling (ens med god fantasi) till det man pysslar med.

Inte nog med att man måste välja en knepig domän. man måste dessutom vara något av en SEO expert för att ens synas bland alla andra som pysslar med nånting likvärdigt (fast med en betydligt sämre produkt)

Skall man hårdra det så finns ju risken att alla bra och användbara sidor på nätet kommer hittas under diverse fantasifulla namn medan sidor på nyckelordsdomäner kommer vara uteslutande "skräp"

Tror jag skall börja sälja julpynt under domänen dsfsfatg.nu.. värt att testa ;)=

Men det där problemet kommer du ju aldrig ifrån? Om du anser dig ha en unik produkt eller en unik tjänst så vill du förmodligen också ha ett unikt namn? Om du inte har en unik produkt så har du säkerligen minst 2-3 konkurrenter redan som oavsett pris och tillgång har snott åt sig de "bästa" domänerna. Situationen hade varit densamma även utan internet, det är ALLTID tuffare om man inte är först på banan.

Det är väl bra om domännamnet går att uttala och stava hyfsat enkelt i alla fall :) Det är ju hur som helst lättare att marknadsföra Jotex än heminredning2.se eller vad man nu lyckas få tag i som tjugo konkurrenter och hundra "lycksökare" inte har tagit redan.

Vad är som är så speciellt med just domäner? med all sannolikhet har Emma en mobiltelefon och ett par märkesjeans. Tror du hon fick köpa dessa för typ 79:- respektive 100:-?

Hon fick säkert mobiltelefonen av sina föräldrar :) Skämt åsido, det går inte riktigt att göra jämförelser på det viset eftersom domäner dels är unika i sig och dels så har .SE ett helt annat syfte än vanliga kommersiella företag. Men om du så vill så har ju faktiskt "märkesdomäner" också ett betydligt högre pris idag. .SE möjliggör egentligen bara användningen av domänerna till en årsavgift medan det första "köpet" av en domän alltid görs i andra hand (eller tredje om man så vill med en registrar som mellanhand).

Jag förstår inte riktigt var subdomäner kommer in i sammanhanget.

En domän är en unik identitet som ger möjlighet att välja t.ex. leverantör för blogg, e-post och en hel del andra viktiga tjänster. Behåller Emma sin domän livet ut har hon fullständig kontroll vad hon vill göra den, t.ex. flytta tjänsterna om en leverantör försvinner eller inte håller måttet. Hon kan vara säker på att hennes mailadress finns kvar, hon slipper besväret att maila alla sina kontakter för att byta mailadress från emmatretton @c*mhem.se till emmatretton @t*elia.se endast för att hushållet flyttar.

För "trettonåriga Emma" eller annan individ innebär en subdomän inte samma flexibilitet. Det är som med telefonnummer, nu kan "trettonåriga Emma" byta från Tre till Comviq och ända ha samma telefonnummer.

Du menar väl ändå att den är väl ändå värd så mycket som köparen är beredd att köpa den för?

Så du menar att om köparen är berädd att lägga 100kr är den värd det då? ;)

Alla har ju någon form av plan när man nyregistrerar en domän, sedan om planen är att parkera den eller om man skall utveckla en site det vet inte jag men det är ju där som säljaren sätter ett pris för att sedan överväga att gå vidare med en annan domän.

De större domänbolagen betalar inte 100kr för premiumdomäner, har du sett vad auktionerna på snapptjänsterna slutar på? Det kan dra iväg till uppåt 50 tusen och oftast är det domäninvesterare som är köpare.

Ja, så funkar marknadsekonomin, inget har ett större värde än någon köpare är beredd att betala. Sen kan säljaren leva i sin drömvärld hur mycket som helst men marknadsvärdet är det värde som en köpare och en säljare kan komma överens om.

Du kan jämföra med OMX-börsen, för aktier. Det är betalkursen som är det värde som köpare och säljare kan komma överens om.

Så snart de inte kan komma överens så upphör affärerna i aktien och det finns då en sälj-kurs och en köp-kurs men ingen mer betalkurs.

Den här tråden handlar nog primärt om de skillnader som köpare idag är villiga att betala och den värdeutveckling innehavarna tror på. Att blanda in aktier är väl bra och dåligt, visst, värdet är vad någon är villig att betala för aktierna, men värderingsmekaniken är baserad på framtida vinster.

Problemet idag är väl att majoriteten av domänköparna är extremt oinsatta i;
(i) värdering av immateriella tillgångar
(ii) prisutvecklingen på domännamn

Tittar man på utvecklingen så har avkastningen/värdeutvecklingen på domännamn varit ungefär 25-50% per år. (Ja det finns massor med undantag på bättre utveckling men även många som inte ännu avyttrats, varför man inte kan göra någon bedömning av värdeutvecklingen)

Mig veterligen, finns det inga(eller väldigt få) tillgångsklassar som kan visa på samma avkastning, varför det egentligen är helt jävla hål i huvudet att sälja domännamn idag om man inte;
(i) är i behov av likviditet för privata/akuta ändamål
(ii) reinvesterar pengarna i nya domännamn

Ja, det här är en VÄLDIGT spekulativ tillgångsklass. Men att tro att man värderar tillgångar enbart baserat på vad en köpare idag är villig att betala skulle jag säga är dagisnivå på argumentationen. Det finns rätt många Intellectual Property Hedge Funds, och jag kan säga dig, det är knappast någon fondinvesterare eller fund manager som värderar tillgångar så som du gör.

Jag tycker att det är väldigt problematiskt med alla dessa domänhamstrare och all spekulation som är kring domännamn. Det är så tråkigt när man försöker hitta ett domännamn till ett projekt och ser att nästan allt vettigt är upptaget. Hade det varit något vettigt på domänerna hade jag inte haft något problem med det alls, men när de allra flesta inte ens används utan bara är parkerade eller visar en sida där det står att domänen är till salu så känns det som något är väldigt fel.

Jag tycker det hade varit bättre om det fanns en begränsning på hur många domännamn man kan äga. 100 domäner per person känns som en rimlig gräns. Det fåtal som verkligen behöver fler än så av legitima själ skulle givetvis kunna få dispens efter en enklare prövning där grundkravet är att merparten av domänerna man äger antingen används till något vettigt eller någon form av skyddsregistrering av sina varumärken. Givetvis bör det även vara förbjudet med att man starar massa bolag bara för att kunna ha fler domäner samt bulvaner och liknande. Om man gör det riskerar man att förlora alla sina domännamn. Det bör vara tillräckligt för att avskräcka.

Skämtar du nu? Du kan väl inte på allvar tro att det där är ett realistiskt alternativ till det som gäller idag? Vem ska avgöra om domänerna används till något vettigt? Vad är "vettigt"? Ska någon eller några sitta och avgöra vad som ska få finnas på internet och inte utifrån deras syn på kvalitet? Det är väldigt naiva och orealistiska förslag som dessutom skulle kosta en hel del pengar som kan användas till bättre saker.

För att återgå till den mer väsentliga diskussionen om huruvida parkerade eller oanvända domännamn verkligen är ett problem så får du (och andra som anser detsamma) gärna ge något eller några exempel på domännamn som du skulle haft behov av till ett projekt men som var upptaget?

Jag tycker att det är väldigt problematiskt med alla dessa fastighetsbolag och all spekulation som är kring fastigheter. Det är så tråkigt när man försöker hitta en lokal till ett projekt och ser att nästan alla centrala fastigheter ägs och är uthyrda. Hade det varit några vettiga företag som satt i lokalerna hade jag inte haft något problem med det alls, men när de allra flesta inte ens tjänar pengar på sin verksamhet utan bara sitter där tills de går i konkurs så känns det som något är väldigt fel.

Jag tycker det hade varit bättre om det fanns en begränsning på hur många fastigheter de kommersiella bolagen kan äga. 50 fastigheter per bolag känns som en rimlig gräns. Det fåtal som verkligen behöver fler än så av legitima själ skulle givetvis kunna få dispens efter en enklare prövning där grundkravet är att merparten av fastigheterna man äger används till att hyras ut till vettiga företag. Givetvis bör det även vara förbjudet att man starar massa fastighetsbolag bara för att kunna äga fler fastigheter samt bulvaner eller liknande. Om man gör det riskerar man att bli ifråntagen sina fastigheter. Det bör vara tillräckligt för att avskräcka folk från att bedriva affärsverksamhet i Sverige de närmsta 138 åren.

