Visa mig det riksdagsparti som inte sysslat med avsiktlig smutskastning.

Just ja, det finns inget.

Grattis, du blev först med Godwin's Law (http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_law).

Du förlorade.

Svenska folket är väl ganska bra rent generellt på att döma andra på förhand och prata skit om människor, särskilt offentliga sådana samt grannar och bekanta. Då framstår man som så mycket bättre själv utan att behöva åstadkomma någonting alls. Snabbmats-"journalistiken" är väl kanske både ett symtom på ett samhälle som inte alls mår bra samtidigt som det cementerat dessa tankegångar ytterligare.

Måste säga att jag gillar det Gudrun Schyman gjorde nu när hon i en intervju nyligen sa att Littorin kunde stämma Aftonbladet utan att för den skull varken försvara eller fördöma honom. Hon har visserligen varit alldeles utmärkt på att kasta skit hon också men det är uppfriskande med undantag :)

Det är svårt att göra vettiga jämförelser när hälften av dagens ungdom inte kan vare sig historia eller politik :) Det behöver inte nödvändigtvis vara en katastrof som en del anser men däremot får man tänka sig lite för beroende på vilka man skriver för och medelåldern på WN känns inte extremt hög. Kunde ju skrivit "någon slumpvis vald elak person" istället vilket knappast hade varit bättre. EXAKT vem jämförelsen gjordes med var som du säkert insåg helt irrelevant. Ditt inlägg var betydligt mer irrelevant dock :)

Westman: Jag har ingen åsikt om det är synd om hans barn eller inte, jag säger bara att de indirekt får ta smällar då ab publicerade sin artikel. Sen kan man ha en åsikt om Littorin & co hanterat det hela på rätt sätt (dvs skyllt på vårdnadstvist/barn o sen "skipped town"), det verkar ju som det finns lite olika syn på hur det gick till.

Sen tror jag att det spelar roll att det är valår. Det är ju lite roligt att se att AB som är sossevänlig gräva i det här och försvara sitt agerande genom att intervjua sig själva etc, medans expressen som är alliansvänlig försöker göra allt för att belysa att alliansen har gjort rätt (har grävt fram ljudinspelningar etc) :). Iomed att många tyvärr läser de här blaskorna och bildar sin uppfattning efter dessa är det synd att valet inte handlar om något mer viktigt. Såsom vad de olika blocken står för och vilken politik de för.

I det här fallet tror jag faktiskt inte AB hade brytt sig det minsta om det varit en sosse eller en moderat. Löpsedlar säljer de helt säkert på allas bekostnad, bara de är tillräckligt bra. Är det ett par snäpp mindre smaskigt så kan de säkert prioritera lite annorlunda jämfört med Expressen dock.

När "vanligt folk" intervjuats om blocken på senare tid så är det väldigt många som tycker de för ungefär samma politik. Den generella uppfattningen gör nog tyvärr att en sådan här sak får större inverkan på valresultatet. Nu står det mellan Monas negativa egenskaper och Littorins / ev. Reinfeldts dito :)

Ok, då är jag med på vad du menar och angående ab/expressen och valet så håller jag med fullständigt.

Värst är väl det partierna som sitter utanför riksdagen. Särskilt det lilla bruna partiet som inte aldrig har klarat 4% spärren, det är kända för riktiga anti demokratiska metoder.

Finns väl bara ett parti som ärliga i valet, det är PP.

Å andra sidan förtjänade han detta. Han vägrade att prata med journalister. Han försökte ljuga sej ur sitationen. Jag tycker journalister dalta för mycket med politiker ändå, jobbar man på den här nivå, så skall man tåla granskning.

Det är generellt, många politiker är ganska korkade varsler. Ibland undra hur korkat en politiker får vara, vi har en i Sthlm en MP:are som har ringt för 500.000:- med skattepengar, hon klara inte av använda prefix.

Problemet här är ju att du inte vet om han har ljugit. Mycket tyder rent av på att han inte gjort det.

1. Hans pressekreterare dementerade (bevisligen) påståendet innan aftonbladet publicerade "sanningen".

2. Han ligger bevisligen i en skilsmässa och redan det kan vara otroligt jobbigt för barnen även om deras pappa inte är en offentlig person. Har ens barn dessutom fått fejkade samtal från journalister när han låg på intensiven (vilket han har påstått men inte bevisat) etc. och man mitt i den pågående skilsmässan blir anklagad för sexköp (och otrohet!) av Sveriges största tidning skulle jag också avgått och sagt att det berodde på mediatrycket. Jag hade inte nämnt anklagelserna från aftonbladet som inte publicerats än eftersom jag antagit att de bara fiskade. (se punkt 3)

3. Aftonbladet/expressen (jag känner bara folk på den sistnämnda men antar att de är av samma stuk) håller sig så gott som aldrig för att hänga ut någon. Här verkade man av någon anledning göra det, chefredaktören åkte på semester, trycket blev för stort och man publicerade till slut en vagt underbyggd artikel (har du läst "bevisen"?) och hela svenska folket vet att han är skyldig.

Jag tvivlar inte på att aftonbladet, om de hade något att faktiskt gå på, inte hade publicerat hela storyn på en gång eller med någon dags mellanrum och sen vevat det i oändlighet.

Slutsats: Jag tycker att journalister ska gräva av bara attan men de måste faktiskt vara så etiskt ansvarstagande att se till att det t.ex. inte går ut över den offentliga personens familj. Sen bör man givetvis inte publicera dåligt underbyggda anklagelser eftersom dessa anklagelser läses av den svenska befolkningen som en fällande dom. Att ha bevis för sina påståenden och kunna presentera dem är alltså ett måste annars får vi en situation där den anklagade faktiskt inte kan försvara sig vilket hotar den svenska demokratin.

Ang. bevisen så är det absolut hållbara bevis enligt svenska domstolar. Det har gång på gång visat sig att en kvinnas ord väger hur tungt som helst när det gäller sexuella aktiviteter - frivilliga eller inte. Personligen tycker jag att en persons ord inte väger mer än en annans om det inte finns mer bevis i form av information som man inte borde känna till om det inte finns ett visst mått av sanning i påståendena. T.ex. födelsemärken.