Svar: NEJ.

Allt är till salu för rätt pris.

I verkligen livet är inte så enkelt som du får det att låta.

Utfallen i UDRP varierar fortfarande kring hur man betraktar denna typ av "förhandlingar". Nyligen kom ett stort angående six.com där de valde att gå på linjen att den finns så mycket inneboende värde i ett domännamn av den kalibern att det inte kan ses som en last att man har begärt större summor för namnet.

Detta är i sig korrekt i min mening, eftersom domänmarknaden fungerar så, men det finns gott om exempel där samma sak används som bevis att registranten handlat fel. I exemplet som nämns i den här tråden så anser jag att det handlar om det senare, helt solklart. Detta baserar jag på vad OP har skrivit, alltså hela inlägget.

Vad jag menar är att det är inget som säger att registranten visste om företagets existens vid registreringstillfället eller ens fram till det att advokaten hörde av sig. Bevisbördan ligger alltid hos sökanden och inte hos registranten.

Men det här handlade inte om vem som vinner en eventuell UDRP utan om det är okej att försöka förlika eller inte. Det är alltid okej att föra en förlikningsdialog eller öppna upp för sökanden(advokatens klient) att förvärva bolaget/tillgången. Det finns inget som säger att tillgången varit ämnad att sälja fram tills det att advokaten hört av sig - tänk patent eller patentportföljer för bolag.

Generellt tror jag man ska ta immaterialrättsjuristers "hot" med väldiga stora nypor salt.

Med tanke på vilka andra domäner som registrerades så är det väl uppenbart.

Klart han kände till bolaget existens, men frågan är hur sökanden ska kunna visa det. Finns hundratals UDRP's eller motsvarande för ccTLD som sprungit in i väggen för mindre.

Registranten har inte använt domännamnet i ond tro(iaf inte enligt archive.org). Han driver förmodligen ingen konkurrerande verksamhet där syftet med registreringen vore en blockering för sökandens användande av domänen. Registranten har inte försökt kontakta sökanden för att sälja domännamnet.

Så hur menar du att den är köpt/använd i ond tro?

Frågan är väl snarare om man tycker det är värt den striden och om man framstår som en seriös företagare när man beter sig på det viset?

Varför skulle man blanda ihop moral med juridik? Är väl två vitt skilda saker.

Ond tro handlar väl knappast om användning utan även om registrering i ond tro. Detta är ett ganska solitt fall som kommer förloras av TS.

Något många glömmer är att udrp och atf är ganska trevliga för de som är i gråzon. Det kostar inget och finns inga reprisalier utom att förlora domänen. Det finns dock inget som säger att man måste använda dessa, man kan stämma innehavaren direkt för renommesnyltning eller varumärkesbrott. Det är däremot inte så kul, för det kommer kosta enorma mängder av tid och pengar (rättskyddet i försäkringar täcker ofta inte immateriella rättstvister och oavsett kan målsäganden blöda dig på så mycket pengar och tid att du kommer böna och be att få lämna tillbaka domänen).

Nukan jag inget om udrp utan bara atf men i en atf faller du 100% på alla punkter. Du har registrerat ett känt varumärke i ond tro (förmildrande med kinesiska betydelsen dock men knapast tillräckligt), du saknar berättigat intresse. Sökande äger varumärket. Case closed.

Jag säger inte att han kommer vinna en UDRP. Men jag säger att sökanden måste kunna visa att det registrerats i ond tro och att det finns ett ont syfte med själva registreringen eller användandet - det räcker här inte att man enbart har ett europeiskt varumärkesskydd (även om det så är i samtliga klasser). Det heltäckande namnskydd Huawei har blev godkänt först(2012-02-17), dvs efter det att TS registrerade domänen.

Även om det låter väldigt osannolikt så kan det faktiskt vara så att TS har tänkt att starta sin verksamhet kring Meditation och även har ett berättigat intresse till domänen.

I teorin kan man stämma någon för vad som helst och ja det går att få domännamn överförda efter domstolsbeslut. Jag tror inte det finns något svenskt fall och jag tvivlar att det finns fällande domar i Belgien.

Ingen process jag rekommenderar att driva men man ska ha klart för sig att stora bolag med generiska bolagsnamn inte per automatik har rätt till samtliga ccTLDs. Blir ännu mer självklart i de fall bolagsnamnet är ett efternamn.

Jepp klart, jag tror bara han förlorar. Registrerat varumärke är inte heller samma som inarbetat varumärke som man utan problem kan hävda i detta fall. Registreringen är oftast bara en fallback för nybildade bolag utan inarbetning och då funkar det väl okej, men inarbetning och faktiska kännedomen om märket är värt mycket mer i detta fallet än själva registreringen. Att ts skapar denna tråd är som tidigare nämnt bevis på ond tro med tanke på de andra registreringarna :)