Det är ju ganska enkelt. Ett enda krav. Att det på domänen ska finnas någon form av content som dels är unikt och dels har någon form av verkshöjd. Det är ganska simpelt.
Det handlar inte om någon form av censur som du verkar vilja få det till.

Så väldans dyrt hade det inte blivit heller. Det krävs inte speciellt mycket jobb för att gå igenom en domänportfölj och det mesta av arbetet kan automatiseras. Kostnaden för detta kan man finansiera med en ansökningsavgift på typ $1000.

Jag kan väl hålla med om att det inte är något som är speciellt realistiskt att genomföra nu när det har gått så här långt även om det vore önskvärt. Det går ju inte att ta domänerna ifrån dessa domänspekulanter. Det vore inte rättvist det heller.

Behöver jag verkligen ge ett exempel på ett domännamn?
Vem av oss här på forumet har inte haft det problemet jag beskrev tidigare när man ska hitta en domän?
Man stöter på det problemet 99 gånger av 100 om man inte har ett rent fantasinamn och vill ha .com-domänen och inte vill ha ett väldigt långt domänman. Man får i bästa fall nöjda sig med sitt fjärde eller femte val om man inte vill köpa domänen. Ser du inte ett problem här?

Om vi vänder på det. På vilket sätt höjer den här typen av spekulation kvaliteten på internet?

Jag tycker inte den liknelsen fungerar riktigt. Fastighetsmarknaden är väldigt välfungerande marknad. Jag hade kunnat köpa liknelsen om ungefär 50% av alla lokaler i centrala Stockholm stod tomma på grund av att fastighetsägarna vill ha bättre betalt än vad marknaden är beredd att betala. De väntar då hellre på att det ska komma ett företag med en fet plånbok som kan betala bra än att hyra ut lokalen till det pris som marknaden sätter, dvs vad köparen är bredd att betala. Eftersom de vill ha mer betalat än vad köparna är beredda att betala så stor lokalen istället tom och är oanvänd. De kanske har en liten reklamskylt i skyltfönstret också för att göra parallell till alla dessa parkeringssidor.

Om det hade varit så tycker jag att det hade varit en bra liknelse, och då hade jag också velat göra något åt fastighetsmarknaden för att komma till rätta med problemen.

nu stämmer det som sagt inte att det är 50% som är parkerat utan mindre än 3% enligt IIS statistik.

Och visst står det tomma lokaler i city som inte hittat rätt hyresvärd ännu, det är en hel rad med lokaler utanför mitt fönster, om man nu skall göra en sådan jämförelse.

Vad tycker du myndigheterna ska begränsa?

Hur användare tillåts använda domännamn eller hur många domännamn man får äga?

För mig är det helt obegripligt varför man inte skulle tillåtas visa annonser på internet? Vilka tror du det är som tillhandahåller annonserna? Borde man tvinga Google att stänga ner sin verksamhet?

Uppenbarligen är PPC lead generation från AdSense sidor en relativt hållbar affärsidé...
Annonsörer betalar gladligen för att deras annonser ska visas.
Domänägarna visar gladligen annonser för att få intäkter.
Besökarna hittar uppanbarligen relevanta länkar som leder till avslut i någon form.(Annars hade aldrig annonsörer betalat så mycket som de gör)
Sen har vi några bittra antikapitalister som sitter och gråter för att de inte får tag i några premiumdomäner.

De flesta de här domänerna är ju inte parkerade utan visar en sida där det står att sidan är till salu + annonser. Sedan är det inte på .se som problemen är störst.

Klart att det kan finnas tomma lokaler, men det är ju inte satt i system på samma sätt som det är när det gäller domäner.

Jag har inte sagt något om PPC-sidor eller annonser på internet generellt sett.

Jag ingen antikapitalist och jag är varken bitter eller sitter och gråter. Jag tycker bara det är synd att sånt här drar ned kvaliteten på internet så mycket som det gör...

Det du beskriver är ju en parkerad sida, det är oftast en inställning i parkeringstjänsten om domänen skall listas som till salu.

