Upp till tre år i efterhand är preskriptionstiden för fodringar mot konsument.
Men det är dom som har bevisbördan, så de måste prestera en faktura till att börja med, ooch om du ifrågasätter den så måste de kunna backa upp med journal över dina bokade lektioner och visa att haft en lektion då och att du inte betalt just den. Har du haft en lektion och de slarvat med att ta betalt har de all rätt att kräva dig i efterhand, men då ska du få rimliga villkor, typ en faktura med 30 dagar på.

Som jag var ganska tydlig med att skriva så gäller det att du inte alls får ta ut vare sig dröjsmålsränta enligt räntelagen, införa påminnelseavgifter eller vidta inkassoåtgärder förrän det gått 30 dagar från det att kunden har mottagit fakturan, om inte annat har avtalats.

Man kan uttrycka det på ytterligare ett annat sätt, genom att det inte är tillåtet att påföra dröjsmålsränta, påminnelseavgifter, inkassoåtgärder förrän en faktura har förfallit. Förfallodatum för en faktura infaller normalt 30 dagar efter att kunden, dvs fakturamottagaren, faktiskt mottagt fakturan, om inte parterna har avtalat om annat.


Man kan formulera det, lika krångligt, som det står skrivet i räntelagen SFS 1975:635 §4, men som har samma innebörd som jag skrivit ovan.


Referenser:

Räntelagen (SFS 1975:635, §4 första respektive andra meningen): http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19750635.HTM

Sammanfattningsvis kan man säga att följande frågeställningar är aktuella när parterna inte specifikt har avtalat om nedanstående fyra punkter:

a) Hur bestäms/Vem bestämmer hur lång betalningsfristen är?
b) Hur lång är betalningsfristen?
c) När börjar betalningsfristen löpa?
d) När får leverantören/fakturautställaren vidta åtgärderna (Dröjsmålsränta/Påminnelseavgift/Inkasso)?

Om parterna har avtalat om dessa punkter gäller andra förutsättningar än jag har diskuterat i denna tråd.

Det finns andra stycken i lagstiftningen som säger att leverantören ensidigt får ange hur lång etalningsfrist kunden ska få, men ovanstående åtgärder får inte vidtas före räntelagens tidsfrist löpt ut. Om parterna inte avtalat om annat.

Det var det jag reagerade på. Självklart kan leverantören skicka både till inkasso och till KFM om man överenskommit med kunden om 3 dagars betalningsfrist och kunden inte betalat när denna frist löpt ut...

Detta framgår faktiskt av den lagstiftning du så vänligt citerade. Eller snarare, den lagstiftningen sätter inga hinder i vägen för en sådan tolkning och användning av dessa institut. Den reglerar bara när ränta får tas ut.

Sedan kan man ju alltid diskutera hur kundvänligt detta är...

Xamda, leverantören kan begära betalt, men INTE gå vidare med inkasso, Påminnelseavgift, räntedebitering och KFM förrän fakturan enligt räntelagen är att anse som förfallen, dvs trettio dagar efter att kunden mottagit fakturan, om inte annat har avtalats.

Som jag förstått trådskaparen så finns ingen specifik överenskommelse om dessa åtgärder elelr betalningsfristen. Då gäller lagens default-läge.

Jga markerade de viktigaste lagtexten med RÖTT så du ska se detta tydligare.

Jag vet inte om det är jag som är ovanligt seg med att förstå, men jag tyckte bestämt du skrev att "Leverantören kan förvisso kräva betalning efter 3 dagar men han kan inte gå vidare med inkasso, räntedebitering, KFM eller vidta "rättsliga" åtgärder innna 30 dagarsfristen (efter mottagandet av fakturan) löpt ut." och det tolkar jag som att man begärt och överenskommit om 3 dagar men att du menar att man inte kan göra något åt saken om den ena avtalsparten bryter mot dessa villkor förrän 30 dagar gått...

Så är väl ändå inte fallet? Jag förstod också att det var de röda markeringarna som var viktiga, men det förändrar ju inte det du skrev innan och att den lag du refererar till inte alls reglerar de åtgärder du nämnde ovan utan endast räntehanteringen.

Nu har jag markerat den text i ditt inlägg som är helt ologisk, hur kan du få ut att det finns en överenskommelse om att betala inom 3 dagar? Jag kan inte från TS inlägg se någonstans att det finns en ÖVERENSKOMMELSE om att betala inom 3 dagar. Leverantören har i efterhand krävt betalning inom 3 dagar. Leverantören kan inte som enda part själv ändra ingånget avtal. Eller på eget bevåg "ingå avtal för båda parter". Följaktligen finns ingen AVTAL om 3 dagars betalningsfrist. Leverantören kan begära betalt inom 3 dagar men motparten är INTE BUNDEN av detta krav förrän kunden GODKÄNT kravet och DÄRMED INGÅTT AVTAL.

Följaktligen kan leverantören INTE sätta igång rättsliga åtgärderna, förrän de trettio dagarna har förflutit från det att mottagaren fått en faktura i sin hand.

PS. Jag kan begära att du betalar mig 100 000 kr inom 3 dagar. men det innebär inte att du har godkänt detta och därmed skulle ha ingått ett avtal om det med mig. Följaktligen kan jag inte vidta rättsliga åtgärder mot dig för att tvinga dig att betala detta oavsett om det är inom 3 dagar eller annat. Bara det faktum att jag begär betalt innebär INTE att det finns ett avtal mellan parterna. Detta även om det funnits andra liknande överenskommelser tidigare.

Jag tror jag har bilden klar för mig nu, tack för all hjälp.

Vi får se om de skickar en faktura eller vad de kommer att göra. Jag antar att ett inkassoföretag inte accepterar ett ärende där faktura inte utgått.

Jag kan ärligt inte säga om lektionen är betald eller inte, bara att jag minns att lektionerna betalades alltid i samband med lektionstillfället, något de insisterade på.

Vidare har de vid påringningar till mobilsvar under året som gått aldrig nämnt något om denna obetalda lektion.

Vad jag vill se är egentligen

a) en faktura
b) en sammanställning över antal lektioner och de betalningar jag faktiskt gjort (lektionspaket etc)

Visar det sig att en lektion är obetald så betalar jag självklart, men mitt intryck är att firman i fråga har hanterat det väldigt osnyggt genom att efter ett år plötsligt ringa och hota med inkasso, utan att erbjuda något som helst underlag.

Trist, för det var en jäkligt bra körlärare...

Du får gärna hålla tråden uppdaterad när du får mer info. Det här intressant läsning.

Conny - jag hade helt lämnat trådskaparens dilemma och övergått till en principdiskussion och det var så jag uppfattade att du gjort också. Självklart kan man inte ensidigt dikterera villkoren, särskilt inte i ett fall som detta då det gäller en konsument å ena sidan och ett företag å andra.