Nu vet jag inte detaljerna kring historien då jag inte upplevt situationen personligen. Men jag antar att personen som berättade historien överdrev lite när han sade att den jobbiga medarbetaren inte gjorde nånting alls på jobbet.

Antagligen är det så att den jobbiga medarbetaren utförde meningslösa arbetsuppgifter som inte är till nån nytta för programmeringskollegorna. Att han inte kommunicerar tillräckligt bra med resten av företaget och därmed utför mål som är helt värdelösa i ett projekt.

Kanske var det helt enkelt ett fall av en person med unik kompetens men kass samarbetsförmåga därför som dem inte hade råd att bli av med den jobbiga personen.

Ah! Tack scrdj det här kan jag börja lirka upp en formel på. Vilken organisation/institution/enhet är det som man ska vända sig till angående dessa frågor?

Arbetsrätt är riktigt krångligt. Den som idag har en anställning kan sägas upp av två olika orsaker: arbetsbrist, personliga skäl (=misskötsel ) eller avskedas (ej lika med uppsägning) direkt vid grov misskötsel.
Innan man säger upp någon ska omplacering prövas eller utredas.
Reglerna ska skydda den anställde men är fulla av kryphål. Så är till exempel sjukdom inte ett personligt skäl, men kan leda till arbetsbrist. (det finns inga arbetsuppgifter som passar den sjuke) och man kan bli uppsagd på det viset.
Personliga skäl är också en djungel som inbjuder till tolkning och omtolkning.
Därför försöker man göra det till en arbetsbrissituation när man vill bli av med folk. Eftersom uppsägning vid arbetsbrist ska ske enligt förtursregeln (sist in först ut) så kan man laborera med arbetsställen (varje arbetsställe har sin egen förtursordning). Dessutom förekommer en massa tilläggsregler i olika kollektivavtal som gör det ännu svårare att hänga med.
Vad som specifikt skiljer svensk arbetsrätt från många andra europeiska länder är möjligheten att säga upp folk pga arbetsbrist vid t ex fabriksnedläggningar. I många andra europeiska länder får man betala dryga skadestånd till fast anställda när man i Sverige kommer undan med 2-6 månaders uppsägningstid.
I praktiken är det inte svårt att säga upp specifika personer, men det kräver en hel del trixande för att lyckas. Den lokala fackföreningens inflytande är också stort. Om de inte vill/orkar driva en medlems fall så ligger han i stort sett ogill, det blir mycket svårt och dyrt för honom att driva process utan fackets hjälp.
Om facket driver process så blir det jobbigt för företaget, ta Byggnads t ex. Det är alltså ett lotteri för alla inblandade, och det ligger knappast i företagens eller de anställdas intresse. Möjligen kan man säga att fackföreningen är vinnaren i det svenska systemet.

Sen när börjar man få lön när man är föräldraledig? Det normala är väl bara att man får ersättningen från försäkringskassan.

Jag vet inte vad BCG eller ÖPWC säger, det här är några tänkbara:
-dubbla rekryteringskostnader (hantera ansökningar, annons och intervjuer).
-lön
-kurser (för t.ex. datasystem)
-interna resurser, för att lära upp den nyanställde
-administrativa kostnader, skapande av datakonto, registrering hos lönekontor, dator, arbetsplats, arbetskläder

och det mesta har väl sagts tidigare. Fråga ÖPWC =)

fast anställning = tillsvidareanställning.