Jag försöker hålla mig till den statistik som finns tillgänglig, vad jag känner till så finns det ingen annan toppdomän som tillhandahåller liknande statistik därför hänvisar jag till .se:s statistik. Som andra säger så tycker jag systemet funkar bra som fet är idag och har svårt att se en annan modell.

Om vi skall återgå till diskussionen angående prismodellen,
En gång i tiden var man tvungen att ha ett företag för att kunna registrera .se domäner och priset var 600kr, vad tror ni händer? En person registrerar 1000 bifirmor och kommer åt mängder av premiumdomäner. Det är en prövad modell som uppenbarligen inte fingerar.

Jodå, det kommer i praktiken landa i såväl censur som absurda avväganden. Vad är unikt innehåll menar du? Ska Emma inte få göra en blogg där hon, med tillåtelse, återpublicerar katthemmets annonser om katter som söker nytt hem? Ska en småföretagare inte få skapa en webbplats där han/hon samlar erbjudanden från olika butiker inom en specifik nisch? Ska det bara få finnas en telefonkatalog på nätet? Hur lång tid får man på sig att leverera "vettigt innehåll"? Ska man riskera att förlora alla sina 100 domäner (fler får man ju i normalfallet inte äga) om man inte håller sin deadline? Ska man då tvingas publicera sin halvfärdiga webbplats eller måste man lämna in en ansökan om dispens? Det är helt enkelt ett barnsligt naivt förslag som kommer göra betydligt mer skada än nytta. Det låter ärligt talat som att det skulle passa en diktatur som Nordkorea betydligt bättre...

Jag har naturligtvis precis som du och de flesta andra försökt hitta bra lediga domännamn under olika toppdomäner men kommit fram till ungefär samma slutsats ett antal gånger. Anledningen till att jag vill att du ska ge ett exempel är för att jag vill visa att problemet i praktiken är i värsta fall minimalt.

Precis som jag förklarat tidigare i tråden så kommer de "bästa" domänerna att vara upptagna vad du än vill göra. Så hade fallet varit oavsett om vi hade dagens regler eller inte. Du kan väl inte på allvar tro att någon eller några inte haft din superba idé om att sälja linser på nätet eller erbjuda prisjämförelser på resor tidigare? Du kommer inte ha någon som helst fördel gentemot dina konkurrenter genom att registrera minajättebralinser.se eller någon annan domän som du anser vara den tredje, sjätte eller tjugofemte bästa för ändamålet. Domännamnet kommer i princip alltid att vara av rejält underordnat värde jämfört med din verksamhet såvida du inte är kapitalstark och vill betala för nummer ett. Specsavers, Hemmakväll och Tictail är väl bra exempel på företag som lyckats alldeles utmärkt utan några nyckelordsdomäner. Har man en "vettig verksamhet" som du själv uttryckte det så är domännamnet i stort sett irrelevant även om xsdqofslwe.com självfallet inte är ett bra namn på företaget :)

Det gör varken från eller till på det stora hela. Däremot är det ju inte helt fel att någon som vill ha de mer attraktiva namnen har kapital bakom sig då det därmed är lättare att leverera en hyfsad produkt precis som det är utanför internet. Den som köper eller hyr en lyxig central butikslokal har som jämförelse förmodligen en affärsplan och en tanke bakom investeringen.

Vem säger att man över huvudtaget tänkt sig att utnyttja sin domän till en webbplats?
Ska man inte få använda den till enbart e-post som flera gör?

Nu är du ju bara löjlig...
Såklart att man ska få återpublicera. Sammanställningen har ju då ett värde i sig. Det är ju bara löjligt när du märker ord och tar mig bokstavligt i var enda stavelse. Du måste ju förstå vad det är jag är ute efter.

Tanken var väl att den här begränsningen bara skulle gälla de som har över 100 domäner vilket reducerar det här till att bara gälla max 1% av alla domäninnehavare. De 100 första skulle ju vara fritt fram att göra vad man vill med. Det enda jag vill förhindra är att vissa sitter på 10 000+ domäner som det inte använder till något eller ha någon verksamhet på och där enda syftet att äga domänen är spekulation. Det hoppas jag du förstått vid det här laget.

