Sedan 2002 med egen e-handel, sedan 2000 med andras, men det betyder inte att jag vet bättre än någon annan.

Att skicka en vara för 69kr med REK är dock helt meningslöst i min värld men det är inte mitt jobb att berätta hur du sköter dina affärer heller.

Själv har jag förhandlat mitt brevavtal, det är inga problem. Handlar bara om vilken volym man har, men jag skulle ändå aldrig skicka ett REK :)

Lagen orsakar motsatsen till tjafs mellan handlare och kunder. Det är handlare som ej vill följa lagen som orsakar tjafs. Sen kan man ha vilken åsikt man vill om lagen, jag tycker den är ett jättebra sätt för oss att aldrig tjafsa med våra kunder, även om vi inte gör det ändå då vi lever på att ha en hög servicegrad. Ett tjafs om en frakt på 49kr förstör hela lifetime value på kunderna i vår affärsmodell.

Jag säger inte att det vore annorlunda, jag är däremot 100% säker på att det hade varit det dock rent personligen, men den stora poängen är att det är en teoretisk och ganska oproduktiv fråga att diskutera (om man inte vill jobba politiskt och driva en lagförändring).

Jag är pragmatisk, lagen finns, jag anpassar mig och ser till att använda det som andra ser som hinder som en affärsmöjlighet istället för att tänka på hur det i en alternativ verklighet hade kunnat se ut :)

Väldigt snällt sagt, måste dock poängtera att jag verkligen inte är en av de mer framgångsrika ehandlarna i Sverige för då hade svensk e-handel varit väldigt dålig :)

Vet inte om mina bolag är jätterelevanta för diskussionen egentligen :)

Men nej, vi behöver inte vara överens och om lagarna är bra eller dåliga är ju inte det viktiga. Det är hur man vänder det till en bra sak tror jag snarare, eller det är min uppfattning i alla fall.

Ja, det suger när kunder köper en iPad, bryter säkerhetstapen och man måste sälja den som ett demoex och gå back. Det har jag gjort och ja jag tycker det är störigt, men när jag tänker på det försöker jag sätta mig in i kundens tankesätt.

Detta hände mig för inte så längesedan:

Jag köpte en Thinkpad-laptop i januari, det var deras dyraste modell. Jag har alltid älskat Thinkpad-modellerna och valde att köpa en dyr laptop av Dustin då jag vet att Lenovo inte gör dåliga produkter.

Jag får hem laptopen, startar den och skärmen är det sämsta skit jag varit med om. Verkligen en patetisk ursäkt till skärm som jag betalade 20 papp för. Jag kunde köpt en laptop från 2002 på Blocket med bättre skärm.

Jag kontaktade Lenovos service och Dustin och sa att de måste skämta med mig. Skärmen måste vara defekt om den ser ut såhär. Nej, det ansåg de inte och jag orkade inte tjafsa, så jag gjorde en deal där jag betalade 4 papp för att returnera den till Dustin så de kunde sälja den som demoex.

Här tycker antagligen Patrik att jag är "dum boskap" men hur skulle jag kunna vetat att skärmen var såhär dålig. Det gick ej att utläsa ur recensioner på Internet, jag läste på massor innan jag köpte. Ingen fysisk butik sålde datorn så jag kunde ej se den (och hade jag sett den i butik hade jag köpt den där, inte på Internet antagligen om jag inte sparat massor av pengar. Utbud och bredd är en stor fördel vi e-handlare lever på). Så vad skulle jag gjort?

Sedan köpte jag (bränd av min erfarenhet av 4 papp fattigare) en Samsung av Inet.se istället som privatperson för att få ångerrätten. Alla vann på detta utom jag, jag skulle handlat av Inet direkt och nästa gång kommer jag göra det också. Jag kommer aldrig handla en produkt utan skydd av ångerrätt igen om summan är tillräckligt hög.

I min värld har nu Inet.se en trogen livslång kund och dustin gick breakeven men tappade en tidigare livslång trogen kund (Dustin kunde likagärna varit en ehandlare med kassa returvillkor i en alternativ verklighet utan distanshandelslagen). Så min åsikt är att Inet vinner och i förlängningen alltså även ångerrätten.

Tycker fortfarande det är på kundens ansvar, ännu viktigare om man köper dyrare saker.

Men som säljare av dyrare produkter blir det dock viktigt låta folk få testa produkter innan alternativt tillräckligt många köpt den och skrivit hur det är.

Jag anser inte det är skillnad med dyr laptop eller dålig aktieköp, aktieköp kan man ju inte ångra bara för dom råkar gå ner dagen efter....

Jag personligen hade fått tagit smällen om jag köpt en dator som är helt fungerande men jag inte tyckte om.

Jag anser det är mitt problem om jag gjorde dålig köp på 20k, även om det delvis beror på att 20k är en skitsumma.

Men om det handlade om 500k eller så hade jag fan inte köpt något utan vara helt säker på det.

Grundprincipen är väl att man inte ska köpa något för en summa man inte kan skita i rakt av om du förlorar om man inte är helt säker själv.

Det blir ganska svårt att köpa t.ex. bilar och hus om man tänker som du gör :-)
Men dom kanske är undantaget från från din "Grundprincip"?

Sen skulle det ta ganska lång tid att "läsa på" om allt man skulle behöva köpa enligt din princip, och det kör kanske att man köper rätt men man "slösar bort" mer dyrbar tid än det lilla prispåslaget du tvingas betala för att alla andra dumma kunder måste lämna tillbaka sina saker.

Så lagen sparar både tid, pengar och problem för samtliga parter "skitsummor" eller ej.

På hus och bilar har man ju faktiskt besiktning och liknande, sköter man inte det rätt så är man med rätt korkad då det ofta handlar om stora köp.

Så det var dåligt exempel.

Antingen läser man sig till det eller frågar man säljaren, är man osäker får man ta den risken bara.

Sedan igen som tvingar dig köpa något, valet är ju ditt hur mycket tid du vill lägga eller riskera.

Sedan största idioterna har ingen dyrbar tid, inkomster som motsvarar inte ens fika pengar. Dom som faktiskt har pengar och värderar sin tid kan riskera ett dåligt köp ekonomsikt.

Exakt på hus har man LAG på besiktning, undra varför? så du tycker alltså att priset på varan (eller typen) ska bestämma om den innefattas av lag eller inte?
Vart tycker du den gränsen ska gå?
Man kan ju säga att man själv "besiktar" varan när man får den och sen väljer om man vill göra ett köp eller inte.
Fråga säljaren är ju vattentätt eftersom dom alltid säger sanningen och inte det kunden vill höra för att få till en affär.
om du nu lyssnar på säljaren som säger att vara kommer att motsvara alla dina förväntningar och sedan gör den inte det, får du skylla dig själv då?

Sen är det också kul att du alltid tycket att inkomst är det samma som kunskap och bevis på att man är "lyckad som människa" tycker jag säger ganska mycket i den här diskussionen.

Eftersom du dels säger
1. Jag har råd att göra dåliga köp och har massor av pengar.
2. Vill inte betala någon procent extra för en vara för att andra ska kunna känna sig trygga när dom ska göra ett inköp (som kanske är stort för dom).

Känns lite dubbelt när du i ena stunden gärna berättar om hur mycket pengar du bränner och i andra vill ha saker billigt för att du har råd att riskera dåliga inköp...

Är dålig insatt varför lag om besiktning finns på hus, om det är en hälsofråga för folk inte ska bo i hus fullt med mögel etc eller inte.

Men anser inte pris ska spela någon roll vid lag eller inte, dock blir ju marknaden annorlunda beroende på priset. Så både företag och konsument kommer få agera olika beroende av kostnaden.

Men det är ju något marknaden kommer anpassa sig själv efter inte lag.

Om säljaren lovar eller säger saker som inte stämmer så är det ju fråga om en form av bedrägeri, vilken regleras i annan lagstiftning.

Nej pengar handlar bara om prioriteringar, vill du inte lägga ner tid på saker är det billigare köpa och testa. Du väljer ofta att offra pengarna än tiden då.

Har man inte pengarna så du kan köpa in 3-5 modeller för testa vilket som uppfyller dina behov får du väl ta reda på vilken du behöver innan.

Du kan aldrig köpa dig mer tid, du kan dock alltid skapa dig mer pengar. Pengar är inte ens värda som toa papper om du inte använder dom.

Dock kan jag inte acceptera att man ska behöva betala för andras dumhet.

Jag har gjort dumma köp, men alla har varit frivilligt. En beräknad risk jag gjort.

Klart som korvspad att distanshandelslagen är bra. I mitt företag står vi dessutom för returfrakten, och saknas förpackningen betalar vi tillbaka ändå.

I mitt område (Teknik/elektronik) är det så få returer att det nästan skulle vara bra med fler. Får vi en returförfrågan ser vi till att kunden blir mer än nöjd. Bättre reklam kan man inte få.

Gör i princip ingen reklam och omsättningen ökar med 50-100% per år. Jag är övertygad om att hur vi hanterar returer är en viktig bit i pusslet som leder till framgång.

Visst förlorar vi pengar på en del kunder. Och en del returer går i skrotlådan direkt. Men i det stora hela tjänar vi mycket pengar på att hantera returer så smidigt det bara går. Vi jagar helt enkelt inte vinst på vartenda sälj, utan jagar vinst över tid. Skulle vi hantera våra kunder som boskap enligt Patriks metod skulle inte företaget gå i närheten så bra.

Hur kan du säga något sådant? Eftersom det är en LAG så har du inte testat på hur det varit utan lagen.

Lagen minskar dina möjligheter istället, hade lagen inte funnits hade du kunnat införa ångerrätt frivilligt som marknadsföring. Nu går inte det då alla måste ha det.

Sedan är säkert inte ångerrätt dåligt för alla bolag, men vissa typer av verksamheter och bolag är det negativt för.

Så skulle blivit bättre om det varit helt frivilligt för alla.

Frihet att erbjuda ångerrätt är inte samma sak som bli tvingad till det.

Skulle det inte vara lag skulle vissa handlare behandla kunderna som boskap och dessutom pyssla med andra tveksamheter i större utsträckning än idag. Skulle andelen sådana företag vara större än i dag skulle viljan att handla på nätet generellt vara lägre än idag. Vilket skulle drabba alla näthandlare.

Välkommen till verkligheten!

Hade varit helt frivilligt att ha ångerrätt utan lag, sedan är det fan ingen rättighet att det ska finnas näthandelsföretag.

Det är fel på företagen om dom inte kan få kunder, då är det fel på deras affärsmodell. Så tror nog att företagen hade fått anpassa sig till marknaden.

Dock tror jag att andelen företag ökat med olika inriktningar utan lagstiftning, för då kan man välja om man vill ha vettiga eller korkade kunder som affärsmodell.

Så knappast synd om näthandlare som inte hade kunnat anpassat sig till affärsmodeller på frivillig nivå. Inte synd om dåliga företag precis...

Att det är lagen som gör näthandels företag bra eller framgångsrika är ju största skitsnacket jag hört på länge.

Efter att följt tråden från början och argumentationen fram och tillbaka tänkte jag bara skicka in den grundläggande tanken med lagstiftningen i detta och liknande fall.

I vissa fall exempelvis vid konsumentköp så är det normalt en väldigt stor styrkeskillnad på parterna. Näringsidkaren har vanligtvis ett ekonomiskt övertag och även ett mycket stort kunskapsövertag (jmfr exempelvis med vissa typer av avtal som jag som konsument förväntas sätta mig in i, inte helt ovanligt att näringsidkaren via ett komplicerat juridiskt avtal gör det omöjligt för mig som kund att förstå helheten. En enskild konsument har oftast varken kunskap eller tid att sätta sig in i denna typ av avtal).

Lagstiftaren har då för avsikt att till viss del jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna mha lagstiftning som har till uppgift att skydda den svagare parten. Konsumentköplagen är inte det enda exemplet på denna typ av lagstiftning, andra områden som har samma grundprincip är t ex hyreslagen och arbetsrätts lagstiftningen. Arbetsrätts lagstiftningen är ett bra exempel på detta med jämnbördighet då det enligt lagen råder avtalsfrihet när det finns vad man anser jämn starka parter, i detta fall syftar då lagstiftaren på att fack och arbetsgivare kan göra överenskommelser om avsteg från delar av lagstiftningen och träffa överenskommelse om andra regler.

När parterna anses jämnbördiga så råder det däremot avtalsfrihet, köplag mellan två näringsidkare eller två privatpersoner jämfört med konsumentköplagen när det är näringsidkare och privatperson.

Lagstiftaren anser att den starkare parten har förmåga och möjlighet att sätta sig in i de lagar som gäller och kan fatta beslut om hur denne ska agera med sin näringsverksamhet utifrån lagarna som gäller. Som näringsidkare så sätter jag ett högre pris för att kompensera för det påtagande som krävs, som kund blir det då tydligt vad åtagandet kostar eftersom detta är med i prisbilden som jag som kund fattar beslut utifrån. Lagstiftningen har för avsikt att vara tydlig och förutsägbar i detta sammanhang så att jag som näringsidkare ska ha möjlighet att anpassa mig till rådande lagstiftning.

När jag läser tråden och de resonemang som förs gällande att med mindre reglerande lagstiftning skulle det vara minst lika bra, baserat på detta resonemang så kan inte konsumentköplagen utgöra ett hinder för mig som näringsidkare för om jag skulle tillvara ta mina kunders intresse på minst lika bra sätt så måste det finnas en affärsmöjlighet oavsett lagstiftningen. Om konsumentköplagen utgör ett hinder för mig som näringsidkare så måste grundresonemanget vara att jag inte kan erbjuda kunden det skydd/förmån som konsumentlagen ger på ett affärsmässigt sätt och därmed skulle fri lagstiftning leda till sämre konsumentskydd i flera fall. Konsumentköplagen hindrar däremot ingen näringsidkare från att vara med generös. Lagen är miniminivå så att erbjuda 365 dagars retur "utan frågor", ja det är bara att köra!

Resonemanget kring styrka mellan parter kanske inte kan anses gälla inom alla områden, min högst personliga åsikt är att skattelagstiftningen är att bra exempel på motsatsen där jag som den svagare oftast har ett mycket större ansvar än motparten :-)

Ett inlägg ur en mer juridisk vinkling, men någon kan ju alltid vara intresserad av ett annat perspektiv än det rent ekonomiska ;-)

Nej, lagen sparar inget av det där för handlaren. Det är precis det där lagen åstadkommer.

Du kanske är en av de företagare som i linje med Biltema, Clas Ohlson, Rusta, Kjell & Co, etc. handlar riktigt billiga saker från Kina? Då är det ju praktiskt för då kan man kasta alla returer man får tillbaka, då behöver man inte bry sig. Handlar du dock med dyrare kvalitetsprodukter så blir kunder gnälliga över en trasig förpackning, saknad förpackning, etc..

Ja, och lagstiftaren har uppenbarligen inte fattat hur handel fungerar. Företag som beter sig som svin mot sina kunder kommer förr eller senare att sorteras bort, av kunderna själva, det behövs inget ingrepp av fabror staten för det...... Det fungerar uppenbarligen i andra länder, så varför inte i Sverige?

Självklart kasseras en del av returerna. Övriga säljs med rabatt där det framgår att det är kundretur. Ingen klagar på detta förfarande.

Jag strävar åas inte efter att maximera vinsten kortsiktigt utan har som huvudmål att få nöjda kunder som gärna återkommer och tipsar andra. Det ger en långsiktig stabil omsättningsökning och vinst. Visst skulle jag kunna se kortsiktigt och gnälla över outbildade kunder som köper fel saker, men det är fel väg att gå. Bättre är att ha bra produktbeskrivningar och ge bra support efter köp.

Det är inte meningsfullt i min värld heller, och givetvis gör jag väldigt sällan det. Problemet är dock att skickar man allt upp till några hundra utan REK, så kan kunden ljuga och hävda att dom aldrig fått varor man levererat, detta har hänt en handfull gånger.. Det är givetvis peanuts, men det vi diskuterar här är principen att handlaren skall stå för frakten till kund.

Precis om jag skrev, man måste ha en riktigt stor volym, säljer man dyra grejor så blir det ju inte det (normalt sett).

Och varför tror du vissa handlare ej vill följa lagen? Lagen måste vara förankrad i sunt förnuft och logiskt rationellt tänkande, annars är den något som bara skapar problem (för den som får ta kostnaderna, utan en vettig motivering) det är vad jag vill belysa med att skriva här. Denna lag är utdaterad och fyller inte sitt syfte. Men förvisso, handlaren kanske skulle betala ut ersättning till kunden för att man förbrukat hans tid genom att skicka honom en vara han inte ville ha, falsk marknadsföring, etc.) Vissa kunder kan till och med hävda att dom ska ha bensinpengar för att dom kört 10 mil till Posten för att en produkt gått sönder, det är väl rimligt?

Sverige är ett litet skitland, med många jobbiga lagar och helt handikappad befolkning som inte behöver ta något ansvar.

Folk borde komma utanför landet gränser och se verkligheten istället.

Finns en anledning varför arbetskraft flyttas utanför landets gränser, varför butiker utanför Sverige har bättre utbud till lägre pris.

Skulle säga svenskar jobbar 10% effektivt mot många andra länder samtidigt dom gnäller.

Andra länder lär sig folk jobba för sina pengar och ta ansvar för sitt liv på annat sätt och värderas saker annorlunda.

Om en stor jätte eller andra e-handels företag utanför Sveriges gränser började satsa som galningar inom Sverige med marknadsföring så hade dom kunnat slagit ut övriga företag i Sverige lätt samtidigt dom inte behöver gå under Svensk cp lagstiftning.

Sverige som land hade inte klarat den externa marknaden om den blir stor.

Måste bara fråga: tröttnar du aldrig? Man får ändå beundra din träskalliga envishet.