Den första meningen har flera betydelser beroende på hur den tolkas. Sammanhanget bör avgöra vilken som avses. Den andra har tappat en del tolkningsmöjligheter.

Håller med kullervo, särskrivningar tillför ingenting till språket utan ökar bara förvirringen om betydelsen. Men det är knappast ett skäl att påstå att det inte kommer att bli "korrekt" svenska. Det är inte fysik vi pratar om utan tal och skrift. Svenska Akademien kan väl säga vad de vill om saken, men de är inte gudar.

Ang meningarna. Både är ofullständiga och kan inte, för att en läsare skall förstå dem stå som de gör.
De kan stå som bisatser, men inte självständigt.
Om betraktaren kan lägga in egna tolkningar, bör avsändaren av budskapet vara medveten om detta.
Att avsiktligt skriva meningar som kan tolkas på olika sätt kräver en mycket god språkbehandling.

Nej de är de inte, men skillnaden mellan engelskan och svenskan är för stor i språkuppbyggnad så särskrivningar kommer inte att fungera i svenska språket.

Att ett språk förändras över tid är bara naturligt. Men det innebär inte att felstavningar och syftningsfel kommer få fäste i språkutvecklingen.

Bästa jämförelserna: norska och svenska språket. De flesta differenser i innebörden i ett ord beror på att svenskan har utvecklats mer än norskan. Norska ordet har oftast en "gammelsvensk" innebörd.

T.ex ordet "rolig" betyder på norska lugn, vilket också är den korrekta gammelsvenska tolkningen. Motsatsen får man ju fram genom att lägga till ett "o" framför, orolig.
lustig/olustig
umbärlig/oumbärlig

Vad som är rätt och fel i ett språk är inte konstant över tiden. Så det är rimligt att anta att det som idag är felstavningar och syftningsfel vid någon annan tidpunkt inte är det. Skulle man t ex idag säga om hammaren att han är gjord av metall så är det knappast korrekt. Fortfarande kan man dock höra att klockan, hon är sju.

Det är inte rimligt att anta att syftningsfel blir rätt någon gång i framtiden. Om man påstår det så tror jag att kunskaper om innebörden av ordet saknas.

Du menar väl att du skriver ihop engelska ord då engelska språket inte har några dubbelord som svenskan (kommer inte på några nu i alla fall, men de har säkert några få ;)

Jag särksriver ofta men jag ser det direkt när jag läser igenom det jag skrivit. Jag tror det är precis som ni sa att är man van att skriva engelska så använder man lätt blanksteg så ofta man kan :)

På tal om att särskrvingar kommer bli acceptabla så är det inte möjligt utan att ändra svenska språkets uppbyggnad så mycket att det aldrig kommer ske. Följande är saxat från skrivihop.nu och visar tydligt problemet med särskrivning: