DFT, visst är det så att det aldrig blir bättre än ombudsmannen men jag förstår inte varför arbetsgivaren inte har valt att ta ärendet på högre nivå? Det är ju uppenbart, enligt din beskrivning, att de inte har en konstruktiv dialog vilket är förutsättningen för ett givande samarbete. Jag hade inte tvekat en sekund att föra upp det.

Ang. uppgiftskyldigheten så vet jag varför sådan finns (generellt) och det är för att undvika lönedumpning på bekostnad av de anställda i företaget. Sen om det ens är relevant i det specifika fallet kan jag inte avgöra.

Fråga: 150/timme, är det verkligen inkl. arbetsgivaravgift? Jag får den uppfattningen men det låter väldigt lågt i så fall.

EDIT: Felstavning

Branchen är Byggnads, sorry jag trodde faktiskt att det var rätt genomskinligt att det var den det rörde sig om.
150 kr i timmen är bara själva lönen och alltså egentligen bara ett exempel det var därför jag inte har krånglat till det och räknat på någon lönekostnad.

De flesta anställda inom byggbranchen trodde ju att det var högre löner strejken handlade om men i själva verket var det just detta, dvs fackets totala kontroll och styrning av en hel branch.

Visst är folk tillsvidareanställda med en given lön, men eftersom man måste förhandla med facket om lönen för varje enskilt projekt så vet man i realiteten aldrig vad lönen kommer att bli.

Vad är det som gör fackets rädsla för lönedumpning viktigare än en enskild invidids rätt till personlig integritet. Man måste ansöka om tillstånd för att sätta upp övervakningskameror och det är inte alltid man får det just med hänvisning till personlig integritet, att människor som bara går förbi ett ställe med kameror kan komma med på bilder. Samtidigt låter man en intresseorganisation samla in och registerföra samtliga som arbetar inom en hel branch och registrera när de arbetat, var de arbetet, och vad de tjänat, och det oavsett om jag som anställd valt att stå utanför den intresseorganisationen eller tom tillhöra någon annan.

Därför att avtalet säger att man först måste förhandla med det lokala facket och om förhandlingarna starndar där så blir det centrala förhandlingar. Dels kan inte företaget låta alla projekt stå stilla medan man väntar på att de centrala parterna har tid att förhandla med varandra och sedan är väl risken att man hade åkt ut ur arbetsgivarföreningen efter ett tag. Jag tror inte att de är så pigga på att i princip avdela en man att på halvtid sitta uppe i Stockholm och för företagets räkning förhandla med Byggnads centralt. Vi pratar ju inte om ett projekt utan om alla jobb som ska göras där den totala arbetstiden är mer än 1200 timmar, vilket för detta bolaget under fjolåret skulle inneburit ungefär 100 förhandlingar om reglerna gällt då.

EDIT: Vad är du ute efter egentligen? Jag misstänker att eftersom det rör byggnads så har det med utländsk arbetskraft att göra.

Förövrigt så verkar det där helt uppåt väggarna. Jag har släkt, bekanta och kunder som driver byggföretag och det är allt från fåmans till riktigt stora företag. Inget av dem har det problemet du beskriver. Inte ens de som har ett Estländskt dotterföretag som de använder för arbetskraft.

I jämförelse med vilka länder? Har aldrig upplevt nåt annat land (hittils) som betydligt enklare att göra affärer / driva företag i än just Sverige, snarare tvärtom ... hög skatt på löner ja ... men krångligt? Bara nyfiken och ursäkta om det känns offtopic ... men man hör ovan så ofta och det stämmer inte med min verklighet.