Vi kan ju räkna med att 10% av Sveriges befolkning flyr. Kanske 15% om vi räknar infödda också.
8% är vapenvägrare och förespråkar dialogpoliser.

Därefter har vi nog rätt många i krigsför ålder som vill försvara Sverige.

Jag tror värnplikt är av yttersta vikt i ett land som Sverige där många idag saknar lokal förankring och social struktur. Det vore väldigt bra för många unga människor att få rutin i sitt liv och en vettig VUXENutbildning.
En officer som skriker "VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?" när man gör sattyg brukar få en hel del att skärpa till sig. Det är nog den första vuxna som faktiskt inte daltat med dom. Vet många som varit på glid men efter värnplikten nu har en ljus tillvaro med framtidstro.
Värnpliktiga är oftast anställningsbara i många företag.

Det är sorligt att se flera av er här inte ha tillräckliga skäl (familj, vänner, värderingar, etc) värda att försvara.

Missförstår jag dig, eller pratar du om ett falskt dilemma? (http://en.wikipedia.org/wiki/False_dilemma) Jag har nämligen såväl familj som vänner och värderingar, som jag är fullt beredd att försvara. Kollektivism är dock ingen värdering jag önskar sätta livet till för att försvara.

För oss som inte är Chuck Norris, så behövs ett kollektivt försvar för att skydda de/det vi värderar.

Ja, det borde ju funka ungefär lika bra som att spela ensam i ett fotbollslag...;)

Ja, nu menar jag givetvis inte att jag skulle ge mig ut i strid själv. Skulle nog säga att jag hade varit tämligen värdelös i det avseendet, även för försvarsmakten. Vad jag menar är att jag är en dålig sosse och ovillig att du för att försvara det svenska kollektivet.

Haha, jo, men jag tror jag missförstods lite. Påstår inte att folk bör föra krig på egen front, utan snarare att man i största möjliga mån ska undvika det.

Känns alltid påläst att hänvisa till wikipedia... Du förutsätter att vi inte förstår vad du menar.

Du fortsätter verkligen med din Wikipedia-hänvisning. Tror du att det påverkar någon på ett positivt sätt? Verkar du smartare? Gör det dina argument tydligare eller snarare motsatsen?

De flesta skulle nog påstå att deras vilja att försvara sin egna lilla personliga svär vid hot om krig är precis detsamma som att vilja försvara Sverige. Förvisso skulle man kanske kunna se lösningen att fly med svansen mellan bena. Den tror jag många skulle överväga vid händelse av ett väldigt lokaliserat krig, men att planera för den som ett första val ligger nog rätt långt borta för de flesta.

Än mer självklart är att de flesta som vill stärka försvaret eller är för en allmän värnplikt vill undvika krig och ser försvaret som ett skydd mot invasion och skydd mot att bli en flykting.

Personligen tror jag förvisso att Sverige är i en situation där försvaret måste upprustas. Men jag tror än mer att vi ligger i ett läge där det är relevant att se över den där alliansfriheten som under 50 år ändå mest varit en skrivelse. Jag tycker faktiskt rätt illa om NATO men om alternativa vägar till allianser och starkare samarbete inte leder någonstans, som alla sentida inviter tyder på, är det bättre än inget.

Vidare tror jag ingen missförstår dig. För mig verkar du så förblindad av din individualism att inget får stå ivägen för den. Allting som går emot din världsbild om att individens möjlighet att påverka allt relevant för sig själv är ett måste och en sanning är helt enkelt något som inte får existera. Jag tror alla har det till viss utsträckning för att göra sina åsikter bekvämare att tillämpa, men mitt intryck av dina (och din kusin patrikwebs) kommentarer får mig att tro att det inte längre är en enkel tankedragning utan snarare en ideologisk järnhand som verkligen måste kontrollera allt.