Jag har inte sagt något om nyckelordsdomäner och det är inte alls vad jag pratar om. Jag brukar själv inte använda nyckelordsdomäner eftersom de är så tråkiga att branda.
Man vill ju gärna att ett varumärke på något sätt förmedlar på ett ungefär vad det är man erbjuder utan att det för dens skull är en nyckelordsdomän. Man vill kanske kunna använda vanliga ord utan att bygga ihop en domän på 20+ tecken.

De allra bästa domänerna är det oftast bra content på redan. Men när det gäller kanske domänerna 3-5 så är det oftast parkerade domäner som är till salu.

Såklart att det gör stor skillnad. Det börjar bli riktigt svårt att hitta bra .com domäner om det är ett rent påhittat ord på minst 7 tecken.
Att man har mycket pengar är ju heller ingen garanti för att man gör bra saker när man ska göra något nytt. Det är oftast startups som står för de betydande innovationerna inom de flesta områden.

Det fanns så vitt jag kan läsa mig till inte mycket till antydan i din text till att du endast syftade på de som har över 100 domäner. Om du tycker att det jag skrev var löjligt så är det inte så konstigt dock eftersom effekterna av dina förslag blir så pass löjliga. Om man har 99 domäner så får man använda dessa precis som man vill men så snart man vill registrera nummer 100 så måste man först försäkra sig om att man har ett "unikt innehåll" (tämligen odefinierat begrepp enligt dig som uppenbarligen måste bedömas från fall till fall) på alla de 99 första? :) Hur du än vrider och vänder på dina idéer så blir det bara pannkaka av det hela till slut, det kan jag försäkra dig om.

Det är som du säkert förstår rena gissningar. Jag vet inte alls vad du talar om eftersom du konsekvent vägrar ge något konkret exempel. Om det nu är ett så stort problem borde det inte vara så svårt att presentera något eller några sådana?

Men startups verkar lyckas rätt bra med nya namn fortfarande, eller hur? De bevisar gång på gång att problemet är tämligen obefintligt. När antalet toppdomäner ökar så minskar problemet ytterligare.

Jag trodde att vi främst diskuterade .se-toppdomänen i den här tråden men du är naturligtvis välkommen att ge konkreta exempel även under .com om det är lättare :)

Kan glädja dig med att det inte finns någon registrant under .SE som har över 10 000 oanvända domännamn.

Det har bl.a. genom flera prejudicerande ATF-fall visats att hemsidor innehållande AdSense/Eniro-annonser(domänparkering) är en fullt legitim verksamhet. Flera av dessa domännamn är även icke-generiska varför de knappast registrerats för spekulativ värdetillväxt utan ren intäktsbringande affärsverksamhet.

Största problemet med .se domäner som jag ser det är att dom bästa namnen som inte är utvecklade finns hos privatpersoner som vann lottningen 2003. Dessa som man nu inte ens kan kontakta för att betala bra för ett bra namn. Det är synd och skam!

De flesta bra domäner som registrerades 2003 vanns väl av företag med stor plånbok som helt plötsligt kunde registrera vilken domän som helst? Man kan ju för övrigt maila registraren så vidarebefodrar dem mailen till ägaren om man är intresserad av att köpa en specifik domän. Fungerar utmärkt.

Det är väl Bolama som sitter på nästan allt och dom säljer ju domänerna.. Sen att priserna ofta är 500k+ är en annan sak :rolleyes:

Hos vissa men inte andra. Cliche gör exempelvis inte det.
Bolama har inte många kvar, utan nu får man kolla hos dom som vann 2003. Finns flera jag skulle kunna tänka mej att betala långt över 500k för bara jag kom i kontakt med ägaren.

Kan du inte helt fräckt annonsera efter ägaren via t.ex. Facebooksidor? "Du som äger bradomän punkt se - kontakta mig" :)

Har du några exempel, i huvudet, på aktuella ATF-fall där hemsidor innehållande AdSense/Eniro-annonser(domänparkering) anses vara en fullt legitim verksamhet? Så att jag slipper tröska igenom de som finns :)

Marknadsekonomi är en sak. Andrahandsmarknaden för domännamn handlar snarare om kolonialisering.

Mycket intressant tråd, 15 min ifrån att missa min tandläkartid. Men jag hann precis!